Jag har nu tagit mig ner på kontinenten för rekreation och eftertanke.

I skrivande stund sitter jag på en hotellbalkong i södra Spanien och ser ut över omgivningarna. Längst bort, ett mörkturkost hav. Lite närmare en hamn, lastfartyg, containers staplade i stora klossformationer, och lyftkranar som noggrant utför sina arbetsuppgifter. Ännu närmare finns en slänt, torr ljusbrun jord och olika för mig okända barrträd. Pensionärer i vita och beiga kläder tar sig fram på stigarna med korta hastiga steg. Och så närmast platsen jag sitter, taggiga aloe vera-buskar och massor av magentafärgade blommor. Det är vackert här och jag känner mig lättad över att ha bytt miljö. På resan har tagit med mig tre böcker, fyra klänningar och en hatt. Tappade bort mitt enda ytterplagg, en kavaj, på flygplatsen i Köpenhamn. Det gråts inte över någon spilld mjölk just nu, men efter att jag varit i Spanien åker jag direkt till Paris, och där kanske ytterplagget hade varit relevant.

Jag ser också detta som en chans att hitta tillbaka till den förlorade aptiten. Södra Spanien och Paris. Det finns goda förutsättningar och från min sida stor beslutsamhet.

Kapitel ett i denna följetång kommer att handla om att bo på hotell. Det var år sen sist, då jag när jag
reser brukar föredra att hyra lägenhet, av det enkla skälet att hotellrum inte har några kök. Ska man vistas på samma plats i mer än en vecka är det skönt att inte behöva ta sig ut för att äta samtliga måltider. Och ibland vill man tillreda en bloody mary att dricka medan man sitter på balkongen med sin nyss påbörjade Elena Ferrante-roman. Men hotellrummet har också en charm, en charm som bottnar i barndomens semestrar och fascinationen för allt exotiskt som följde med att bo på hotell. Nyckelkort! Swimmingpool! Frukostbuffé! Och mest mytomspunnet av allt: minibaren.

På resande fot i barndomens tidsålder följde med varje hotellincheckning samma förmaningar till oss små: RÖR INTE MINIBAREN. INTE UNDER NÅGRA OMSTÄNDIGHETER.

Lik förbannat var vi där och grävde. Inventerade varorna. Plockade ut innehållet och spred ut det på
sängöverkastet. M&M:s, Snickers, jordnötterna i sin påse. Vi höll upp de pyttesmå flaskorna med sprit
framför ena ögat och såg världen genom ett brungult filter av Jack Daniels. Sorterade de små glasflaskorna läsk i rader, konspirerade kring metoder att komma åt innehållet utan att bli påkomna. Vi gick i dagar och höll oss, verkligen kämpade för att inte falla för frestelsen. Och så ofrånkomligt: dagen då frestelsen blev för stor, och vi med andan i halsen omsorgsfullt forslade ut en noggrant utvald godisbit i korridoren, där vi letade upp ett främmande hörn på en främmande våning och rev upp ett hörn av förpackningen.

Sedan, den arga mamman som förmanade och skällde: VET NI VAD EN SÅN HÄR KOSTAR? FEMTIO KRONOR. VA! TYCKER NI ATT DET ÄR RIMLIGT? Vi var skamsna barn, men inte tillräckligt skamsna för att komma ihåg händelsen till nästa möte, med nästa minibar.

Igår kom vi hit sent på natten. Vi var törstiga och ville sitta på balkongen och dricka något innan vi gick
och lade oss, så vi öppnade det lilla kylskåpet under skrivbordet. Jag observerade, förvånad, en våg av
exaltering dra fram genom kroppen och såg min hand, utsträckt mot en mörkblå glasflaska fylld av agua mineral natural, förvandlas till en girig barnhand.

Jag läser en del mattidningar och bloggar av amerikansk härkomst. Senaste veckorna har det varit ett jäkla recepthetsande gällande den stora högtidsdagen fjärde juli, som ju är USA:s självständighetsdag. Det grillas och skjuts fyrverkerier, dricks blaskig öl och mumsas på allehanda friterade djurdelar. Kul! Själv har jag aldrig firat fjärde juli då jag aldrig befunnit mig på amerikansk mark denna dag, och dessutom har en umgängeskrets med mycket låg halt amerikaner. Jag befinner mig som vanligt på behörigt avstånd från firandet, men tänkte ändå anamma den kulinariska biten. Kanske jag till och med gräver fram en grill.

Varsågoda, här får ni en best of från mitt matsurfande inför fjärde juli. Ta vad ni vill ha och lämna kvar resterna till kråkorna!

