Nästa vecka rullar Nöjeståget mot Göteborg med allt vad det innebär. För fjärde året i rad gör vi Hotell Nöjesguiden, som i år blir större än någonsin – bokstavligt och bildligt talat.

Vi håller i år till på Scandic Rubinen och ställer till dagsfester i dagarna tre, samt en rejäl holmgång till nattfest första kvällen. Se till att osa till respektive fest (om du inte redan bor på hotellet).

Vi ses!

Jag sätter 1000 kronor och halva kungariket att vi innan hajpen över spelet som alla spelar är slut kommer att få en trend bland alla startups att de ska jämföra sig med Pokémon Go, på samma sätt som med Uber och Spotify.

Låt mig ge er en hjälp på traven. Som ett Pokémon Go, fast för…

1. … parkeringsvakter
Hela skrået brandar om sig med lite gamification, i ett tappert försök att göra sig mindre impopulära.

2. … one night stands
Helt plötsligt blir det okej att ströva runt i grupp utanför krogen och leta små gulliga varelser, enda skillnaden är att man inte använder telefonen.

3. … pant
Returpack, varför kom ni inte på det här först?!

4. … pengar
Som helt vanliga bankomater, men om man är tillräckligt många som går dit samtidigt kan man ta över dem.

5. … gagballs
Precis som Pokémon Go, men istället för att fånga djuren i små bollar får du en boll i käften. Sen är spelet slut.

Fyll gärna på i kommentarsfältet.

Eller ja, fast ändå inte. Sitter och går igenom alla era mail nu men tänkte bara säga att om ni har nyhetstips får ni gärna skicka dem till min fantastiska kollega Hateff.

Simma lugnt.

Vi befinner oss i Grasse, uppe i bergen 2,5 mil utanför Nice. Det är Frankrikes nationaldag och vi har bestämt oss för att fira den på terrassen med utsikt över fyrverkerierna nere vid kusten. Vi svalkar oss i poolen, grillar och sänker några dry martini. Har sällan haft det bättre.

Samtidigt smider vi planer inför morgondagens utgång. Middag i Nice, livekonsert med Rihanna och sedan drinkbord på Baoli, fan vad kul. Plötsligt bryts taffeln av att någon får en flash: ”terrorattentat i Nice, många befaras döda”. Sju personer sitter tysta och uppdaterar sina mobiltelefoner, messar hem och kontaktar bekanta i området. Den åttonde kommer in, fortfarande ovetande om vad som hänt, och berättar för oss andra hur vackert det är.

Några väljer att följa fortsättningen på fransk television, andra går och lägger sig. Tänker på vad som hänt om vi valt en annan rutt, om det kommer följas av fler attentat eller om det var en ensam galning.

Idag är det i skrivande stund 84 döda och siffran kan komma att stiga ytterligare då många också är skadade. Flera barn. Dödade av en lastbil på samma gata vi åkte på senast i förrgår. Det är overkligt att ta in.

Jag fick precis mail av restaurangen i Nice, de undrade om vi fortfarande ville ha vårt bord efter gårdagens händelser. Det ville vi inte, men hoppas på att ses om kanske några dagar? Jag avslutar med ett ”take care”, som nog aldrig tidigare har känts så futtigt.

Samtidigt fortsätter semestern, även om vi stannar i huset idag och tar hand om varandra. Gör det ni med.

Ni minns kanske djupdykningen jag gjorde i den ocean som utgjordes av rekryteringsfilmer för vården?

Nu verkar iallafall taktiken ha spritt sig till nästa bransch, nämligen nöjeslivet i form av festivalarrangörerna. Först ut är Subkultfestivalen som säger sig vilja fylla tomrummet efter Arvika, fast i Trollhättan.

Bara att önska lycka till!