Jag har som tidigare konstaterat inte särskilt mycket till övers för republikaner (alltså de som vill ha republik, inte amerikanska högerpartister). Men det finns något bra att hämta hos alla, även hos dem.

Det svåraste argumentet att bemöta – deras bästa argument – är ju orimligheten i att man föds in i något, det antiegalitära i att vissa omfattas av andra rättigheter och skyldigheter än övriga medborgare. Ett fullt giltigt argument och det är absolut en nackdel med monarkier värd att ta i beaktande när man viktar olika plus och olika minus mot varandra som vi pragmatiker till skillnad från principryttare gör i enlighet den gamla keynesianska principen “it’s better to be almost right than precisely wrong”.

Så ja, detta med det orimliga i att man föds in i något har ändå gjort avtryck hos mig. Och en demokrati är en ständigt pågående förhandling mellan olika individer och grupper. Vill man inte möta en motpart på en punkt, då blir det extra viktigt att göra det på någon annan.

För att möta republikanerna kring att staten inte bör borga för att någon föds in i något kan jag tänka mig att övergå från en medborgarskapsmodell som närmast påminner om en pluralistisk monarki – och det närmast utan invändningar – till en modell där medborgare helt enkelt väljs var fjärde år, som små presidenter.

För vad är väl vi svenska medborgare i nuläget om inte 10 miljoner små, små kings som också uppbär apanage i form av bidrag utan krav på motprestation i form av exempelvis socialbidrag, i en värld av 7,6 miljarder människor som inte omfattas av samma rättigheter? Den Svenska Medborgerligheten är ett stort kungahus med många familjemedlemmar, sett som andel av världsbefolkningen. Om vi jämför med vanliga kungahus sedda som andel av sitt eget lands befolkning så utgör vi till exempel en nästan tre gånger större andel av världsbefolkningen än vad huset Saud, Saudiarabiens kungahus, utgör av landets 33 miljoner invånare (det saudiska kungahuset – och nu pratar vi extended family – består av cirka 15 000 personer); svenskarna är 1,3 promille av världsbefolkningen och Saud-familjen 0,45 promille av den saudiska befolkningen.

Ju mer jag tänker på det inser jag att frågan om valbarhet inom själva styrelseskicket är en distraktion från det faktum att nästan ingen annan väljs, att alla föds in i Den Svenska Medborgerligheten, trots att det, åtminstone enligt mig, finns gott om människor som borde väljas bort och väljas in med jämna mellanrum.

Om den medborgerliga församlingen skulle väljas var fjärde år skulle alla människor plötsligt ha helt andra incitament att bete sig i enlighet med de normer och regler som vårt samhälle har satt upp – och i stället för att hindra/rädda en handfull personer från att födas in i något skulle vi befria miljontals.

Medborgerliga val vore överlägset mer demokratiskt än det nuvarande systemet. Det skulle förmodligen också göra Sverige till ett mer utvecklat land som står sig bättre i den internationella konkurrensen. Det finns fortfarande detaljer som måste lösas, att systemet utarbetas på ett smart sätt – för att undvika alltför uppslitande konflikter till följd av valresultaten, inte minst – är absolut nödvändigt för att detta ska kunna fungera lika bra som det är tänkt. Men att det är rätt väg att gå borde alla rationella människor kunna hålla med om.