Gamergate. Jag har skrivit en del om det på den här bloggen. Faktum är att jag skrivit om det så mycket att jag fått frågan om det här ens är en spelblogg. Att jag skriver mer om hatet än om spelen. Men den senaste månaden eller så har det varit tyst. Inga upprop mot organiserad mansidioti. Inga upprörda känslor i kommentarerna. Det är nästan som att det blåst över nu, Quinnspiracy. Om det inte vore för de av mina (kvinnliga) vänner och kollegor som fortfarande regelbundet attackeras på sociala medier berättar om det skulle en ju kunna tro att det var slut nu.

Här om dagen var jag på väg att skriva något hoppfullt om hur saker och ting kanske ändå slutade på plus. Intel, ett av världens största elektronikföretag, gick i samband med CES-mässan ut och meddelade att de satsade stort på att få jämlik representation på sitt företag. 2013 fanns det 24% kvinnor på företag. Målet är att ha ”full representation” (här räknas också minoriteter in) till år 2020. Intel var ett av de företag som drog öronen åt sig när Gamergate-mobben började med sin systematiska mailbombning av företag som sponsrade sidor där ”feministiska” journalister skrev. Det var en av de första – och definivt största – segrarna för pro-gamergate-sidan.

Att Intel vill visa att de inte står för misogyna och hatiska åsikter är fantastiskt. Men Gamergate är inte över. För Zoe Quinn, personen som befinner sig mitt i skitstormens öga, har den där absurda augusti-månaden då allt startade aldrig slutat. Fem månader efter att hennes expojkvän drog igång allt blir hon fortfarande dödshotad. Hon kan fortfarande inte bo i sitt eget hem utan flyttar runt bland bekanta. Hennes familj och vänner blir systematiskt förföljda och doxade.

I blogginlägget ”August never ends” berättar Quinn om sin verklighet. Det är otroligt stark läsning. Om kampen mot de människor som – av någon märklig anledning – gjort till sin sak att driva korståg mot henne. Om de som försöker driva henne till att ta självmord. Om hur rättssystemet liksom inte förstår vad internet är – eller innebär – än. Om domare som tycker att det väl bara är att sluta vara på internet. Om försvarsadvokater som inte förstår ämnet. Om hur material som borde vara hemligt regelbunder läcker ut till Gamergate-mobben. Hur de framsteg som görs i rätten spinns till att vara ondskefulla planer från Quinn själv (restraining orders är ett hot mot yttrandefriheten, tydligen).

Zoe Quinns kamp är långt ifrån över, men i mobbens ögon är hon redan dömd – deras (självpåtagna) arbete är att utfärda straffet.

Gamergate är långt ifrån över. Och det spelar ingen roll att du och jag kanske inte blir utsatta längre. De finns fortfarande de som dagligen får motta dödshot. Och de strukturer ur vilka den här enorma hatvågen är sprungen ur finns fortfarande kvar. Så kan vi inte ha det.

Det har varit en hård vecka, det här. Angrepp på Zoe Quinn och Phil Fish. Hot mot Anita Sarkeesian (Sarkeesian har senare publicerat en bild på de hot som gjorde att hon inte kunde sova i sitt eget hus, OBS för triggervarning här). Idioti som kokar över i så många mörka hörn av gamercommunityt att det liksom inte finns hejd. Men med hatet kommer också hopp. Det finns de som kämpar emot. De som inte ger sig.

Och Tim Schafer bara fortsätter att vara awesome.

En anonym (så klart) hatare har satt ihop en lista över PK-krigande Social Justice Warriors, med meningen att vi ska sky dessa som pesten (listan finns längst ned i detta inlägg). För alla som har någon slags insyn i indiescenen – och de mer progressiva spelutvecklarna där ute – är det här så klart ett skämt. Till exempel:

Fullbright Company gjorde till exempel ett av förra årets absolut bästa och mest berörande spel i Gone Home. Spelet är intressant på många sätt, bland annat för sitt sätt att diskutera sexualitet och svårigheterna i att komma ut.

Anna Anthropy är en pionjär inom twine-scenen, men också känd för sitt Dys4ia – ett spel som handlar om hennes sex månader långa och svåra hormonbehandling.

Bioware är ett på många sätt traditionellt spelföretag – men som vid flera tillfällen haft LGBT-karaktärer (och tillåtit samkönade relationer) i sina spel.

