Jag blev för ett tag sedan addad av en man på Linkedin, vi kan kalla honom Thomas (men han heter i själva verket något annat), som direkt följde upp med ett meddelande där han berättade om sitt breda internationella kontaktnät (som verkar bestå i att han har lagt till tusentals människor han inte känner på Linkedin).

10:56 PM

”Hej Simon
Trevligt att få addera dig till mitt internationella nätverk av 8.500 kontakter. Jag o min kompanjon, xxx, är stora nätverkare, o hjälper ofta våra kontakter att connecta till andra i vårt nätverk. Säg bara till om jag kan hjälpa med någon kontakt, information eller referens/verifiering.
Thomas”

Jag bestämde mig för att svara Thomas och testa om han verkligen är så connectad som han påstår:

11:14 PM

”Hej Thomas, och tack för ditt meddelande. Faktum är att jag just nu befinner mig i en situation som jag har svårt att veta hur jag ska ta mig vidare från. Kanske kan du med ditt internationella kontaktnät hjälpa mig?

I de nepalesiska bergen finns ett isolerat folkslag, rauterna, som lärt sig vissla på ett särskilt sätt som inte kunnat efterliknas av några andra människor. Somliga säger att det beror på dricksvattnet i bergen där, vars unika ph-värde och salthalt skapar en alldeles särskild tandemalj, som i sin tur ger visselljuden sin distinkta karaktär. Jag vet inte.

Hursomhelst: människor i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten är beredda att betala dyra pengar för dessa ljud, så länge de är inspelade i original och det faktiskt går att verifiera att ljudupptagningarna inte kopierats.

Tydligen finns det i den wahhabitiska tolkningen av islam några slags indikationer på att dessa ljud vore heliga, varför rika araber från dessa länder är beredda att betala enorma summor för ljudinspelningar av rauternas visslande.

Jag behöver därför hitta en nepalesisk ljudproducent som åtföljs av ett säkerhetsteam specialiserat på den bergiga terrängen i området, någon som kan översätta till och från rauternas lokala språk, samt en sunniarabisk handelsman med stort kontaktnät på arabiska halvön, för att kunna agera matchmaker på denna marknad, som mycket få ens har identifierat.

Av förklarliga skäl måste denna information behandlas strikt konfidentiellt. Idén bygger på exklusivitet. Jag kan tänka mig en generös revenue sharing med den som kan hjälpa mig med rätt kontakter.

Är det något som du kan hjälpa till med, tror du?

Bästa hälsningar,
Simon”

Ett par dagar senare svarade Thomas:

6:57 PM

”Simon, jag gillar utmaningar, och inget är ovanligt nog för att anta uppdraget. Faktum är att jag direkt kan uppfylla ett antal punkter av de krav du har, som t.ex. ljuduppspelning och säkerhet. Översättare/tolk tror jag mig kunna ordna genom redan existerande kanaler, och jag har ett mycket stort nätverk i det sk. GCC-området så det skall inte vara svårt att finna en lokal partner att samarbeta med. Det finns en del legala regler att ta hänsyn till när det gäller kompanjonskap eller representant, samt finansiella transaktioner. Dessa har jag också både koll på, och kan arrangera. Det jag behöver veta mer är den ekonomiska delen då jag dels kommer att få frågor som snabbt kommer in på; Whats In It For Me, och möjliga intäkter ställt till kostnader för den operativa delen. Kan du ge mig lite mer info om ekonomin, så kollar jag av med kontaktnätet.”

Jag replikerade kort senare:

