”Är alltid orolig för min familj” säger Åkesson. Och jag kommer direkt att tänka på miljontals andra människor som är oroliga för sin familj. Av orsaker som Åkesson själv är direkt ansvarig för.

Människor som Åkesson vill stänga dörren för, familjer som Åkesson vill splittra för att anhöriga inte ska få stanna. Människor som Åkesson vill skicka hem. Människor som inte passar den ”svenska kulturen”. Människor som ”får” stanna men som ständigt måste vara rädda för att de inte passar in i Åkessons världsbild. Människor som dagligen får hot och blir bespottade för att vi lever i ett samhälle där Åkessons åsikter fått fäste. Människor som av ren oro höll sin familj hårt i händerna dagen efter valet.

Det är bekymmersamt att kvällstidningars rubriker är stora om Åkessons oro och utbrändhet. En skulle kunna tänka sig att det vore rubriker från brev undertecknat en utbränd undersköterska, en församling vars moské blivit vandaliserad med hakkors eller en ensamkommande flyktinggrabb. Men det är alltså undertecknad en högavlönad partiledare som blivit hotad av den enkla anledningen att han under flera års tid drivit en politik som handlar om att göra skillnad på människor och människor, att sprida fördomar och sparka nedåt.