Företagen och personerna som listats är inte i majoritet i spelbranschen. De är ingen egentlig maktfaktor. Men de gör avtryck, och de pushar mediet framåt. Men det uppskattas inte av alla. Och effekterna av detta kan bli förödande. En av manusförfattarna på Bioware, Jennifer Hepler, lämnade företaget för ganska precis ett år sedan. Detta efter att hon mottagit dödshot mot sig själv och sina barn. Hennes brott? Hon hade, i en 6 år gammal intervju, uttalat sig om att hon inte uppskattade strider i spel. Det, och Biowares öppna förhållningssätt till ”avvikande” sexualitet, gjorde att bägaren rann över för det på många håll otroligt inskränkta och ignoranta spelcommunityt. I en intervju med spelsajten Polygon ska Hepler senare ha sagt, angående angreppen från communityt:

”It’s something that comes up in almost every conversation with female developers”. ”Overall, people seem to try to shrug it off publicly and fume privately, and younger women contemplating the field are reconsidering whether they have the stomach to handle what it currently asks of them.”

Spelutvecklare, och kvinnliga spelutvecklare i största utsträckning, måste ta i beaktande att de – och deras familjer – kan bli hotade till livet för att de gör spel. Eller åtminstone om de gör spel på sitt sätt, och det sättet inte överensstämmer med en arg internetmobb. Hepler fortsätter:

”That’s the biggest risk in my opinion: that we will lose out on the talents of people who would make fantastic games that we would all be the better for playing, because they legitimately don’t want to make themselves into targets.”

Phil Fish har för andra gången tagit avsked av spelbranschen just på grund av det här. Och Jennifer Hepler menar att många kreativa och skapande människor har känsliga personligheter. Avståndet mellan den känslige kreatören och den evigt uppjagade internetmobben är oändlig. Så länge det är idioterna som hörs mest kommer spelföretagen ha svårt att ha kvar den kreativa talangen. Varför ska någon offra sin tid och energi på att skapa något eget när de bara får skit för det? Det är liksom inte värt det. Och vad händer när de som försöker göra något annorlunda försvinner från branschen? Vi blir kvar här med Candy Crush och Call of Duty 17.

Vi får de spel vi förtjänar, sade en cynisk spelutvecklarbekant till mig för inte så längesen. Så är det kanske. Men jag ser det bara som ännu en anledning att kämpa ännu hårdare emot den dumma och högljudda skaran hatare. Fortsätta att visa att vi som förtjänar bättre faktiskt är i majoritet.

De som listas här gör det för att de gått ut och visat offentligt att de har ett samvete. Och samtidigt gör de bra och intressanta spel. Frågan är bara hur länge till de kommer orka göra det.

Attityden hos den som skrivit detta är vad vi behöver mindre av i spelbranschen. Alla lista ovan är friska fläktar i en unken verklighet.

Ni minns Zoe Quinn fortfarande, va? Ni trodde inte stormen bedarrat än, visst? Det har den inte. Den har tilltagit.

Phil Fish är en frispråkig indieutvecklare som bland annat är känd för att han gjort supercharmiga plattformsspelet Fez. Det, och för att han fått oändliga mängder skit av folk på nätet. Det gick så långt att han för ett par år sedan sa att han drog sig tillbaka från spelutvecklingen (det här var precis efter att han utannonserat uppföljaren till Fez). Han hade just kommit tillbaka till Twitter när hela den här Zoe Quinn-grejen briserade. Han tog Zoes/förnuftets parti och skrev ett gäng tweets i affekt. Bland annat ett där han menade att alla som slutshameade Zoe var våldtäktsmän.

Det skulle han inte ha gjort.

Doxxningen på Phil Fish hände någon gång i natt. Alla hans personuppgifter och lösenord fläktes ut på nätet. Hans telefonnummer, hans personnummer, login-uppgifterna till hans Paypal-konto. Allt. Och allt detta för att han försvarat en utsatt, kvinnlig spelutvecklare. Någon skrev att de gjorde det för att han är ”feminist och SJW”. Social justice warrior. PK-krigare, typ. Samtidigt skriver någon att Zoe Quinns pappa avslöjat att både han och hans dotter fått flera anonyma samtal sedan hennes uppgifter kommit ut.

De som gör det här vill att allting ska vara som det alltid varit. Inget ska ifrågasättas. Spelbranschen ska inte utvecklas – åtminstone inte på ett annat plan än det rent tekniska. För de här människorna är talet om ojämlikhet och representationsproblem ett direkt angrepp på spelen de älskar – och i förlängningen de själva. Alla som säger något annat är deras fiender.

Allt det här är naturligtvis långt bortom rimlighetens gränser. Ingen ska behöva vara rädd för att uttrycka sig – eller sitt stöd för någon annan – på internet. Spelutvecklarna som nu angrips är några av de som försöker pusha spelmediet framåt. Bana väg för nya berättelser. Nya spel. De gör det för att de älskar spel. Men hatet de får tillbaka vet inga gränser.

