I helgen var jag i Stockholm eftersom en kompis bjudit mig på Kristina från Duvemåla. 

Och den var bäst, jag har aldrig varit på någon liknande föreställning, och tror inte att jag kommer se någon som toppar den heller. Även fast jag hamnade bakom en dam med stort huvud (jag gissar på att ett kejsarsnitt ägde rum någonstans för ca 55 år sen) så störde det inte alls. Scenografin och ljussättningen var så himla smart och bra gjord, artisterna och musiken superb. 

Jag grät. Visst har jag hört om Karl-Oskar och Kristina tidigare men inte hade jag nån aning om allt dom tvingades vara med om vare sig på hemmaplan eller i det nya landet. Jag kan väl erkänna att jag tror att slutet på berättelsen hade kunnat undvikas med några enkla försiktighetsåtgärder men, tänker jag, vad vet jag om deras försiktighetsåtgärder by the end of the day, dom kanske gjorde allt dom kunde.

Och när vi inte var på Kristina från Duvemåla så…  

• … Åkte jag T-bana. Av nån anledning tänker jag mig att jag är Krister Sandelin på 80-talet när jag åker T-bana. Men det bästa var att det var enkelt att hitta och lätt att köpa biljett. Västtrafik har en del att lära där.
• … Körde vi förbi Globen.  Såvitt jag förstår är den en vanlig syn bland Stockholmre men för mig är den ovanlig. Den är ju så stor och så vit. 
• … Var vi på Kår 393 (frälsningsarmén) och firade julfest. 
• … sökte mina ögon omedvetet efter Orup. Jag vet inte om jag är skadad över att ha lyssnat på hans musik som barn men jag förväntade mig att få se honom irra runt från Djursholm till Danviks tull via broarna i Gamla Stan. I stället blev broarna i Gamla stan en besvikelse. Jag hade tänkt mig en pittoresk liten stenbro med träräcke men allt jag såg var en tungt trafikerad asfaltsbro. Varför i hela friden skriver man en sång om nåt så vanligt och sjaskigt? Med reservationer för att jag inte såg alla broar i Gamla Stan.

Och så gjorde vi massa mer också, vi hade full rulle hela helgen.

BETYG:

Jag ger Stockholm ganska höga poäng. Som sagt så var det lätt att hitta, Globen är ovanlig och Kristina från Duvemåla var bäst. Jag kommer kanske att återvända för fler besök någon gång. 

Då var det dags för avrundningen av denna sässong av Så mycket bättre. Jag måste erkänna att engagemanget dog av lite mot slutet därav bortfallet av Love Antells avsnitt. Jag såg det avsnittet men var ganska oengagerad (obs ej Love Antells fel). 

Hur som helst.

Sista dagen ska deltagarna tydligen göra allting i par. Så de började med att måla varandras ”skivomslag”. Det gick bra.

Carola tog av sig skorna och stampade på sin målarduk och vem kan motstå det? Så klart var Love Antell begeistrad.

Och äntligen fick vi svar på varifrån Orup fick sin cowboylook! 

Love var väldigt entusiastisk kring dansstegen i Pojkarna på rad. Han ville veta allt hur Orup kom på det!

Sen på kvällen sa Orup att Kajsa Grytt var snygg, vilket visade sig vara en slump.

Men något jag kommer ta med mig av Orup efter detta sista avsnitt är att Pojkarna på rad har en dold undermening. Det är lätt att tro att låten handlar om en såpass trackasserad kvinna att hon inte ens kan ”gå förbi” utan att pojkar ”trugar” med förslag som hon inte är ett dugg intresserad av, och att killen i låten ser detta som något postitivt, eftersom andra mäns bekräftelse är viktigare för honom än hans partners välmående. 

Phu… kind of………

Sen vill jag komma med en liten parantes. Amanda Jenssen packade ner ballonger i en kartong eftersom hon ville ha med dem hem. 

Och det är nåt med Orup och dessa jävla mänskliga tåg. Han inte bara gör det själv, det verkar som att han har kraften att frammana denna demon även hos andra. Här ser ni Carola på Amanda Jenssens axlar. 

Fram mot kvällen förvandlades plötsligt Gotlandsköket till ett matlagningsprogram. 

Och strax efter att Carola kommit in i köket för smakråd för femte gången fångade en kameraman sitt skrev i ugnen. 

Bra, för jag undrade ett tag om kamerateamet ens fanns. Nu vet vi att det åtminstone fanns ett skrev. 

Och Kajsa Grytt gav äntligen svar på Love Antells ”vill du ligga med mig?” som han i extas utbrast efter sin låttolkning på Kajsa grytts dag. 

