Jag är uppväxt på ett lantligt paradis men jag har aldrig, och då menar jag verkligen ALDRIG, suttit och trätt smultron på strån som om det vore no business.
Vem är det ens som gör sånt? Jag har ALDRIG sett det ske, förutom på tv och bilder i Allers veckotidning.
Jag har aldrig trätt smultron på strå, inte heller folk i min hemby, eller i min hemkommun, eller ens folk i mitt hemlandskap. Finns smultron i Lappland ens? Sedan snart tio år tillbaka i tiden bor jag i Bohuslän. Har aldrig sett ett vilt smultron här heller. Ja jag kan inte hjälpa att fråga: Finns smultron över huvud taget?
Ingen tycks kunna svara.
SÅ NU SYNAR JAG DEN HÄR BLUFFEN.
Det måste få bli ett slut på detta. Barn som sitter och trär smultron på ett grässtrå – kom igen – hur lättlurad tror de att jag är egentligen? Det hela är uppenbart en sjuk konspiration för att få fylla ut ”sommarbär”-påsen i frysdisken med nån syntetisk smörja som vi är programmerade att känna ”sommarkänslor” inför. Allt för att tjäna pengar.
Pippi Långstrump på rymmen som ba sitter och sliskar i sig massa bär och sjunger visor om sommaren med Tommy och Annika. Astrid, hur mycket fick du betalt för denna lögn? Vad summan än var så hoppas att du sitter i Nangijala och känner dig jävligt nöjd nu när vi betalar priset med våra kroppar, eller som du sa: ”det är bara skal”. Så lämpligt.
Ni andra vill kanske fortsätta att vara lurade, men jag går inte på sånt här. Jag är inte dum i huvudet.
När jag var liten (60-tal) växte mycket smultron längs järnvägen som gick genom byn, och vi blockade och trädde på strån när vi inte hade nått annat att ha smultronen i. Lätt att bära, lätt att äta, och först som vuxen insåg jag att anledningen till att det växte så bra längs järnvägen kanske var att toaletterna på den tidens tåg bara var ett hål rakt ner på spåret, så smultronen kanhända var gödslade…
I Piteå-trakten finns det då smultron. Och jodå, jag har trätt på stå. Troligen för att man sett det i Astrid Lindgren-filmer.
Jag trädde smultron på strån som barn i Blekinge – gärna blandat med andra bär, typ varannat smultron, varannat blåbär. MUUUMS.. väldigt gott att sedan böja huvudet bakåt, gapa och repa av bären ra-ta-ta-stil i munnen och mumsa. Finns till och med massor av smultron bakom vår bostadsrätt här i Stockholm — så, ingen myt, men kanske vanligare i södra Sverige?
Vad snackar ni om??
Jodå , i Småland satte jag smultron på grässtrå i min barndom!
haha, kanske till viss del bluff men jodå jag har allt satt smultron på strån som barn på västkusten. Men det kan absolut ha ngt att göra med Astrid. Sällan man hittar bra och större smultronställen nuförtiden dock, tycker mest man hittar två tre stycken på ett ställe bara, så några strån har jag inte gjort på sistone precis :)
Här (i Småland) finns mängder av smultron.
Jag kan dock tala om vad som verkligen är bluff. Jordgubbar.
Tänk på saken…
Har ni någonsin sett vilda jordgubbar..?
Jag kan bara minnas att jag gjort det en enda gång. Det var en sommar, jag var kanske 6 år. Mamma jobbade och jag hade inget att göra. Så jag plockade smultron till mamma som jag trädde på ett strå. Sedan la jag det på hennes stol och var supernöjd… Tills hon satte sig på det. :(
Var bor du? Här i Sthlmsområdet har jag trätt smultron på grässtrå när jag var liten och mina barn gör det nu. Fotobevis från olika somrar finns men kommer ej publiceras.
Jag gjorde det faktiskt också, i Småland!
Jag har trätt smultron på strå som barn utan tvekan ett bra roligt sätt att få dem mex sig hem. På tomten här i Stockholms släthård växer sjukt mycket smultron dom jag nu plovkar med barnbarnen.
Jag trädde alltid smultron på strån när jag var liten, eller samlade de i en liten liten kopp :) Kommer från medelpad, mycket trevligt.
Har tillbringat många av mina barndomssomrar i Småland med att bl. a. trä vilda smultron på grässtrån. Tyckte det var praktiskt också, så att smultronen inte rullade från handen när man gick och plockade.
När jag var liten – och det är mer än 60 år sen – trädde jag o alla andra barn smultron på strån. Astrid var knappt uppfunnen då, men våra föräldrar (som alltså kom från en värld långt före Astrid) lärde oss denna fiffighet.
Jag har också trätt smultron på strån… och var nyss i Jämtlandsfjällen där det inte fanns smultron men däremot massa kung karls spira villet fick mig att tänka på dig, tack för blomlektionen. :-)
En sak jag undrar: den här användningen av ordet ickeman, jo det blir bredare än kvinna men stärker samtidigt idén av mannen som norm?