Hopplös och kåt skriver:
MASTER HJÄLP MIG. Började ligga med en kille för snart två år sedan. Blev så jävla förtjust i människan. Men jag sa inget och vi fortsatte ligga..japp dumt men men. Försökte upprepade gånger att sluta upp med liggeriet….men det hände aldrig. Det gick ett år. Nu har jag flyttat utomlands för det var ca det enda sättet att inte gå sönder. Jag vet att han inte vill ha mig. Och gud han är en riktigt jäkla riksskitstövel så jag fattar inte varför jag vill ha honom. Och det har gått fem månader sen vi sågs men jag KAN inte släppa honom. Jag har GJORT ALLT. Bytt land, träffat andra, legat runt. Men han är allt. Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag berätta för honom? Jag vill liksom inte ge honom det….GUD jag är hopplös

Hanna svarar:
Jag förstår att det känns som om du gjort allt, men vet du, en sak har du ju faktiskt inte gjort… dvs. låtit tiden tagit hand om det. Fem månader är inte alls lång tid för känslor att klinga av, i alla fall i mitt fall. Jättetråkigt råd kanske men jag skulle verkligen vilja trösta dig med just TIDEN. Ge det tid! Sen skriver du att du ”vet att han inte vill ha mig”, vilket är ju en vettig och sunt förhållningssätt, men jag upplever det ibland som att människor säger att de ”vet saker” men sen sker det andra tankar i hjärnan, typ ”han kanske gillar mig ändå..” etc. Ett sätt kan ju vara att på riktigt svälja insikten av att det inte kommer bli ni, va på riktigt ledsen över det ett tag och lära sig acceptera det fullständigt.

KRAM och det kommer bli bättre <3

Sarah skriver:
Hej! Är så nyfiken på att höra vad du tyckte om sleep no more, hoppas på ett inlägg snart!

Hanna svarar:
Hahaha så kul att folk tjatar om detta inlägg??? Alltså det var ju inte ”jordens sjukaste upplevelse” utan mer en live-teater där man kunde få se sjuka saker. Men ska skriva ett inlägg om det… SNART!

Minna skriver:
Hanna! Lite off topic men tänkte, kan inte du på podd eller blogg snacka lite om bloggbevakningen? Tror att du nämnt henne någon gång på bloggen kanske, men skulle vara kul att höra din (och martins) åsikter. Kan verkligen inte bestämma mig vad jag ska tycka om det hela??

Hanna svarar:
Hmm har typ ingen åsikt för är aldrig inne på den bloggen? Dock hört att andra blivit riktigt ledsna. Alltså, de tär väl bra och lite kul om hon kritiserar etablerade personers smygreklamer, samtidigt tröttsamt att energi och tid läggs på att göra ner andra tjejer. Menar inte att det bör finnas något generellt ”systerskap” som innebär att man alltid måste hålla andra tjejer om ryggen MEEEEEEEN tycker på riktigt att det finns ett värde i att fundera en eller två gånger på åt vilket håll man sparkar och syftet med det.

Frida skriver:
Käraste Master! Eller vem som helst i kommentarsfältet som har erfarenhet av att ha en heterosexuell relation utan preventivmedel.

Jag har gått på preventivmedel i 5 år. Först var det väl ok, körde p-stav men fick migrän av det och då ska man ju inte ta östrogen pga risken för blodpropp… Så har kört minipiller i ca 3,5 år nu. Tycker väl ändå att det har varit helt ok förutom sjukt oregelbunden mens. Men har känt mig typ avtrubbad känslomässigt en längre period, eller får iallafall för mig att jag är det (så svårt att veta om man är i något normaltillstånd i känslolivet eller om man är lite nere för jämnan men har vant sig vid det?).

Fick nog för en helg sedan när min mens tog en andra vändning efter 1,5 vecka och bestämde mig för att ladda ned p-app och beställa termometer. Men får sån ångest när jag läser kommentar efter kommentar om folk som har blivit gravida trots p-app. Plus tog upp det med en i min familj som reagerade asnegativt.. Åh. Känner mig bara så himla ledsen över tanken på att behöva käka dom där himla pillren i nästan hela mitt fertila liv och inte veta om jag verkligen känner allt jag kan känna eller om jag blir påverkad. Har någon lite pepp och/eller tips till mig? Kör man kondom för det mesta? Hur ofta kör ni graviditetstest? Etc..

Tack och puss <3

Hanna svarar:
Hej älskade du! Såklart finns det inget universellt sätt som är bäst för alla, i mitt fall kunde jag inte köra natural cycles för att jag är en person som aldrig kommer ORKA ta nån jävla temp varje dag. För andra verkar det funka svinbra. Man KAN ju bli gravid av all preventivmedel, men den skräcken tror jag man får bara släppa. Typ som att du KAN ju krocka varje gång du sätter dig i en bil…. LOL kul att jämföra graviditet med bilkrock.

I övrigt undrar jag vem i din familj som reagerade negativt på ditt val av preventivmedel?! Det har ju ABSOLUT ingen annan rätt att ”tycka till om” än just du. Herregud?!

Testa appen ett tag om du tror du kommer orka ta tempen, kör kondom om det känns härligt (OBS det ÄR inte jobbigt med kondom?? Ingen kan på allvar mena det???????). Kopparspiral verkar ju också funka för många, men kan vara jobbig om du redan har mycket mensvärk.

Amanda skriver:

Hanna!

Snälla hjälp mig. Jag fick igår veta att min pojkvän under vårt första år tillsammans skickade (inbjudna) dickpics och sexchattade med andra tjejer. Vi har varit tillsammans i fem år idag, är förlovade och planerar bröllop. Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Han säger mest bara att han är ledsen, att han var dum och ung och självisk och att det vi har nu är så himla fint. Jag älskar honom och vill att vi ska fixa det, men känner mest just nu att hela vår tid tillsammans är en lögn – hade jag vetat det där för 4 år sedan hade jag nog bara gjort slut. Jag var liksom 18 år då och hade inte en så förlåtande syn på den här typen av svek. Att vi är tillsammans nu beror på att jag inte visste.

Jag tror som du att svek/otrohet/annat fanskap inte är svartvitt (det är därför jag skriver till dig, tycker du är så klok i dessa frågor!!) och jag vill att vi ska få det att fungera igen men just nu känns det som om hela värt förhållande är en lögn. Vad ska jag göra?
Hanna svarar:
Hej Amanda! Du skriver att han ångrar sig, att ni har det bra nu, om jag utgår från att ni har en vettig, jämställd (nåja) och lycklig relation nu är mitt korta svar helt enkelt: SLÄPP DET!

Är mest irriterad över att det här kommit fram NU på något sätt? Och att DU ska behöva deala med något som borde vara hans ångest-grej! Precis som du skriver är ju saker inte svartvita och det finns säkert folk som läser det här nu och bah ”gör sluuuut!!!!! WHÄÄÄäääÄÄä!”. Men OJ vad dumma saker man (jag) har gjort i sitt förhållande, speciellt innan man förstod att man faktiskt ville dela livet med sin partner.

Det är jättesvårt att försöka ha en tvåsamhet och försöka bryta ur den och sitt tankemönster från saker man ”borde göra” ”borde känna” etc. Men försök känna inåt och inte hämta känslor utifrån om du förstår hur jag menar? Känner du att ditt liv berikas på ett positivt sätt av relationen och att ni mår bra ihop? Försök behålla den då och släpp tankar på hur saker ”borde vara”.

Kram och lycka till!