Jag är ensam ikväll och lagar mat för mig själv medan jag dricker vin och kollar på youtubeklipp. Det är mysigt. Det är så mysigt att jag nästan skäms lite, men det är inte helt lätt att säga vad det beror på. Troligen någon nivå som höjts, högt över det annars acceptabla.
Är inte helt säker, men det kan vara:
a) Lifestylenivån
b) Nuckighetsnivån
c) Medelåldersnjutarnivån
Oavsett. Att knåpa med en soffritto, alltså det som är basen i en herrans massa italienska rätter, i sakta mak samtidigt som man lär sig om diverse menlösa ting via youtubekanaler är lika med total avslappning, till och med en stillsam lycka. Hacka löken, lägga i, vänta. Se när den blir transparent. Hacka selleri, lägga i, vänta. Se när också den blir transparent. Hacka morot, lägga i, vänta. Se hur sen intensifierar och krymper ihop. Totalt meditativt softande.
Jag måste avsluta nu, vill ej låta som introduktionen till ett kapitel av Eat, Pray, Love! Men å andra sidan, det kan ju vara vinet bara. Det har ju hänt förr.
/Slaktarn
Du sätter sannerligen ord på vad jag känner när jag bara umgås med mig själv och köket (och internet). Sinnesfrid. Det är också därför jag blir TOKIG när någon ska ge mig ”tips” under matlagningens gång. Jag är inte mottaglig då, jag är zen.