Hur hantera att man älskas av ”alternativmedia”? Denna fråga diskuterade vi i en chatt:

 

Filip: hahaha okej vi chattar här!

Karin: ahaha detta är wierd

Filip: jag veeeet

Karin: känns typ lite genant

Filip: men vi MÅSTE kommentera det här?

Karin: alltså chattar vi på riktigt nu eller chattar vi som att vi ska chatta??

Filip: det här blir en fin inledning, så vi sätter igång!!

Karin: fett meta

anyways

Filip: det känns som att jag ska klä av mig för någon för första gången typ

Karin: jag veeet

Filip: NÅVÄL

Avpixlat har alltså skrivit och hyllat vår låt P3…………

Karin: ja, och det var väntat? det visste vi ju redan när vi pillade med första utkastet till texten

alltså dom älskade ju schack på schemat också

Men Filip det funkar inte om vi ska chatta om du ska sitta o jobba samtidigt!!!

Filip: ja, men iaf. VI måste ju på något sätt klargöra att vi inte är superrassar lixom

Karin: ja jag hade ju en idé om att vi ska göra ett dubbelironiskt statement

Filip: hur skulle det kunna vara då? Vi trollade ju han Chang Frick från den där andra rassesidan

Karin: alltså skriva på sidan typ ”Vi vill klargöra att vi har en varm och humanistisk värdegrund som värnar om allas lika värde. Vi tar starkt avstånd från alla former av förutfattade meningar, extremism och diskriminering.”

Filip: ska vi kanske gå ännu längre och komma ut som miljöpartister?

för att polarisera så mycket som det går

Karin: Problemet är bara att folk kanske tror att det 1) är på riktigt (dvs vi är töntar), 2) är ironi (dvs vi är nazister)

jaa hur tänker du då? typ ”vi är med i miljöpartiet för att vi tycker att dom har en så fin värdegrund”

Filip: men är det inte där vi vill vara???

jamen vi kan ju säga att vi är för mångfald och att man måste problematisera att det bara är etniska svenskar på maktpositioner i Sverige

och att Miljöpartiet är dom enda som ser den problematiken!!

Karin: etniska svenskar mitt i livet

Filip: det borde nog vara namnet på den här bloggen

Karin:  jaa men blir inte det lite tradigt

haha ja

Filip: jag vet inte, men samtidigt. Ingen har brytt sig än så länge? Ingen har kommenterat det här?

Karin: nä

Filip: Ska vi inte bara ligga jävligt lågt?

Karin: men jag tänker för framtiden

alltså, vänta ska googla borgerlig skymning

Filip: jag läser artikeln just nu. HAR DU SETT KOMMENTARERNA?

Karin: det kommer upp på sidan 4

haha nää?

jag sitter på bibblan jag kan inte sitta och läsa avpixlat här!!!

Filip: Janne63 skriver: ”Förstår inte. Bor inte i Tjockhult. Är detta bra, eller dåligt??? Förklara. Jag fattar att de jobbar på P3… Men, det finns det ju fler som gör… Ursäkta. Jag ser/hör inte pointen… Är jag för gammal?”

JANNE <3

Karin: Hahahahaha ååååh Janneeee <3 <3 <3

Jag känner att Janne är fan stabil

Filip: OlofdeGothia skriver: ”En konstinstallation av N****N MAKODE LINDE som inser det absurda i SVT.s utbud. Eller har jag tolkat det fel?”

Vem är Makode Linde mest förvirrande för? Rassesajter eller Kultwatch?

Karin: Alltså stackars Makode! Kallad n***r av både Kultwatch och Sverigevännerna

Men Filip

Filip: Jaaa

Karin: NÅN jobbig jävel kommer dyka upp NÅN GÅNG och ba ”ni e bandet som älskas av AVPIXLAT alltså är NI avpixlat!!!”

Och jag kommer inte kunna dra en föreläsning i basic logik lixom

Filip: Vi behöver ett slagkraftigt svar!

Karin: jaa men det e bara att det e så lågt

eller jag kan inte ta det på allvar. typ som hon bruden på twitter som tycker att vi legitimerar mäns våld mot kvinnor när vi driver om veganer som dricker havremjölk

Filip: nej och på samma sätt har jag svårt att ta nazister som försöker måla upp oss som någon slags högersatiriker som vill störta P3 på allvar.

