I helgen besökte jag lokalbiografen (mysigt!) för att se Hungergames 3: Mockingjay del 1. Efter att ha läst min kollega Isabelle Espinozas recension på filmen var förväntningarna inte hissade på topp. En film som beskrivs som ”en transportsträcka” kan inte vara annat än ganska dålig. 

Men jag tycker att hon har fel. 

Precis som jag tyckte att andra filmen var intressantare än första, så tycker jag att trean är intressantare än tvåan. Jag tycker med andra ord att Hungargamesfilmerna blir mer och mer värda att kolla på, där den senaste är mest mindboggling hittills. 

Från att ha handlat mycket om adrenalinpumpande jakt och dödsfällor i skogen handlar det nu om en fördjupad form av trauma och terror. Kolla här.  

Det här är bokomslaget till Mockingjay. Som ni ser är fågeln blå. ”Its a picture of a blue bird” som man skulle ha sagt på engelska. Blue bird. Har ni hört talas om Project Bluebird? Jag citerar från Wikipedia: 

”Several secret U.S. government projects grew out of Operation Paperclip. These projects included Project CHATTER (established 1947), and Project BLUEBIRD (established 1950), which was renamed Project ARTICHOKE in 1951. Their purpose was to study mind control, interrogation, behavior modification and related topics.”

Citatet är hämtat från Wikipedias artikel om MK Ultra. MK Ultra  är ett projekt som påbörjades strax efter andra världskriget med målet att kunna ta över och styra en människa utan att den personen ”lägger sig i” eller ens är medveten om vad som pågår. Så kallad ”mind control”. Personer under mind control skulle sedan, på befallning och utan att självständigt kunna resonera och tänka, kunna brukas som exempelvis sexslavar, mördarmaskiner och mänskliga dataminnen (eftersom de inte sällan utvecklade ett fotografiskt minne).  De skulle också kunna placeras högt och lågt i samhället för att kunna plockas upp och programmeras till lydnad där det tycktes behövas. Man skulle alltså, där det ”passade”,  kunna använda människor som marionetter utan att personerna själva förstod särskilt mycket av det.

Och för någon med stort kontrollbehov kan man ju tänka sig att denna idé kändes attraktiv.

Startskottet för projektet var de naziforskare som flögs nästan direkt från sina labb i koncentrationslägren till USA där de fick fortsätta sina experiment, nu skyddade av USAs regering. 

Experimenten innefattade bland annat hypnos, droger, olika typer av tortyrtekniker och dehumanisering (bland annat genom att förvara människor i bur). Exprimenten fokuserade mycket på barn, och då särskilt barn utsatta för övergrepp. Målet var att genom trauma fragmentera en människas personlighet till många separerade alter egon och på så sätt få total kontroll över personens hjärna. De ville skapa ”den perfekta slaven”. En mänsklig robot. 

Det är därför som den tyska stumfilmen Metropolis från 1927 sägs vara en så viktig film för medlemmar inom denna ”occulta skuggregering”. Den filmen handlar om att ledarna av den styrande klassen (tänkarna) tar en person ”av folket” (arbetarna) där de i ett labb, i en blandning av satanistiska riter och modern vetenskap, förvandlar personen till en robotslav som förför ”arbetarna” för att på så sätt kontrollera och härska över dem. Bland annat genom att uppmuntra dem till att ägna sig åt låga instinkter och andra omoraliska beteenden.

Så oftast när någon säger att en kändis ”är iluminati” så menar man inte att personen är medlem av illuminati, man menar att personen är kontrollerad av iilluminati. Det finns de som säger att ”sälja sin själ till djävulen” är bokstavligt menat i Hollywood.

Projekt MK Ultra nådde officiellt sitt slut på 70-talet men mycket tyder på att det har fortsatt ända in till denna dag. Ja det är i alla fall vad många konspirationsteoretiker och överlevare från dessa experiment säger. 

Hur som helst, med tanke på vad Mockingjay del 1 handlar om så tror jag inte att valet av en blå fågel på omslaget av boken kan ha varit en slump. Särskilt inte med tanke på att dessa ljusskygga makthavare, enligt överlevare, sägs roa sig med människojakt som underhållning.