Kläckte just idén till min nästa roman, Jättecitronsmannen. En entreprenöriell typ som tar över ett apelsinföretag, bolaget är 100 procent fokuserat på apelsiner. Men apelsinens status har falnat. Konkurrensen kommer från flera håll, dels satsumas, klementiner och mandariner, men också från helt nya vitaminrika produktkategorier. Apelsinen sågs tidigare som något spännande, men dess karakteristika har bleknat, apelsinen har blivit ordinär. Så han bestämmer sig för att ”göra en ruccola”. Ruccola heter ju egentligen senapskål men någon kom på att ingen vill äta något som heter senapskål så man döpte om det till ett tjusigt italienskt namn i stället – och försäljningen sköt i höjden. Han döper om apelsinen till ”jättecitron”. Plötsligt är jättecitronen på allas läppar, den har blivit ett av landets största diskussionsämnen, och det avspeglar sig i butikerna. Folk handlar mängder av jättecitron. Genom att ta en position som är medvetet diskutabel (är apelsinen verkligen närmst besläktad med just citronen? Associationen är inte självklar) lyckas jättecitronen bli top-of-mind. Och Jättecitronsmannen blir efter några år en av Sveriges rikaste. Han far runt och missionerar om jättecitronen, lite som Bert och Ian gjorde med Ny demokrati i början av 90-talet, och hajpen blir bara större och större. Men Jättecitronsmannen bär på en hemlighet som riskerar att äventyra hela verksamheten. Så småningom visar det sig att jättecitronsimperiet är upprinnelsen till vår tids Kreugerkrasch. Jättecitronsmannen tar slutligen sitt eget liv i ett lager fyllt med jättecitroner. Men vissa spekulerar i att han i själva verket blev mördad.