Den 29 juli dök ett litet spel upp på Googles Play Store. Det var ett spel i två dimensioner, där spelaren släpper bomber på hus samtidigt som missiler ska undvikas. Det är ett simpelt spel. Och det lämnar en vidrig eftersmak. Spelet heter nämligen ”Bomb Gaza”, och är ett försök att göra lek av en rasande konflikt som dagligen krävt hundratals civila offer bland den unga, palestinska befolkningen.

Att göra underhållning av något som för många, just i detta nu, är plågsam verklighet är smaklöst. Men att göra spel om detsamma behöver inte vara en dålig sak. För alla spel om verkliga konflikter är inte smaklösa Angry Bird-kloner. Tvärtom.

I en text på spelsajten Kotaku berättar israeliske Asi Burak, som bland annat chefar för Games for Change och vunnit priser för sina spel, om ett av de viktigaste spel han varit med och utvecklat: Peacemaker. Under tre års tid arbetade Burak tillsammans med spelutvecklare och studenter vid Carnegie Mellon. Resultatet, som släpptes 2007, blev ett turordningsbaserat strategispel som låter spelaren ta beslut i politiska, sociala och militära frågor.

Tanken med Peacemaker är att du som spelare ska försöka medla fred – och du får göra det från båda sidor. Vinner gör du när de båda länderna lever i fred med varandra. Vägen dit är lång och fruktansvärt svår.

Det illustrerades minst sagt 2007, när israelisk tv lät en av Israels främsta generalmajorer (då också arbetarpartiets premiärministerkandidat) spela Peacemaker. Tidigt i spelet utfördes en självmordsattack mot Israel, och generalmajoren svarade med att attackera både via luften och land. Kort därefter meddelade spelet att palestinierna inlett den tredje intifadan. Han förlorade.

”Det finns inget att lära sig av det här spelet”, menade generalmajoren. Han tyckte ju att han gjort allt rätt.

Peacemaker fick stor uppmärksamhet när det släpptes, och användes faktiskt i skolundervisning både i Israel och Palestina. Det ses som ett diskussionsunderlag för att lära ut fred. Även om inte alla håller med. I sin text på Kotaku filosoferar Asi Burak om hur många unga israeler och palestinier aldrig ens träffat en person från andra sidan muren. Att känna empati för en ansiktslös person är svårt – och att skapa relationer, och se frågan från båda sidor, blir allt svårare ju mer isolerade människor blir från varandra.

Faktum är ju att spel – inte alla, men många – faktiskt kan lära oss något om verkligheten.