JAG VILL JU JOBBA PÅ P3!!!

Det är väl det perfekta svaret? Den här videons syfte är ju att folk på P3 ska få upp ögonen för oss och att vi ska få vara med och göra tankesmedjan??

Karin: ja precis!!!

och att dom ska tycka att vi e lite ”sköna”

Filip: Hon Dilan skrev om mig på twitter också och sa att vi hade träffats i Täby i vår ungdom och att jag (faktiskt) var trevlig!!

hahah så najs att vara ”skön”

Karin: Gjorde hon? men du e ju inte så trevlig

Filip: nej jag vet!!!

Karin: eller alltså jag älskar ju dig men du är ju inte direkt en person man skulle beskriva som TREVLIG

typ ”ja, han är trevlig!”

Filip: nej jag är ju mer känd för att vara en spydig jävel som förolämpar folk när jag är full

vet dock vilken av de här två bilderna av mig själv som jag föredrar

Karin: ja den senare?

Filip: aa förmodligen!

Men känner vi att vi har ett bra svar nu eller??

Karin: ja eller vi har ju pratat om allt FÖRUTOM en strategi men det spelar kanske ingen roll

Filip: Culture eats strategy!!!

Är det för 2013 att starta en podcast?

Karin: så kontentan är: 1) vi har en humanistisk värdegrund 2) vi tar avstånd från extremism 3) vi vill jobba på P3

alltså vi har ju pratat om det fram och tillbaka sen typ 2013

Filip: Där har vi det. Fan vi borde bli PR-konsulter ändå.

Karin: Ja förutom att man måste jobba mycket då

Men ska vi kopiera det här nu och lägga på bloggen eller??

 

Igår släppte vi vår musikvideo till vår nya singel P3. Eller inte bara det, vi släppte dessutom en hel EP på Spotify som heter Maktkritik för massorna. Den finns faktiskt också på iTunes om någon nu skulle vilja köpa den! Men varför man köper skivor (om man inte ska hänga dom på väggarna) fattar vi inte riktigt.

I alla fall, i dagsläget har vi typ 12 000 views på Youtube (SJUKT!) och igår var en galen dag. Vi tänkte gå igenom de topp 5 roligaste reaktionerna på videon.

5. Russia Today vill ha oss
Efter någon timme kontaktades vi av Chang Frick som driver rassesajten Nyheter Idag. Han frågade om vi inte ville svara på några frågor. Chang Frick är känd för att ha skrivit om saker från Russia Today och för att, ja, vara ett allmänt troll liksom. När vi nekade Frick kommentarer anklagade han oss för att vara ”fejkhöger”. Tror verkligen Frick förväntade sig att vi skulle vara Avpixlat-hangarounds som gjort den här dängan. Trist för honom att vi inte ens tycker att vi är höger.

4. Vilka fan är TVdags?
En hemsida som heter TVdags.se var typ den enda nöjesplattformen som skrev om oss. Det var ord och inga visor! Satiren var billig och musiken dålig, uppenbarligen. Vi utgick givetvis från att det bara var massa hårdrockare på den där redaktionen. När då TVdags redaktör (eller nåt) Kjell Häglund (förvillande likt Kjell Höglund) skulle bemöta oss blev det tydligt att hans huvudsakliga invändning mot oss var att vi bara ville bli klickade. Att vi bara gjorde popmusik som skulle vara… populär? Vi länkade till ett klipp med Neil Tennant från Pet Shop Boys där han förklarar att popmusik ska vara just… populär. Häglund blev rosenrasande och svarade uppenbarligen i affekt, för vi förstår inte ett skit av vad han menar. Kul att inlägget fick 0 (noll) likes på TVdags Facebooksida. HA!

3. Rebecca Weidmo Uvell älskar oss
Rebecca Weidmo Uvell måste vara en av Sveriges mest omstridda debattörer. Hon är en sån där person som anklagar debattklimatet för att vara uselt samtidigt som hon är ett av Twitters största troll. Det var inte så förvånande att Uvell tyckte P3 var kul. MEN hon har uppenbarligen missat vår andra låt Borgerlig Debattör, FÖR DEN HANDLAR OM SÅNA SOM HENNE! Men vi uppmuntrar alla som har självdistans.

