Klockan är ju snart 21 en lördagskväll och jag har inte varit ute på heeeeeeela dagen. Har nämligen varit bakfull som en litet ägg. Inte skönt mysbakfull där en netflixfilm och en hamburgare fixar känslan och man kan skratta åt allt och vara 17 igen, utan sådär vidrigt ont-i-huvet, mår illa och SKAVIGT bakfull.

Men är ändå glad för det. Att kroppen säger ”nähäru hp såhär skaru inte hålla på”. Det känns ju sunt. Hoppas jag kommer ihåg det till nästa gång.

Däremot håller jag på att DÖ av tristess nu…… HALLÅ kan något hända tack. Det är väl det värsta humöret av de alla: uttråkad men för trött för att göra något roligt??

Nä, hörrni. Bu to the hu.