Den här listan som Elaine Eksvärd har skrivit om shit folk säger till dom som sagt upp kontakten med en eller båda föräldrarna är väldigt bra. 

Jag har hört alla dom där och många därtill. Till exempel ”han som är så gullig!”, ”du är långsur”, ”du har missförstått/överdriver” och ”du överreagerar”. Eller den värsta av alla: ”din mamma har missförstått/ljuger”, alltså, jag vet inte ens vad jag ska säga om den ens, den är så konstig.

Jag har svårt att förstå varför så många verkar tycka att det är konstigt att det finns dom som vill undvika pissiga föräldrar. Det måste ju vara nåt mer än att det är svårt att föreställa sig att det finns pissiga föräldrar tänker jag. 

För det kan väl ändå inte vara så svårt att föreställa sig? Eller?

Jag menar Hagamannen har ju barn, den där mördaren Manson har barn, Josef Fritzl hade både barn och barn/barnbarn, alltså det jag försöker säga är: det är helt uppenbart att psykopatiska idioter kan skaffa barn, så vad är det som är så svårt att fatta?

Sen har jag riktigt svårt att greppa hur lättlurade en del kan vara av dåliga föräldrars snyfthistorier också. En klassiker är ju den här ”hon låter mig inte träffa barnen” som många människor verkar köpa helt utan följdfrågor eller skepsis, även om dom känner personen rätt väl och vet att personen till exempel har ett väldigt så kallat ”hett temperament”.

Nä. Det är beyond me faktiskt. Det vore nästan lustigt om det inte vore för alla barn som skuldbeläggs för vuxna människors krav på att barn + föräldrar = sant.