7:35 PM

”Hej Thomas, och tack för svar. Det jag känner saknas i det du presenterar är Nepal-bitarna. Även om vi kan nå de arabiska köparna så måste jag ha hjälp med lokal kompetens på plats i Nepal för att lösa supply-sidan. Bara att översätta till och från rauternas språk kräver mycket unik kompetens, då rauterna bara består av ett par hundra individer. Den rautiska minoriteten är av så marginell storlek att det inte ens går att hitta någon läsning om dem på svenska, bara på engelska: http://www.dailymail.co.uk/travel/travel_news/article-3669621/Life-hunter-gatherer-Candid-images-reveal-nomadic-people-Nepal-live-forests-trap-monkeys-food.html Samtidigt – du har 8 500 affärskontakter på Linkedin. Man behöver inte vara Kevin Bacon för att inse att någon av dem lär känna nån som känner nån som har en ingång på rauterna. Men då, först då, går det att skapa en fungerande distributionskedja. De nepalesiska kontakterna är nästan viktigast, och den mest uppenbara flaskhalsen i hela affärsmodellen. Här gäller det att kunna garantera säkerheten, men också att kunna skapa goda relationer till rauterna. För att skapa förutsättningar för det måste vi prata med rauter på rauters språk. De är kända för sin vresighet, och går man inte varsamt fram är det lätt att hamna i en konflikt. Om fel team skickas till rauterna i Nepal är risken att vi bränner våra chanser, och i värsta fall att det blir våldsamt – en sådan konflikt skulle reta upp alla från UNESCO till internationella domstolen i Haag.”

Först insåg han inte att jag skojade lite med honom:

8:47 PM

”Hej Simon Tack för din info. Jag förstår att du gjort ordentlig research, och har bra info-kanaler. Det är så att jag har flera kontakter i Nepal. Jag har inga detaljkunskaper om dessas kunskap om just denna minoritet, men jag kan börja och ställa frågor. Fråga; Om jag börjar ställa frågor till mina lokala kontakter i Nepal, finns det risk att vi väcker misstankar, eller kan förstöra affärsmöjligheter? Isf är det inte bara ett NDA utan också gå mycket försiktigt fram. Jag är van vid att behöva signa sekretessavtal, så har Ni något sådant så kan du bara sända det till mig. Mitt förslag är att jag på spekulation tar fram intel och underlag för ett business case som sedan blir underlag för en business plan där vi gör en agreement om ekonomi och fördelning alla stakeholders emellan. Simon, om det ovan make sense för dig ber jag dig som första action att informera hur jag skall förhålla mig angående förfrågningar, och hur mycket jag kan säga till mina kontakter? Bästa hälsningar Thomas

Men när det gick upp för honom tog det hus i helvete.

”End of Prank?”, skrev Thomas först i ett meddelande. Sedan kom ett till:

”Simon
Jag o min kompanjon har cirka 30.000 bara på Linkedin, o när vi går ut i Sociala Medier får vi tio-tusentals visningar, och exponering.

…

För oss är det ett intressant case att visa upp som ett totalt misslyckat exempel, och även som fall av att helt såga sitt varumärke och möjlighet på marknaden. Har jag inte fått någon replik och förklaring från er inom fem dagar så utgår jag från att ni inte kan eller vill svara – o då förbehåller vi oss rätten att publicera och sprida hela materialet.”

Jag har klippt bort vissa delar så att Thomas inte ska kunna identifieras enkelt. Men Thomas gjorde tydligt att han är en mycket mäktig person, som skulle förstöra min karriär och till och med ge sig på mina vänners bolag, samt använda min korrespondens med honom som exempel på hur man inte nätverkar och bygger sociala relationer i sina föreläsningspresentationer och inför alla sina 800 miljarder Linkedin-kontakter. Det var som att han var helt övertygad om att mitt avsteg från hans Linkedin-handbok skulle leda till att ingen någonsin skulle vilja jobba med mig igen.

Jag gav honom ett kort och koncist svar och förklarade i det att de var mina sista ord i diskussionen (eftersom jag anade att han säkert skulle vilja debattera saken i evigheter). Han försökte provocera fram ytterligare svar från min sida och menade att han skulle hänga ut mig och att jag nu skulle få ta de långtgående konsekvenserna av detta avskyvärda etikettsbrott. Han skickade också sin kollega, en annan person som lever sitt liv på Linkedin, efter mig. Kollegan kontaktade mig på Linkedin, Facebook och Twitter. Jag svarade naturligtvis inte.

Till slut gav de upp och återgick till att nätverka med andra. Om mitt handlande fick några vidare konsekvenser vet jag faktiskt inte. Men det är möjligt att de nu håller kurser där jag tjänar som ett varnande exempel på hur man inte nätverkar.