Jag är fortfarande väldigt kär i Spex. Börjar närma sig obehag nu nästan? Tänker på honom och ler så att ögonen vattnas… Kan också ha att göra med att jag har enorm pms och är väldigt känslosam (storbråkade t.ex med min kille nyss) men hos Spex märktes inte pms:en – tvärtom.

Undra om läkare kan börja skriva ut hästar som pms-medicin? Skulle uppskattas tbh.

Jag är så glad för dagens ridpass. Jag har ju haft svårt att galoppera med Spex men idag hittade jag ”det”, fick upp honom i galopp själv och även om jag bara vågade en långsida så SATT JAG NER i galoppen och kände att jag trots allt hade kontroll i hans stora galopp.

Och så fick jag testa att hoppa lite också! Hela 45 cm! Dock i trav (som jag är väldigt säker i) men satan vad det kändes? Blev helt chockad då jag såg Spexs lilla skalle vara så långt upp i hoppet. Blev lite baktung första två gångerna men sen tredje gången stod jag upp så som man ska göra och det kändes mycket bättre.

På söndag ses vi igen, och vet ni? Jag tänkte testa att hoppa i galopp.

Shit alltså. Om jag skrev det på bloggen så måste det ske 8-I

Gnägg gnägg