Idag hälsade jag på en kompis (jenniestinksrök) som just har fått en bebis. Innan var jag rätt orolig att jag skulle slå slint och bli sugen på en till. Jag var rädd att den biologiska klockan skulle löpa amok.

 Här är de grejer som slog mig

1. SÅ LIIITEN
2. Har jag haft en sån här? 
3. Har jag haft TVÅ såna här? 
4. Har jag verkligen haft två såna här?
5. Men gud vad konstigt. 

På ett sätt kändes det som att det var första gången jag träffade en nyfödd. På ett annat sätt kände jag att vanan fanns kvar där djupt inom mig. Inte en chans att jag skulle hålla honom fel eller tappa honom i backen. Hade jorden börjat skaka och marken rämna och jag blivit lämnad med honom tror jag till och med att jag utvecklat bröstmjölk på bara ett par timmar. 

Men den biologiska klockan lyste med sin frånvaro (och så även jordbävningen tack och lov). Vad jag kände var: mmmmm. Sötsötsöt. Gullig. Doftar gott. Oj, bajs! Hehe. Sött!

Här är en bild som jag råkade ta med blixt. Lägg märke till att han är prickig som en prickigkorv.