När jag var liten var jag helt fascinerad av rökning. Det fanns nog knappt något som jag älskade mer än rök. Jag brukade söka upp diverse träkojor i byn och sen satt jag där med värmeljus och satte eld på pinnstumpar för att se dem röka så mycket som möjligt. Jag brukade låtsas att jag gjorde affärer och rökte cigarr, men helst av allt ville jag ha en sån där lång elegant pinne som Cruella Deville har när hon röker.

Minns ni chokladcigaretterna? Eftersom jag var så entusiastisk så kan man kanske tro att jag älskade dem. Men det gjorde jag inte. Jag tyckte att de var rätt värdelösa eftersom de: 
1. Inte gick att hålla mellan fingrarna utan att smälta :( 
2. Inte gick att tända eld på över huvud taget :( 
3. Chokladen smakade som ”billig tysk choklad” (så sa vi om all choklad av låg kvalitet) :( 

Jag tror att det  enda som hindrade mig från att leta reda på riktiga cigaretter och röka dem var vetskapen om att det var livsfarligt. 

Och den självbevarelsedriften är jag glad för för det är möjligt att den har hindrat mig från att bli crackpundare.