Under sista låten klipptes alla goda minnen under veckan ihop och de visade än en gång det oförlåtliga, vilket faktiskt fick mig att känna lättnad över att det är slut nu. 

Men Ola Salo var förstås otröstlig.

Här är några korta kommentarer av duetterna. 

Familjen-Johan och Carola – Det var jag
Hur blandar man skånsk falsksång och en kristallklar tonsäker röst på ett bra sätt? Jag är osäker på om vi fick något svar på den frågan. 

Orup och Love Antell – Pojkarna på rad
Love Antell hade kvällen till ärat lånat en fransig cowboyjacka som Carola råkade ha skräpandes på rummet. Han och Orup gjorde ”devo-dansen” medan Carola gjorde mänskligt tåg som nämnt ovan. Deltagarna sa att upplevelsen förstärktes av att Love Antell såg lite ut som en ung Orup. 

Love Antell och Kajsa grytt – Mellan krigen
Det här är inte bara en försoningssång mellan Love och nån av hans ex, låten innehöll även en basgång som han snott från en låt av Kajsa Grytt. Love ansåg att cirkeln var lite sluten i och med detta. 

Amanda Jenssen och Ola Salo – Greetings from space
De kallade varandra stjärnsyskon och hade matchande glittriga outfits som förde tankarna till rymden. Framförandet var intimt med intensiv ögonkontakt och det kändes som att jag såg något som inte var min ensak. Och det är bra i såna här sammanhang tror jag men jag som blir generad lätt blev generad.

Ola Salo och Familjen-Johan – Bli med mig (Be with me) 
Ola Salo hade översatt sin låt till ”skånsk svenska” och det var ju snällt. 

Kajsa Grytt och Amanda Jenssen – Under skinnet 
Jag tyckte att framförandet var ganska tråkigt. Så sen när alla deltagarna hurrade trodde jag först att de försökte släta över spänd stämning. Men när de började hamra i bordet med knutna nävar och säga att det var bland det bästa under hela veckan förstod jag att de menade allvar, för regel nummer ett när man slätar över är att åtminstone inte överdriva. De älskade verkligen framförandet och det gjorde mig glad för deras skull. 

Carola och Orup – Genom allt 
Eftersom dessa två artister var denna sässongs giganter så var deras duett en given final. Carola har skrivit låten och den innehöll därför många avancerade moment som fick Orup att för första gången på 20 år ifrågasätta ifall han skulle klara det. Han blev lite av en backupsinger till Carola men he didn’t screw up once!

Här kan ni läsa om andra avsnitt: 

• Ola Salos dag
• Orups dag
• Amanda Jenssens dag
• Kajsa Grytts dag
• Johan T Familjens dag
• Carolas dag 

När man ser på ett program om kändisar så vill man gärna veta vilka kändisarna är, så därför var det välkommet att få en förklaring på vad Kajsa Grytt gjort.

Hon är alltså en gammal Stockholmsbaserad punkikon som egentligen inte har sysslat med punk någonsin. Hon är också terapeut, författare och förmodligen även mer.

Dagen började med att Kajsa Grytt ville utmana deltagarna i något som kan vara både ett roligt nöje och den största skräcken på jorden: improvisationsteater. Hon var optimistisk.

Deltagarna hängde på och tyckte att det var en mer eller mindre helskön idé.

Vi blev också varse om att låtar som Kajsa Grytt själv ansåg vara texter om känslomässig rening, tolkade andra som bokstavliga samlagsscener. 

Man kan säga att hennes poetiska beskrivningar kunde misstolkas även under kvällens lopp. 

Efter det åkte de till havet och tänkte på att vi människor måste ta hand om varandra. Samtidigt band de kransar som de senare symboliskt slängde i vattnet.

Sen tycks den här ha smugit sig in bland bilderna av någon anledning. 

Den är från filmen Twilight: Eclipse (som jag såg strax efter Så mycket bättre). Bilden visar när Bella och Jacob precis har anlänt till Jacobs stuga ute i skogen. Där träffar hon Jacobs varulvskompisar och hon får sitta framför en lägereld och höra historien om varför varulvarna hatar vampyrer så mycket.

Vid ett tillfälle under middan vaknade deltagarna till lite extra.

Men det var lugnt, försäkrade Carola, och alla andades ut. Och för första gången under denna sässong blev det tydligt att kvinnorna i gruppen har ett extra lager av förståelse för varandra. 

Och det är hur det är att vara ickeman i branschen. 

Männen nickade med men stod utanför någon djupare förståelse. 

Här är lite kort om låttolkningarna som skedde under dagens lopp (har aldrig hört en endaste av dem tidigare). 

