Jag fick ett mail om en pärlplatta som ligger uppe på en auktionssajt. Det nuvarande budet ligger på över 1400 kronor. Det lät ganska sjukt. Sedan klickade jag på länken.

Det är ingen vanlig pärlplatta det här. För det första är den himla fin. Den föreställer ju titelskärmen till ett av PC-historiens kanske viktigaste spel: Doom. Men så är den också helt gigantisk. 125 x 110 centimeter. Omvandlat till pärlor blir det nästan 58 000 stycken. Ett imponerande hantverk, inte helt olikt det Johan ”Pappas pärlor” Karlgren och Martin Hagegård sysslar med.

Men det fick mig också att fundera på något annat. Nämligen titelskärmar. Titelskärmar, för den oinsatte, är alltså den skärm dit du kommer innan du ska sätta igång och spela ett spel. Det är härifrån du trycker Start eller Continue, liksom. Titelskärmen har tappat lite i värde i takt med teknikutvecklingen. Idag är det viktigare att ett spel har en fet introfilm som fångar spelaren. Men på 80-talet gick det liksom inte att ha ett intro, så då anlitade du en duktig grafiker till att göra en enda mäktig bild att sälja in konceptet med istället. Det du såg på titelskärmen var på samma gång det spelskaparen drömde om att förmedla – och det du hoppades få uppleva.

Titelskärmen till Ultimate Air Combat är ett utmärkt exempel. Du tänker ”Top Gun” långt innan du insett att det mäktiga i flygplansfighting är rätt svårt att förmedla med 8-bitarsgrafik.

Super Metroid-skärmen är en personlig favorit. Gröna blinkande skärmar, döda vetenskapsmän(?) och så den där äckliga manetliknande utomjordingen.

Charmiga gamlingen Yoshi’s Island hade en superskrytig Mode 7-titelskärm. Det var inte många spel som kunde göra det här, liksom.

Men moderna spel då? Ja, Brütal Legend är ju ett förhållandevis nytt spel, men det försöker ändå göra en grej av det där med att försöka verka gammalt. Plus att det ger lite musikvideovibb att ha det så där IRL:igt.

En spelserie som är bra på att etablera massiv stämning redan i laddningsskärmen är ju Halo. Episka rymdkörer och oändliga utomjordiska vistas. Halo: Reach är exemplet här.

Och så ett exempel på dåliga titelskärmar då: Unreal Tournament 2004. Oklart om det här är en faktiskt titelskärm eller bara något slags kollage gjort för att framkalla kräks i skämskudden. Men så här kunde det alltså se ut i mitten på 00-talet. Fyfan.

Här hittar du auktionen på Doom-titelskärmen.

Kommer ni ihåg när jag skrev om Awesome Games Done Quick 2014? Inget inlägg, förutom det där om spelen och könsförtrycket, har genererat så många hatmeddelanden som det. Men den här gången handlade det inte om avsky på grund av mina alldeles för korrekta åsikter (en får tydligen inte tycka vad som helst i det här landet), utan för att AGDQ2014 tog över livet för så många.

Läxa: när folk är duktiga på tv-spel, och sänder det dygnet runt, är det svårt att låta bli att titta.

Men för alla er som på något sätt missade de här 150+ timmarna med mäktiga spel tänkte jag plocka ut en topp 3-lista med klipp ni faktiskt MÅSTE se.

…och så håller vi tummarna för att fler tjejer/kvinnor kommer till nästa gång.

3: Mario 64 med en hand

En gång när Peaches var ute och cyklade blev han påkörd av en van. Efter det lärde han sig spela Mario 64 med en hand. Inte riktigt end of story:

2: Yoshi’s Island

För den oinsatte låter tre och en halv timme Yoshi’s Island kanske inte som en säljpitch från himmelriket. Om en inte vet att Yoshi’s Island är det mysigaste OCH snyggaste Super Nintendo-spelet som någonsin skapats, det vill säga. Det som på ytan ser ut som ett barnspel har ett förvånansvärt mäktigt djup, inklusive fet äggspottarfysik. Tri-Hex hundraprocentar HELA spelet, Carl Sagan kommenterar först och kör sedan tio minuter glitchshow i slutet. Han fullständigt FÖRSTÖR spelet, allt till tonerna av YSG:s magiska skratt. Och ja, han slutar det hela med att äta upp bäbis-Mario.

1: Klara Punch-Out med ögonbindel

Punch-Out är tveklöst ett av sin generations allra bästa spel. Men också ett sjukt svårt spel. Sinisterwon kan det här spelet utan och innan. Faktum är att han kan det så bra att han spelar det med ögonbindel, och klarar hela vägen fram till Mike Tyson – en av spelhistoriens allra elakaste slutbossar.

Bonus:

Super Metroid, fyrmannarace

Fyra pers som tävlar i Super Metroid, ett av tidernas bästa spel. Det går snabbare än du kan säga ”Samus Aran”.