1. GRILLEN
Det känns orimligt att fira denna dag utan att grilla saker. Jag gillar att grilla, men ibland gillar jag själva fenomenet grillning mer än vad jag gillar det som blir resultatet. Här kommer ett par fail safe recept (nåja, det ena är väl mer ett slags… tips) som är högtidsdagen värdiga.

Tagliata på grillad flankstek och citron

Tagliata = italienskt hittepå där man tillagar kött och skär det jättetunt för att sedan marineras. Det här receptet är en slags hybrid mellan en kreation som Nigella Lawson klämt ur sig och nån slags egen variant som uppstått efter ett flertal omgångar flanksteksillagning. Flankstek är en billig köttbit från kossan som är ganska grovfibrig, platt och stor. Plattheten gör att den är mycket lämplig att grilla då det inte tar åratal att tillaga den. Här är det viktigt att grillen är rasande het, annars blir köttet trist och fult. Ta din flankstek och gnid in ordentligt med nymald svartpeppar och flingsalt. Låt den ligga framme lite om den nyss kommer från kylen innan du lägger den på grillen. Dela ett par citroner och lägg på grillen med den skurna sidan nedåt. Grilla flanksteken tills utsidan ser ut som den godaste grillade köttbit du kan tänka dig (detta går fort!), ta bort från grillen och slå in den ordentligt i folie. Låt den ligga i en kvart, ta fram och skär tunna skivor. Drappera dessa elegant på ett stort fat (som du kanske innan strött ut lite ruccola eller annat på). På denna öser du en liten emulsion av olivolja, saften från ett par av dina grillade citroner och krossade torkade chiliflingor. Toppa med färsk oregano, och mer flingsalt och grovmalen svartpeppar om det verkar lämpligt.

Det här med halloumin

Om man säger: ”Kom hem till mig och grilla! Ta med något kul som vi kan lägga på grillen!” så är det alltid någon som tar med sig halloumi. Jag tycker mycket om halloumi, så det är trevligt. Det härliga med halloumin försvinner dock om den skivas för tunt och speciellt om den sedan får ligga en stund innan den äts upp. Så låt mig här sätta ner foten och säga NÄE! Ingen mer seg torr halloumi. Lösningen är att skära halloumin i stora kuber på typ 3×3 cm. På en ost brukar man få fyra kuber. Grilla på hög värme men relativt kort, ta av grillen och pressa en av dina grillade citroner på och ät upp DIREKT.

2. MILKSHAKES
Hälften efterrätt, hälften drink. Och mycket amerikanskt. Jag har hittat två som känns extra tilltalande och passar bra efter middagen eller när som helst när man behöver höja humöret en aning, mest lämpliga för det vuxna klientelet.

Peanut Butter and Bourbon milkshake

Från The Skillet Diner i Seattle till din lyckliga trut: En vuxenversion av den klassiska vaniljmilkshaken. Detta shake tillagas genom att slänga ner alla ingredienser i en mixer, kör på puls några gånger och hälla upp i favoritglas. För en shake behöver du en sexa bourbon, en rejäl slatt lönnsirap (ta vanlig ljus sirap eller acaciahonung om du inte får tag i lönnsirap)  en dl jordnötssmör med bitar, runt 2,5 dl god vaniljglass och en näve isbitar. Tillsätt ett fint sugrör och sug i dig.

Golden Cadillac

Snuskigt god shake på vaniljglass och galliano toppad med vispgrädde. Denna vuxensundae får du genom att mixa en halvliter vaniljglass med tre cl galliano och tre cl vit creme de cacao. Häll upp i ett högt glas, toppa med vispgrädde och en skur rostade hackade hasselnötter.

Tackohej!

Det finns flera skäl till att jag vill visa er den här bilden, som föreställer frukosten jag lagade i förrgår.

Det första är naturligtvis att jag vill skryta. Se så härligt jag har det, varje dag. Och jag har bara varit här i en vecka av fyra! Vad ska man säga förutom gud, gud, megagud. Det andra skälet är att jag vill slå ett slag för den gamla klassikern Bloody Mary. Som förmiddagsdrink räknat är det, enligt mig, den allra främsta.

Första gången jag drack Bloody Mary var på en efterfest hos en kompis när jag var arton år. Den innehöll tomatjuice, tabasco, worchestershiresås och alldeles för mycket vodka. Den var äcklig, och jag var redan alldeles för full. Bloody Maryn gav mig den slutgiltiga knuffen ner för fyllans stup och resulterade i en ljusröd spya inne på toaletten. Nej, det är inte en drink för småtimmarna, utan den gör sig bäst innan klockan tre på dagen. Något år efter min första och sista efterfest-Bloody Mary återupptog jag kontakten med drinken, under värdigare former. Efter denna gång: kärlek. Jag tänkte bjuda på ett antal insikter, kunskaper och frågeställningar som vi alla kan ha nytta av.

