Vem är denne rödsprängda obehagliga stirraren???? D e ju ja!

Vet ni en sak? Jag är i Sundsvall. Åkte faktiskt hit i fredags morse pga att Anton skulle upp och ”rensa” i ett hus. Själv åkte jag raka vägen hem till mamma och pappa och somnade i mammas famn i 2,5 timmar. Den tryggheten. En vän till mig förlorade sin pappa i förra veckan och jag märker hur det skakat om någonting i mig. Hur jag försöker ta in mina föräldrar och allt de är lite, lite mer. Gud vad jag älskar dem.

På kvällen igår smög jag mig in på efterfesten för återträffen för alla oss 88:or här i Sundsvall. Hade så gärna velat gjort en ”Anna Odell” och bajsat på alla killar jag hatade i högstadiet. Dessa rasist/antifeminist -killar alltså. Fy fan. Men det gjorde jag inte. Såg dock några varpå de fortf hade rakade skallar och tors hammare runt halsen :-)))))))) mys.

Aja. Det fanns dock många härliga ljuspunkter! Låt oss lista tre stycken:

1. Träffade min gamla dagiskompis Caroline Nilsson. Det var med henne jag klättrade upp på en rutschkana med och PUTTADE och BET en annan tjej i armen för att  jag och Carro ”störde oss på henne ” ……….. …. … tror jag aldrig haft så mkt dåligt samvete som jag hade den kvällen efter förskolan. Kul också att Carro igår fyllde i en del svarta luckor i berättelsen och förklarade att vi hade lekt Lejonkungen och därför vrålat ”KOMMER DU TILLBAKS SÅ DÖDAR VI DIG” (aka Scar/hygenorna till Simba) till den stackars bitna tjejen.

2. *Posivit personlig utveckling*. En kille jag gick på gymnasiet med hade gått från en väldigt anonym blygis till en assnygg utåtriktad trevlis??? Blev varm i hjärtat det och tänkte: ”KUL!”. 

3. ”4:a eller 6:a???”. Älskar att den frågan ställs av alla bartenders i Sundsvall när du beställer en drink. Det är rakt på sak utan omskrivningar. Det är liksom skitsamma hur drinken smakar, det handlar om hur full du vill bli. Och tja, så här i efterhand önskar jag att jag hade hållt mig mer till den första siffran :’-(