Ola Salo – Allt faller 
Han sa att det är den bästa rocklåten som någonsin skrivits på svenska, och han ville därför inte ändra i den. Han ville bara att den skulle nå ut. 

Familjen-Johan – Slicka mig ren
Han tolkade låten lite mer i Grytts linje, det vill säga att man slickar sina sår. Grytt tyckte att det var fantastiskt låtval. 

Orup – Brinna
Kajsa Grytt blev väldigt förvånad över att Orup tog en så dyster och känslosam låt. Hon verkade överraskad av att Orup kanske är mer mångsidig än vad hon någonsin kunnat ana. 

Amanda Jenssen – Vågar du vara ensam i natt
Kajsa Grytt berättade att hon blir väldigt berörd av allt Jenssen gör, och så även i detta fall, där man kan se Grytt gråta under hela låtens lopp. 

Carola – Bakom allt 
Carola var väldigt glad över att få ta fram punken i sig själv igen. Tydligen var hon med i ett punkband när hon var 14 och Kajsa Grytts band var en stor influens för henne under den tiden. Orup sa att det lät som schlager men det tyckte inte Carola, jag antar att hon är trött på schlagerstämpeln. Därför bollade de en liten hopknövlad servettboll mellan varann av och an några varv på ett lite retsamt sätt.

Love Antell – Dunkar varmt
Han tog en låt som han tolkade som ”väldigt snuskig”. Han tyckte att det var intressant och spännande att sjunga den. ”Får jag ligga med dig?” avslutade han spontant och skämtsamt, och Kajsa Grytt tyckte att han påminde om någon som just upptäckt sex.

Tidigare inlägg om Så mycket bättre: 

• Ola Salos dag
• Orups dag
• Amanda Jenssens dag

Så var det Amanda Jenssens tur att ha sin egna dag i Så mycket bättre. Dagen började med lite obekväm stämning mellan Carola och Love Antell.

Efter det började dagens aktivitet, kantad av kostymer, ”bjuda på sig själv”-lekar, och rödvin. 

Den här dagen var helt klart den mest uppsluppna hittills. Artisterna verkade avslappnade och glada. Samtalen låg på en annan nivå än vad de gjort i tidigare avsnitt 

Under middagen beskriver Amanda Jenssen sin gamla hit ”Happyland”. Den handlar tydligen om typ en plats under jord som känns jättekul men egentligen är jävligt destruktiv. Ingen tycktes dock förstå att det var dagens rödvinspicknick som hon måste ha syftat på. 

Sen verkar det som att Amanda Jenssen är som en slags spegel, för artisterna tycks se på henne och känna igen sig själva i henne. Ola Salo tycker att de är lika, nån form av rymdkompisar, och att hon för The Arks anda vidare, och:

Alla artisterna verkade känna väldigt varmt för Amanda Jenssen, till och med Orup. ”Yngst och bäst” sa han till henne, fast kanske inte helt utan en strimma frustration i rösten. När hon började gråta under middagen var Ola Salo genast där och gjorde ramslekar med henne. Det var som att de hamnade i en egen lite magisk stämning, en stämning som inte helt nådde ut till mig som tittare. Det kändes lite som att kolla på suddiga foton från nån annans jätteroliga fest.

Här är lite tankar kring tolkningarna

Ola Salo
Han körde Dry my soul medan han bröt sönder middagsbordet med knäna. Han fick feeling och jag tror att han kan ha varit lite berusad (detta baserar jag delvis på hans röda kinder och det faktum att han diggade inlevelserikt i till och med Kajsa Grytts låttolkning).

Orup 
Han tolkade hennes låt Illusionist på svenska och jag har ingen aning vad den handlade om även fast jag försökte lyssna på texten. Han sjöng nåt om alkemi och om att vilja göra allt för någon med hjälp av vit magi. Kanske var texten en musikalisk version av Paolo Coelhos kritikerrosade bok ”Pilgrimsfärden” !? 

Kajsa Grytt
Hon tog låten Ghost (som jag nog aldrig hört i originalform) och gjorde den till en tonsatt dikt. Amanda Jenssen hade nog rätt när hon sa att detta var Kajsa Grytts bästa tolkning hittills…

Familjen-Johan
Han tog Do you love me fast sjöng ”Vill du ha mig” i stället. Jag kommer inte ihåg så mycket av den här låten. Amanda Jenssen tyckte att den var ”sjukt fantastisk” i alla fall, och hon menade det (hon sa det till alla – och menade det).

Carola 
Hon gjorde en långsam version av For the sun. Efteråt täckte hon Amanda Jenssens huvud med sin röda klänning. 

