Igår anlände jag tillsammans med familjen till mitt vackra Vilhelmina! (egentligen kommer jag ju från Latikberg men Vilhelmina har ändå alltid funnits med i bilden)

)

Vädret består av snö och minusgrader och jag måste säga att när kylan äter sig runt hela ansiktet och färgar knäna rödblå, då känner jag mig som fisken i vattnet. Jag älskar det!

Glashalkan är också lite spännande.

Se så vackert vägen blänker, den är som en lång och avlång juvel! Hade jag varit äldre så hade jag känt oro för höftledernas säkerhet men nu när jag ännu är ung så nonchalerar jag riskerna och staplar och delvis glider fram längs trottoarerna.

Inne vid centrum har nån rest den här ståtliga stolen timrad av björkved. Den är finansierad av ”Vilhelminas rotaryklubb” och ”Vilhelmina Handel” och det är ett bra initiativ tycker jag. Som ni kan se så är det stora jack på ytan av stolen. Motsatt mot vad man kan tro så beror det inte på att en vild och skadeskjuten björn har attackerat stolen, utan märkena är där för att björkvirket har avkvistats med yxa. Det ger stolen en speciell råhet som kan vara svår att få fram i en vanlig kommersiell stol.

Nej nu ska jag halvse på tv med min syster. Men först vill jag tacka för all respons som jag har fått på föregående inlägg! Det glädjer mig mycket att det finns fler som kan känna igen sig. 

Jag skriver mer vid senare tillfälle! God bless! 

Läs även: Rapport #2 och Rapport #3