2. Johannes Klenell anklagar oss för att vara putinister
Som att inte Frick vore nog. Vänsterns motsvarighet till Rebecca Weidmo Uvell är Johannes Klenell, förläggare på serieförlaget Galago. Han är också känd för att ha som princip att ha sista ordet i beefs på Twitter. Vi gillar egentligen Johannes för han är så otroligt postmodern. Men vi kände ändå att vi var tvungna att ta avstånd från kriget i Ukraina. OCH VI FICK SISTA ORDET! Vilket alltså innebär att vi är mer postironiska än Klenell.

1. Nummer ett går till Petra som skrev den här kommentaren på Youtube.

Det kan man verkligen fråga sig. Vi vet typ inte ens det själva.

Anyways, vi är sjukt tacksamma för all respons! Alltid kul när random folk på Twitter skriver att man är ett geni. Vi är också glada över att många uppskattar klippningen och fotot. Vår fotograf Kristoffer Hellman är en naturbegåvning och Filip Montgomery som har regisserat och klippt är Sveriges nästa stjärnregissör. STORT JÄVLA MEGATACK till er <3. Hoppas vi alla ses på vår releasespelning! Den kan ni attenda till HÄR.

PUSS! /Karin & Filip

Jag har länge haft en ganska snubbig inställning till inredning. Öh, vem pallar hålla på att lägga ner massa tid på det där. Visst, det är soft att inte bo som en skunk men är det inte väldigt meningslöst att lägga massa tid och pengar på att inreda? Det finns ju så mycket viktigare saker här i livet.

TRODDE JAG JA.

Det är i princip omöjligt att få ett förstahandskontrakt i det här jävla skitlandet. Men på något mirakulöst sätt lyckades jag. Eller det var inte så mirakulöst. Jag fick ett via en sån där ungdomskö (OBS hett tips till dig som stått i Stockholms bostadskö sen fyllda 18 år).

Den hade ganska sunkiga tapeter så jag fick för mig att leka Martin Timell och måla om. När jag dagen efter jag målat taket vaknade kunde jag inte resa mig upp från sängen. Inte för att jag var förlamad av ångorna från färgen utan jag kunde inte sluta titta på taket. DET VAR SÅ FINT!

Jag låg en kvart i min säng och bara stirrade på taket och den omedelbara förändring jag åstadkommit. Ivrigt gick jag tillslut upp och målade resten av väggarna. Helt plötsligt blev allt som knark. Jag ägnade flera timmar research för att hitta den perfekta soffan. Vita väggar… Hm, då vill jag ha färger. Åh, och mattan det måste vara mycket färg. Fan gardiner. Hur ska man tänka? Åh nej jag måste fixa mina persienner.

Istället för att göra saker som jag borde, typ jobba, skriva på den här bloggen eller planera Borgerlig Skymnings kommande EP (som släpps imorgon!!!!!) så hängde jag runt på diverese inredningssajter. Alla de här riktade annonserna på Facebook är om nått jävla skrivbord jag hittat.

Det hela kulminerade när jag i princip spenderat upp alla mina pengar på inredningsdetaljer och hittade den PERFEKTA mattan. Kolla på den:

Så fin. Det fanns bara ett problem. Den kostade 36 000 kr. Jag har inte i närheten av så mycket pengar. Sannolikt kommer jag nog aldrig kunna köpa en sån. Men jag fattar verkligen folk som gör det. Det här är väldigt olikt mig för jag har hela tiden haft inställningen att det är slöseri att exempelvis lägga tusentals kronor på konst. Men att lägga pengar på något fint är bland det mest meningsfulla meningslösa man kan göra här i livet.

All typ av förändring i livet kräver förhållandevis stora uppoffringar. Ska du få ett kul jobb eller uppfylla dina drömmar så innebär det ofta att man måste jobba massa. Oavsett vad det handlar om.

Men att köpa en ny matta eller en tavla, den behöver inte ens vara dyr, innebär en omedelbar förvandling av din omgivning. Det framkallar en känsla som dessutom sitter i. Det tar fortfarande 10 minuter för mig att komma upp ur sängen.

Sådärja. I nästa inlägg om inredning har Karin lovat att göra ett hemma-hos-repotage hos mig!! Det kommer bli skoj

PUSS

/ Filip

 

Jag är ingen ”galen radikalfeminist” som hatar alla män. Men ibland, när vissa personer av ett visst kön yttrar åsikter med en viss karaktär vill jag bara skrika: HÅLL KÄFTEN, GUBBJÄVEL.

