Körde en så kallad ”uppdateringsrunda” i fredags. Det går ut på att man tar en runda, och uppdaterar sig på nya ställen. Jag gör det ett par gånger i månaden, och det blir ofta både gott och trevligt. I fredags började vi således på Positano med en fördrink. Positano är Tjogetgängets nya etablering på NK, och det är ett utmärkt ställe att kicka igång helgen på med förslagsvis en Negroni.

Pitstop nummer två blev på Folkparken som öppnade för ett par månader sedan. Jag hade bara varit där på presslunch innan, men det här var något helt annat. Tog såklart in alldeles för mycket mat, men sjukt nog åt vi upp allt. Folkparken huserar i Jensens gamla lokaler på Sveavägen, men ska absolut inte förknippas med sin föregångare. Inspirationen kommer istället från Warpigs i Ködbyen, och på matsidan tycker jag ärligt talat de gör klart bättre ifrån sig än sin danska förlaga.

Avslutningsvis smög vi in genom den grönt upplysta porten bredvid Coquetel Social, och ner i källaren till speak easy-baren Lucy’s Flower Shop. En cocktailbar som av allt att döma siktar på att ligga i stans (landets) absoluta toppskikt. Extra kuriosa är att den ligger i Dr Albans gamla studio, vars golv har sänkts med typ en halvmeter för att få till takhöjden.

Varsågod för tre gånger tips.

Ni kanske tror att vi har mediebranschens lökigaste jobb? Att guida till det bästa nöjet, tänker ni, hur svårt kan det vara? Man går ut och krökar med en skådespelare, någon PH-profil och kanske adderar en youtubekändis till sällskapet. Notan står någon annan för. Dagen därpå går man på en presslunch för ett nytt kalsongmärke. De har flugit in en sushikock från Ulan Bator som står och petar ihop veganska nigiri på stäppgräs. Allt sväljs ner med en öl som är så gratis att Systembolaget inte ens har brytt sig om att ge den ett artikelnummer. Den bara finns där att hämta ut helt kostnadsfritt för alla som någon gång pluggat journalistik, laddat hem Berghs kurskatalog eller känner Joel Ighe.

Absolut, visst kan vissa av våra dagar se ut precis på det där sättet. Men det ligger också många år av stenhård träning bakom allt som syns utåt. För varje krog vi provar finns risken att vi åker på en matförgiftning, för varje klubb vi besöker finns risken att vi ska behöva stå i kö och för varje artist eller skådespelare vi intervjuar finns risken att de inte accepterar vår vänförfrågan en timme senare.

I det här numret har vi till exempel sammanställt utelistan, och minst ett par personer kommer med all sannolikhet att lacka ur. Antingen för att de inte är med på den, för att de är just det eller för att de är med på fel plats.

Så nästa gång du ser en Nöjesguidenmedarbetare på en krog, ett dansgolv eller i en svarttaxi. Ge oss en menande blick, eller varför inte en dunk i ryggen? Det är trots allt för er skull vi utsätter oss för detta.

Läs omslagsintervjun med Shima Niavarani här.

Tänk om SO-lektionerna på mellanstadiet hade sett ut och låtit såhär? Då hade min skolgång om möjligt varit ännu lyckligare.

Det är äntligen dags igen, vi ska lista de viktigaste krog- och klubbprofilerna i Sverige. Senast vi gjorde detta var 2017, kanske var du med då? Kanske är du med NU?

Vem vet, men är det någon du verkligen tycker borde vara med vänligen maila peyvand.ahmedi@ng.se.

Det är inte synd om mig, jag vet. Jag tänker inte ens försöka få ert medlidande. Men när jag skriver dessa rader har jag precis passerat tresiffrigt antal nätter på ett hotell på Södermalm i Stockholm. Anledningen kan vi låta vara osagd, men konsekvensen är att jag börjar känna mig alltmer som Tom Hanks i The Terminal. Eller Bill Murray i Groundhog Day för att fortsätta på det populärkulturella spåret.

Varje dag är nämligen slående lik den föregående. Jag går ner till frukosten, hälsar på personalen och äter mina pannkakor. Drar samma skämt om att ”hoppas vi inte ses igen” till receptionen innan jag Voiar till jobbet, bara för att återvända efter arbetsdagens slut.

Ni kanske undrar vad vi saknar allra mest med att inte ha någonstans att bo? Lustigt nog är det inte våra saker, vår soffa eller bara den lyxen att inte dela alla gemensamma utrymmen med 800 turister.

Det som vi saknar allra mest är att kunna gå upp närsomhelst och ta en macka, kanske med kalla köttbullar, och dricka direkt ur mjölkpaketet. Att öppna kylen och anta utmaningen att försöka få ihop något gott av det som finns där.

Kanske var det också därför detta nummer fick ha ett tema mat & dryck, kanske var det bara en slump. Jag vet faktiskt inte. Men väldigt trevlig läsning blev det iallafall.

Hoppas att du håller med!

Nöjesguiden #9 med detta och massor av annat innehåll finns ute nu!