När Phil fått tillbaka kontrollen över sitt och sitt företags twitterkonto tidigare idag skrev han att vi alla skulle skämmas. Att alla med spelutvecklardrömmar skulle glömma dem. Han har sett framgången, men framgångens baksida är så enormt mycket större att han inte rekommenderar någon att följa sin dröm. Ingenting är värt det här. Twitterkontot är nu raderat. Phil har lagt ner sin spelutvecklarkarriär – och säljer sitt spel och företag för en spottstyver. Han orkar inte mer. Internetmobben vann.

Zoe och Phil är inte den enda som drabbas av det här. Också svenska indieutvecklare har under dagen fått sina sociala konton hackade. Det kan inte fortsätta så här. Det får inte göra det.

Det är dags att sätta ner foten nu. Att visa att måttet sedan länge är rågat. Jag hörde av mig till några av de svenska spelutvecklare jag respekterar och bad dem skicka hälsningar till Zoe, Phil och alla där ute.

These are messages from Swedish game developers showing their support for Zoe Quinn, Phil Fish and anyone else it may concern. Online bullying must come to an end. You are not alone.
Hälsningarna från dessa progressiva, vettiga spelutvecklare finns här nedan. Listan kommer att uppdateras allt eftersom fler kommer in.
Är du också spelutvecklare och vill skicka din hälsning, tveka inte att skicka citat/bild/filmklipp/osv till michael.gill@nojesguiden.se

Erik Svedäng, Game Developer (Blueberry Garden etc)

Naseer Alkhouri, QA Engineer på DICE
”Personligen vill jag reagera så här för jag fattar inte ens att det händer. Jag har alltid sagt att gamers är ett community, men för var gång sånt här händer känns det som att det är en klubb för innebördes beundran snarare.”

Loke Wallmo, Game Developer
”Dear Internet Bullies, about the attacks on Zoe Quinn and Phil Fish. What you are doing are wrong, unethical and need to stop. Phil and Zoe – stay strong.”

Åsa Roos, Game developer

Tobias Andersson, Game Developer. Turborilla.
”Zoe and Phil, I envy you your courage in calling out bullshit. Keep strong, and get through this terrible ordeal with your creative hunger intact. The world will be better for it, for sure.”

Doru Apreotesei, Game Designer and Creative Lead. Goodgame Studios.
”Events like these remind me why I never read comments on the internet. Lest you take these people seriously, remember, these are the same idiots who accuse people of being ‘White Knights’ or ”Social Justice Warriors’ – and who 100 years ago probably would’ve called opponents of segregation and racism ‘Nigger-lovers’, and with a straight face at that. They are the Mel Gibsons of the games industry, and deserve to be treated as such.”

Emil Kraftling, Game Designer.
”Dear bullies, harassers and online thugs. You have misunderstood the purpose of Internet. It is in fact not a tool for you to participate in abusive, threatening and downright criminal behavior under the cover of anonymity, but a tool for sharing and expanding the collected knowledge of our civilization, multiplayer gaming and looking at funny cat pictures. Please don’t forfeit a fruitful future for gaming by assaulting its creative minds. In fact, please stop assaulting people, period.”

Robert Jonsson. Creator of the role-playing games Bortom: Lögnens slöja and Leviathan.
”Internet can be an efficient tool. It has given us a multitude of opportunities to express ourselves. However, it is also an efficient tool to spread hatred. People hide behind the anonymity of the screen and speak in a manner they would never do offline. I don’t want to assume that everyone who spreads hate against Quinn and Fish are douchebags. That is a depressing thought. Think before you write. Would you say those words to your mother or father? Criticize by all means, but do so with kindness. You can criticize something constructively, without the hate. Not only would you be heard, internet would also be a better place. We must stop how hate is propagated on the internet. Let’s act civilized and build a better community.

To Quinn and Fish I just want to say: stay strong and don’t let your passion die! The world is a better place because of it.”

Mikael Bergström, rpg maker.
”I’ve always been a gamer. That is, I’ve always played games. This kind of shit is why I pause before I call myself ‘gamer’. These bullies are not my people. I still love games, but a huge part of so-called gamer culture makes me sick to my stomach. This isn’t gamer culture. This is hate culture. Misogyny culture. Asshole culture.

I wish I could tell you to ‘stay strong’. But that would be superfluous. You’ve already stood strong. You shouldn’t have to stay stronger than you already have. But know that you are not alone.”

Jonas Gry Fjellström, Former developer at: Daydream, Ubisoft, Coldwood
”To Zoe and Phil, I hope you can find the power to convert this negative energy into something creative. For over 20 years I have been playing games online and seen the hate grow bigger and bigger… I envy your courage and efforts of confronting these trolls… You have my full support in trying to convert the gaming community into the world of love it should be.”

Martin Sahlin, Game Developer. Coldwood Interactive.

Simon Karlsson, Game Developer (A Song for Viggo)

Christer Edvardsson, scenario developer
”Stay strong everyone. You are not alone. You have our support.”

Nicklas Nygren, Game Developer (Knytt etc)