Denna önskan drabbade mig i dag när jag läste Aftonbladet. Ni vet han den sure överklassgubben som skriver griniga krönikor? Jan Guillou heter han, och är nu förtiden mest känd för att helt ogenerat förolämpa andra människor samt att göra sig löjlig över antirasister som kämpar mot antisemitism.

Temat för dagens krönika var inte en politisk fråga eller nån kulturell analys eller liknande. Jan Guillou tyckte på allvar att det var en bra idé att ägna söndagsspalten åt att mobba en 27-årig kvinnlig journalist för att hon skrivit en krönika.

Jag råkar vara god vän med den 27-åriga journalisten i fråga. Hon heter Naomi Abramowicz och är en av de mest begåvade personerna jag känner. Tyvärr, men knappast förvånande, har hon fått en del misogyna och rasistiska kommentarer genom åren. Att en krönikör i Aftonbladet ägnar sig åt samma sak – minus särskrivningar och med bylinebild på sitt eget självgoda flin i stället för en bild på ett ägg –  är faktiskt sjukt.

Men låt oss vara generösa, så dum är hon nog inte […] Naomi Abramowicz, 27 år och således med en hittills ganska kort karriär […] själv går hon i det avseendet säker, eftersom hon hittills inte uträttat någonting av betydelse […] föga originellt, räckte inte till fast anställning.

Nej, jag är ingen lättkränkt person som inte tycker att man får driva med andra. Just därför skriver jag den här texten. För Guillous (ah vad jobbigt det är att stava till överklassnamn, skriver fel hela tiden) formuleringar är inte ”vassa” och ”fyndiga”. De är usla och gubbsjuka. Alla normala människor tycker det, så länge man inte har en tolvårig skolgårdsmobbare som sin främsta stilistiska förebild.

Men det är klart. Naomi är inte en självgod vänsterman, utan en liberal kvinna. Guillous härskartekniker är ett tecken på något som stört mig länge: är du överklassman men anser dig vara feminist, antirasist och viktigast vänster, är det fritt fram att trycka ner unga kvinnor. Särskilt unga kvinnor som inte tycker som du själv. Då är det nämligen helt ok att släppa all förmåga till maktanalys. FÖR DU ÄR JU SÅ JÄVLA GOD. ÅH, VAD VORE VÄRLDEN UTAN DIG?!

Hur känner du dig, Jan Guillou, när du skriver texter där du gör narr av en ung kvinnas ålder? Känns det bra? Är det det bästa du har att komma med? Känner du dig viktig? Blir den där känslan av att du är en tragisk föredetting lite lättare? Vi får hoppas det, för din egen skull.

Nu kanske någon kommenterar: Ah men, du själv då, din fjantiga Nöjesguidenbloggare! Du går ju också till angrepp va jävla öh, lesbian! Janne e king!! Du klagar ju på Jan Guillious kön och ålder och förolämpar!!! Ja, det är sant. Men han förtjänar det.

Alternativt (från allierad god vänsterman): Haha. Så sött. En bloggare är arg på en av våra mest respektabla journalister. Suck, ja, även du lär växa upp en dag, lilla gumman.

Well, i så fall, point proven.

/K

PS. Apropå Pet Shop Boys.

Foto på Jan Guillou: Kjell B Persson.

Vilken dag. Först får jag reda på att Haddaway kommer till Emmaboda – och sedan nås jag av informationen att Snerikes nation i Uppsala har bokat självaste E-Type dagen innan valborg! Mitt eurodiscohjärta exploderar av glädje.

Jag tycker att Eurodisco har ett oförtjänt dåligt rykte. Det är den ultimata popmusiken för att ackompanjera de där hysteriska glädjekänslorna som jag skrev om tidigare.

Haddaway är dessutom en riktig poet:

I want no other, no other lover
This is our life, our time
When we’re together, I need you forever
Is it love? What is love?

Ja, vad är kärlek egentligen? Kanske är det den här hatade och älskade blandningen av radiopop, hi-NRG och italo disco från 90-talet? För att fira dessa glada nyheter delar jag med mig av min bästa Spotifylista med de största eurodiscohitsen. Här är allt, Blümchen, SNAP!, Dr Alban, Culture Beat och så klart Haddaway.

/Karin