Igår hade miniserien om Kent premiär på SVT och redan ikväll visas avsnitt två. Redan efter det första avsnittet är jag imponerad och tillfredsställd över vilket hästjobb Per Sinding-Larsen med crew har gjort under arbetet med denna, och inte minst sjukt impad av att de lyckats hålla locket på under hela tiden.

Jag tror inte jag var ensam om att låta tankarna glida tillbaka till tonåren (och en bra bit in på de 20 också) då rockstjärnedrömmarna fortfarande spirade och fantisera om hur stora vi hade kunnat bli egentligen.

Vi är inte längre där känns som det självklara sättet att knyta ihop säcken kring höstens avsked, även om jag gärna hade sett åtminstone ett eller två avsnitt till. Nu hoppas jag bara att vi i avsnitt två får åtminstone något av ett svar på varför de faktiskt lägger ner.

Och ja, innan 2016 är slut lovar jag att vi ska sluta prata om Kent.

Jag laddade ner Super Mario Run i helgen, mest av nostalgiska skäl. Fastnade emellertid med det ganska länge då det visade sig vara ganska kul. 

Några minus som det redan hörts arga röster om är att man måste vara uppkopplad mot internet, och att man bara kan spela ett fåtal banor innan appen vill att man degar in 10 dollars. Den senare hade jag lätt kunnat ha överseende med, medan den första faktiskt är riktigt dum.

Men vad jag ännu mer stör mig på är att Nintendo valt att göra spelet i upprätt läge, när samtliga Mario jag spelat innan (förutom första Gameboy som väl var kvadratisk) har varit för liggande skärmar. Det gör det väldigt svårt att få en överblick för världarna, särskilt när Mario dessutom rör sig konstant framåt.

Förutom denna fadäs är det ett underbart tidsfördriv, som dessutom går att spela med en hand om man vill dricka bärs med den andra (det vill man). Stort plus för det senare.

Återkommer med betyg när jag har varvat det under julhelgen.

Nöjesguidenpriset är tillbaka! Och nomineringarna för Stockholm och Göteborg finns ute i detta nu. 

Senaste gången vi anordnade prisutdelning var faktiskt för två år sedan på Oscarsteatern och Grand Central i Stockholm, nu adderar vi alltså Göteborg och det är ingen högoddsare att vi snart ser något liknande i Malmö snart. Det var trots allt där allting startade en gång i tiden.

Kul va?

Igår skjutsade vi iväg årets sjätte nummer till tryck och i början av nästa vecka börjar de köras ut över landet. Såhär ser omslaget ut (för Stockholmsupplagan) och om du redan nu vill ha lite helgläsning kan du faktiskt tjuvläsa omslagsintervjun redan nu här.

Om jag får säga det själv (det får jag) så är det faktiskt ett riktigt bra nummer. Nästa kommer i februari och under 2017 totalt kommer vi att släppa inte mindre än 11 nummer i fyra olika editioner. Kul va!

I tisdags hade jag äran att debutera i Grammisjuryn inför nästa års utdelning. De nominerade avslöjas nästa vecka på torsdag, hoppas ni blir nöjda!

I samma veva har vi även haft jurymöten kring vårt eget pris, Stockholmspriset. Den galan går av stapeln den 13 januari, men redan väldigt (VÄLDIGT) snart kommer ni att få reda på nomineringarna även för detta. Stay tuned!

Uppdatering: Här kan ni se resultatet, alltså alla nominerade till Grammis 2017.