Idag har Cissi Wallin skrivit en krönika om att utrota toffeln (länk metro) och jag känner direkt att jag är osäker på vad som definierar en toffel.
I hennes krönika är en toffel helt klart ett jättebarn som behandlar sin partner som en mammafigur. Den hon syftar på är alltså en lat man som inte orkar ta ansvar över vare sig sitt liv och sina relationer och helt sonika överlåter allt till partnern.
Men det är inte vad jag förknippar med användandet av uttrycket ”toffel”.
För mig är ”toffel” ett nedlåtande skällsord för den man som inte har ”pli på sitt fruntimmer”. Toffel är för mig något som används mot någon som inte följer den ensidiga mansnormen som ”alfahanne”, ”dominant”, ”ledare” eller liknande ”det är jag som är herran på täppan”-ord.
Jag uppfattar alltså uttrycket ”toffel” som ett begrepp som används för att kastrera, alltså skära av ”manligheten”, på den som får ordet uttryckt mot sig. Och att mannen bör skämmas över sig själv när han hör detta. Cissi Wallins krönika är ej undantag i detta. Krönikan är väldigt skuldbeläggande mot förmodade så kallade ”tofflar”.
Jag gillar inte uttrycket toffel. Oavsett om det används för någon som är ett jättebarn, för någon som ”inte har kontroll över sin partner” eller för någon som blir kontrollerad av sin partner så tycker jag inte om hur det används och vad det attackerar.
För det attackerar manligheten. Den som utbrister ”toffel” menar ju mer eller mindre att mannen ska vara stark och dominant i relation till en (kvinnlig) partner, och att personen ifråga ska skämmas om den inte gör detta.
”Du är svag”, ”vem är det som bestämmer egnetligen?”, ”din mes!” ”toffel!”
Kan ingen i stället fråga hur den så kallade ”toffeln” mår. Han kanske mår skitbra? Eller skitkasst. Och partnern! För guds skull partnern! Hur mår partnern? Trivs partnern med en toffel eller är han oduglig i hennes ögon?
Ska jag ge min del i debatten om tofflarnas vara eller icke vara, så anser jag att det är uttrycket toffel som ska.. ja kanske inte utrotas men åtmisntone tänkas igenom och kanske omvärderas och eventuellt förkastas.
Precis så.
Jag har märkt att ide’n om Toffel har dykt upp i mitt huvud när mitt ego har blivit sårat av min flickvän. Jag anar att detta inte är så ovanligt. På Toffel följer en ide’ om att upprätta dominans.
Detta sker inte för att min flickvän försöker direkt förnedra mig, där ”att inte vilja trampas på” (och dra sig ur förhållandet) vore en rimlig reaktion. Utan när jag känner att jag förlorar kontrollen över relationen, pga något hon vill eller inte tycker är bra. Detta tas som en personlig kritik, orsakar smärta, egot går igång och Toffel dyker upp.
Vad som utmärker Toffel-tanken är just att den rör sig runt hur förhållandet borde innebära att jag är i ett överläge, och någon bild av hur andra tittar på mitt förhållande och viskar om att jag är ”styrd av min kvinna”. Om jag blir arg på en kompis så tänker jag knappast det sättet.
Vad som är bra är att jag kan inse det, släppa taget om det, slappna av och försöka reagera på ett bättre sätt. Men jag anar att ide’n om Toffel finns inpräntat i de flesta män, och orsakar ganska stor skada.
Håller med om att det är urlegat att dissa män som inte bestämmer jämnt (lite sammanfattat)
Jag har dock aldrig träffat på någon som använt ordet toffel som en illa menad förolämpning. Är väl mest ett ord som används för att ha något att säga lite skämtsamt när nån vill stanna hemma med tjejen/killen.
Var för mig en nyhet att det bara var män som kunde vara tofflor.
(Hon, han, dom är en sådan/a tofflar/el har jag hört sägas av folk)
Tycker min tolkning av toffel är trevligare :)
Jag håller med dig!
Varför skulle min man behöva ha pli på mig och varför ska han inte ställa upp när jag behöver det? För det är så jag uppfattar toffel-begreppet. Att en man städar hemma när ”frun” vill det eller att han bär hennes rygga på stan för att det är lättare för honom och hon får ont i ryggen. typ.. Och det där gör ju min man. Jag uppfattar honom iofs inte som toffel för det men jag kan tänka mig att ”folk” skulle kunna göra det.. Äh. toffel är ett dåligt begrepp.
Nice Sonja!
Under mina tonår var toffel precis som du beskriver ett skällsord. En toffel är någon som mer eller mindre lyder och följer sin partner utan någon direkt eftertanke på vad hen gör, ofta utan en vilja att göra detta. Det bara händer. Även om det inte endast var killar som blev kallade toffel så vägde det klart som tyngre förolämpning än om en tjej mottog den. Att vara kille och toffel är att vara ”pussy whipped” = katastrof för den manliga mannen.
Tack för att du finns