Det är konstigt. Jag har varit orutinerad mamma i över tio år nu men inte har jag vant mig för den sakens skull. Jag tycker fortfarande att jag ”borde ha haft lite bättre koll” gällande en sak eller två.

Den här gången är det att barnen har lov. Det fick jag reda på i torsdags när sonen sa ”är det sant att jag har lov nästa vecka?”.

Fast det är lättare att vara orutinerad nu än vad det var förr. När de var mindre glömde jag titt som tätt att ta med mat och blöjor på utflykterna och det tenderade bli extremt jobbigt . Tänk er själva att vara fast nånstans när ena barnet helt plötsligt börjar skrika av hunger samtidigt som det andra barnet typ badar omkring i sin egna blöja.

Att inte ha koll på när ett lov börjar är lite lindrigare för alla inblandade parter.

Hittills har lovet varit bra i alla fall. Vi har ändå inte råd till nåt avancerat. Men nån dag i veckan ska jag försöka ta med dem på nåt ”extra skoj” (nån ruin kanske, sånt är ju alltid kul).

Det finns ett gammalt säg som jag aldrig har haft nytta av för jag vet inte vad det betyder. Det uttrycket är ”bränt barn luktar illa”. Vad menas?? 

Jag kan tänka mig att det betyder något av följande

1. Det betyder att det är skit att bränna ett barn verbalt med vassa argument och sedan slänga det i ansiktet på barnet ifråga. Barn är dom som ärver himlen. 

2. Att det betyder att allt som bränns luktar illa, till och med söta saker som till exempel hundar, kaniner och barn. Alla vet att till exempel bränd potatis luktar illa så därför skulle talesättet inte kännas smart om det löd ”bränd potatis luktar illa”. Det kan vara bra att påminna sig om att allt luktar illa om man lägger det på spisen (alt. ugnen) och låter det brännas vid. Därför är talessättet nånting som används vid matlagning??

3. Att det betyder att man som förälder inte ska välja andra saker framför sina barn, till exempel att man under barnets lov åker på en spahelg medans barnet får vara hemma med panpizza och netflix. För väljer man andra saker framför sina barn så kanske barnen så småningom faller i depression, missbruk och börjar lida av mindrevärdeskomplex och ätstörningar. Det är viktigt att ge sina barn uppmärksamhet och få dom att känna sig viktiga.

Är något av dom rätt? 

Idag var jag inne i Göteborg och då tänkte jag att jag lika gärna kunde passa på att försöka hitta nån t-shirt till min sistfödde. 

Just nu har han mest bara oformliga t-shirts som jag är osäker på vart dom ens kommer från. Många är stora nog för mig och det känns inte rätt, han är sju bast. 

Jag gick in med en rätt stor portion kämpaglöd och optimism i projektet men efter att ha varit inne på HM, KappAhl, Lindex, Stadium, Colors of Benetton och Åhlens så var jag rätt modfälld. 

Alla t-shirtar ser ju för fan exakt likadana ut överallt, och dom ser ut precis såhär: 

Vadå EASTHAM Authentic 94? Vad betyder det? Äkta västskinka 94?

Mm ofta att man surfar i Sverige. Ofta att ungar max 10 år tar sin surfbräda och ba slänger sig ut i insjövattnet och catchar den perfekta vågen.

Harlem 36?? NEW YORK?? Varför vill man klä barnet i sånt här och varför är det all over alla jävla klädhyllor i alla klädbutiker där priserna är någorlunda överkomliga!? 

Jag vill ha ett roligt, färgglatt plagg, gärna med tryck men UTAN NÅN JÄVLA SPORTTEXT OCH NÅN ORT I USA SOM JAG ÄR HELT OINTRESSERAD UTAV. Alla kläder ser ju ut som dom här ovanför. Alla utom dom riktigt dyra.

Hur kunde det gå så snett?

Den här listan som Elaine Eksvärd har skrivit om shit folk säger till dom som sagt upp kontakten med en eller båda föräldrarna är väldigt bra. 

Jag har hört alla dom där och många därtill. Till exempel ”han som är så gullig!”, ”du är långsur”, ”du har missförstått/överdriver” och ”du överreagerar”. Eller den värsta av alla: ”din mamma har missförstått/ljuger”, alltså, jag vet inte ens vad jag ska säga om den ens, den är så konstig.

Jag har svårt att förstå varför så många verkar tycka att det är konstigt att det finns dom som vill undvika pissiga föräldrar. Det måste ju vara nåt mer än att det är svårt att föreställa sig att det finns pissiga föräldrar tänker jag. 

För det kan väl ändå inte vara så svårt att föreställa sig? Eller?

Jag menar Hagamannen har ju barn, den där mördaren Manson har barn, Josef Fritzl hade både barn och barn/barnbarn, alltså det jag försöker säga är: det är helt uppenbart att psykopatiska idioter kan skaffa barn, så vad är det som är så svårt att fatta?

Sen har jag riktigt svårt att greppa hur lättlurade en del kan vara av dåliga föräldrars snyfthistorier också. En klassiker är ju den här ”hon låter mig inte träffa barnen” som många människor verkar köpa helt utan följdfrågor eller skepsis, även om dom känner personen rätt väl och vet att personen till exempel har ett väldigt så kallat ”hett temperament”.

Nä. Det är beyond me faktiskt. Det vore nästan lustigt om det inte vore för alla barn som skuldbeläggs för vuxna människors krav på att barn + föräldrar = sant.

Minns ni det här inlägget som jag skrev i oktober förra året? Jag trodde då att barnet hade fått borrelia men att det var falskt alarm.

Falskt alarm my ass! Utslagen och symtomen må ha försvunnit just då (likaså alla spår av fästing), men borrelia hade han likaväl och symtomen kom tillbaka ca fem månader senare, fast starkare den här gången. Att det var borrelia kom dom fram till efter en rad jobbiga tester, tex ett läskigt ryggmärgsprov.

Borreliamedicinen har gjort honom EXTREEEEEMT känslig mot solsken. Vi snackar alltså fem minuter sol = brännskada i hyn. Så både igår och idag har jag inte vågat skicka honom till skolan. Man fattar ju liksom hur svårt det kan vara för en sjuåring att hålla sig inomhus/i skuggan när alla polare är i solen och leker jätteroliga lekar.

Så han har fått sitta inne som en murvel och spela massvis av tv-spel. I morgon säger prognosen regn och det tycker jag så klart är en strålande prognos.

Och den här hunden! Hon är helt underbar. Hon är med hela tiden som ett robust stöd.

Idag till exempel låg vi lugnt på golvet och filosoferade lite. Då trodde hunden förmodligen att vi var ledsna, så hon krafsade först försiktigt med ena tassen på mitt bakhuvud och sen sprang hon blixtsnabbt iväg och hämtade ett tuggben som hon la fram till oss på golvet.

Hon älskar sitt jävla tuggben. Fattar ni vad fint det var eller? 

Dom som säger att hundar och övriga djur ”bara är instinkt” kan ju äta bajs för det är över huvud taget inte sant.