Det ska motvilligt erkännas, min egen matpreferens kan inte beskrivas som något annat än eurocentrisk. Inte minst på Nöjesguiden kan denna antiexotism betraktas med oblida ögon av såväl redaktion som läsare. Säkert kan man hitta någon patologisk intersektionalist i denna läsarskaras undervegetationer som skulle hävda att en preferens för europeiska kök gränsar till rasism. Men trots detta är det inget jag tänker sticka under stol med. Faiblessen för det franska, italienska och spanska betyder emellertid inte att jag helt missat vad som händer i matvärlden utanför det gamla Europa. Man försöker följa med även där efter bästa förmåga.

 

En sak som jag har sett och hört om allt oftare är ”ramen”. För något år sedan uppfattade jag detta begrepp för första gången – någon Facebook-incheckning här, ett restaurangtips om något ”nytt ramenställe” där. Som det fungerar med trender ackumuleras dessa små intryck här och var så småningom till ett intresse, en nyfikenhet, på vad detta nyupptäckta mönster kan tänkas betyda. ”Vad är egentligen ramen?” blir förr eller senare frågan som den utan förkunskaper måste ställa sig.

 

När dessutom ett ”ramen”-ställe vann på DN:s kroggala Gulddraken i går, samtidigt som flera andra liknande ställen var nominerade, blir man inte direkt mindre nyfiken på vad ramen egentligen innebär. Man kanske till och med borde testa?

 

Men efter att ha gjort en del efterforskningar har jag kunnat konstatera att ”ramen” inte innebär något annat än nudlar, eller nudelsoppa. Det är helt enkelt en neologism för att markera avstånd från de nudlar många av oss känner från Överskottsbolaget eller kanske ICA Maxi. Liksom i fallet ruccola behövdes ett nyord för att omdefiniera något som tidigare upplevts som tråkigt och fattigt.

 

Ja, det är trist när förhoppningar raseras. Men nu vet vi i alla fall sanningen om ramen.