Love Antell
Han tog Happyland och sjöng Lyckoland i stället och var nog kvällens svängigaste melodi. Men det är ändå på gränsen om de kommer vilja spela den på dansgolven i vinter. 

Tidigare Så mycket bättre-inlägg: 

• Orups dag 
• Ola Salos dag 

Jag är inte så mycket för idoldyrkan personligen. Det finns liksom ingen person eller personer som jag tycker gör ett så utmärkt jobb offentligt att jag blir helt till mig när de gör något/släpper nytt eller whatever. Faktiskt så är jag överlag rätt ointresserad av att lyssna på musik som innehåller tex elgitarrer.

Men här är en lista på de största idoler jag haft genom de tider jag kan minnas.

Svenne Rubins

Jag var väl omkring 9-12 år när jag lyssnade på dem som mest. Jag kunde alla texter och kände varenda ton på deras solon. Det fanns inte en enda livssituation där jag inte kunde klämma in ett Svenne Rubins-citat. ”Kör hårt”, ”det ordnar sig”, ”dom gör så rysligt fint på tomten”. Träffade dem även i verkliga livet en gång när de var i Vilhelmina. Jag var för liten för att se konserten men medan de höll på att rodda (de gjorde detta själva, hade inget crew såvitt jag kunde se), så var jag där med mitt autografblock.  Autograferna förvarade jag länge i en hjärtformad silverram i hyllan. 

Detta tycker jag om dem nu: De är en nostalgitripp, jag lyssnar på dem ibland, sjunger med och mår gott. Men som med allt annat hör jag nu på deras texter att de på många sätt var patriarkala svin. Lyssna bara på den här ”Jag vet att du hör” *ryser*. 

Kenneth and the Knutters

Lyssnade intensivt på varenda sång och varenda svensköversatta cover som de gav ut. ”Ge mig en öl” fick jag höra av en lärare att den var förjävlig textmässigt men vad brydde jag mig om det. Och hur många gånger har jag inte legat sömnlös efter att ha hört ”Lillebror” eftersom jag tyckte mig höra att en mystisk röst viskade mitt namn mitt under sången. Jag trodde att det bara var jag som kunde höra det och det gjorde mina nätter till ett helvete. Men men! Jag älskade dem ändå, trots att jag inte heller förstod deras faktiska texter fullt ut.

När de sjöng ”när han går med hunden så har han jämt svarta påsen med” så trodde jag att de menade en ölmagad man med svart bomberjacka (hundbajspåsar fanns inte i Latikberg). Och den där ”hon sitter bra där bak, hon rör min växelspak” gjorde mig mkt osäker på säkerheten ute på de svenska vägarna. 

Detta tycker jag om dem nu: Jag lyssnar i stort sett aldrig på dem, inte ens i nostalgiskt syfte. Ibland kan jag väl sätta igång nån låt typ ”älgjaktsrapp” men annars klarar jag mig rätt bra utan Kenneth och gänget.

Magnus Uggla

Han pratade jättekonstigt men det var förmodligen för att han var en annorlunda människa. Och vem kunde beskriva livet så som det är! Supigt, sexfixerat och med en stor portion ilska riktat mot (kvinnliga) p-vakter. 

Detta tycker jag nu: Eeeew.

Orup

Detta var min idol av alla idoler. Han hade den rätta frisyren, den rätta attityden, den rätta stilen. Han var helt enkelt rätt. Vad brydde jag mig om att äldre folk i byn kallade honom för ”Stockholmsbög” på ett nedlåtande manér. Jag lyssnade på hans sånger på min lilla bandspelare och såg inspelade konserter på VHS. Hur kunde man vara så tuff, hur kunde man vara så cool, hur kunde man vara så Orup? Jag drömde om att få hans hatt och så drömde jag om att spika fast honom naken på väggen nere i Fraggelgrottan. 

Detta tycker jag nu: En gång fick jag en ”best of”-collection och där skrev han en rad om hur varje låt på skivan kom till. Och det var inte som jag trodde. Marcedes benz kom tex till genom att han ville ha ”en svensk version av blue suede shoes”. Han var alltså inte ett kreativt geni han var en kopiator, och han skämdes inte ens för det. Även innan det hade väl intresset sedan länge falnat och idag bär jag minnet av hans musik som ett kärt smycke långt in i stjärten. 

Här är en lista på artister som jag dissade och inte hade något större intresse av trots grav exponering av deras stämmor DAGLIGEN

Östen med resten
Jerry Williams
John Fogerty med Creedence Clearwater Revival
Eddie Meduza
Ronny & Ragge

Hade ni några idoler?