Så lika, så olika.

Var på presskonferensen för Guide Michelin i morse och såg till min stora glädje hur Oaxen Krog belönades med en stjärna. Lite antiklimax dock att vi svenskar får fortsätta vänta på vår tredje stjärna i en tillsynes oändlig framtid.

En annan sak jag aldrig kan smälta är hur syskonen på bilden ovan kunde komma att välja så brutalt olika karriärer. 

Just nu äter vissa här på kontoret frysta färdigburgare från Picard. Alltså de är inte frysta nu, men köptes hela i fryst utförande för att sedan tinas upp i mikron på ett par minuter. Får flashbacks till mitt nittiotal i Sundsvall, och tiden som frysansvarig på ICA Nivrena. Vilka tider!

Hur den smakade, burgaren? Inte en jävla susning. 

Det positiva i kråksången är att jag – Pelle Thamleth – spelar matvänlig musik på Vassa Eggen dagen till ära. Väl bekomme. 

Den dagen chips med sourcream&onion blir nyttigt kan jag säga upp mitt gymkort. Tappade ni ”superpeppen” redan i slutet av januari? 

Sitter i detta nu och ser livesändningen av prisutdelningen i Årets Kock. Var där tidigare idag och eventet i sig var riktigt grymt. Tänker dock fortsätta tjata om hur bisarrt det är att en enda kvinna har vunnit tävlingen genom hela dess historia, och att samtliga finalister redan från semifinalerna i år var grabbar. 

Bäst var iallafall förra årets vinnare Daniel Räms (Lilla Ego) som stod för både frukost och lunchlåda. Tackar även mina vassa armbågar som gjorde att jag lyckades norpa ett par sådana. Gott. 

Nu ska jag se vem som vinner. 

Uppdatering: Årets Kock 2014 heter Filip Fastén, Restaurang Frantzén. Silvermedaljen gick till Martin Brag och bronset till Jesper Bogren, Norda Bar & Grill.