Vad är en BM?
BM skapades av en barsnubbe vid namn Fernand Petitot i Paris i början på 20-talet. Den innehöll då två ingredienser, vodka och tomatjuice. Under trettiotalets början förfinades drinken genom tillägg av fler ingredienser: citronsaft, svart- och cayennepeppar samt worchestershiresåsen. Nu för tiden droppas det friskt med tabasco i emulsionen istället. Vill man vara lite knasig och galen kan man lägga till eller ta bort ingredienser efter eget tycke.

Finns det utrymme för variationer?
Ja. Det finns det. Jättemycket utrymme till och med. Jag är själv ganska konservativ, men föredrar att hoppa över tabascon och istället blanda i torkade chiliflingor som mortlats eller malts. Gärna också sellerisalt. Det finns vissa sinnessjuka individer som hävdar att tomatjuicen inte är obligatorisk, utan att det går lika bra om inte bättre att använda saft av rödbeta, morot eller friskt syrligt äpple blandat med saft från selleri och gurka. Säkert gott, men inte speciellt bloody. Något som dock ALDRIG får missas är isen. Två-tre kuber per glas. Individer av den gamla skolan hävdar att magin sitter i tomatjuicen. Tjock, smakrik tomatjuice eller passerade tomater är nyckeln till lycka. Är man riktigt pedantisk kan man laga till en egen som får koka länge, är man mindre pedantisk men ändå mån om sitt rykte som BM-mästare köper man en i affären av god kvalitet.

Övningsuppgift
Hur blir det om man lägger till en eller flera av nedanstående komponenter?
a) pepparrot
b) ingefära
c) flingsalt
d) rosépeppar
e) inlagda jalapeños
f) wasabi
g) vattenkrasse
h) grapefrukt
i) olivolja

Garnityret
Klassikern, och min egen oemotståndliga favorit, är naturligtvis selleristaven (rekommenderar den okunnige att läsa på om selleri här!), vilken inte bara ser härligt retropiffigt ut, utan också fungerar som ett eminent omrörningsverktyg. Här finns dock återigen möjligheter till variation. Kanske föredrar du en gurkstav att vispa runt med? Morot? Kanske vill du ha en simpel drinkpinne och istället toppa med en skiva citron eller en omsorgsfullt hoptrasslad hög av pepparrot? En fet inlagd eller rå chilifrukt är snyggt och fresh, och har du några testestoronstinna män i sällskapet kan du vara säker på att en chiliätartävling kommer att uppviglas, vilket kan fungera som en slags underhållning. Poängen är att garnityret nästan är lika viktigt som drinkens flytande del. Prova allt och välj sedan med omsorg.

Ett fenomen som synts till på senare år är att toppa drinken med det som ska ätas till. Tänk dig att du vaknar på morgonen och är rysligt bakfull, du beslutar dig för att ta en härlig återställare i form av en BM som du dessutom planerar att trycka i dig tillsammans med en rejäl grillad toast. För att spara in på disken alternativt vara rolig och gimmickig kan du då dela toasten i bitar och balansera den ovanpå det höga glaset med BM. Eller göra ett litet spett med dina favoritmatbitar och lägga över kanten. Kul! Trevligt! Och gott! Somliga har tagit detta till nya ganska oanständiga nivåer, som här där Bloodyn serveras med en grillad kyckling som topping. De har väl sin egen lilla plats i himlen eller helvetet att se fram emot, vi behöver inte fundera mer kring det nu.

Okej alla snorungar! Där har ni det. Ut med er och blanda Bloody Marys nu. Och glöm inte bort att den kan göras alkoholfri.

/Slaktarn

Inklämd mellan förskolans dag och internationella sköldpaddsdagen hittar vi inget mindre än picknickens dag. Och tänk, det är imorgon! Man kan ju fråga sig vad man ska med den här informationen till. Jag tänker att man skulle kunna använda den som hävstång för att få ändan ur vagnen och höra av sig till alla sina kompisar för att bjuda in dem på ett häng-i-park. Till exempel.

Detta är en fin målning som Heinrich Kuhn har gjort. Den heter Picnic on a hill.

Jag är själv väldigt förtjust i detta med picknick. Att äta ute i naturen, sitta på en filt och allt det där. Fast nej, egentligen är jag mer intresserad av paketerandet av maten, de fiffiga lösningarna och sånna där gamla hederliga picknickkorgar folk var kittade med förr innan man satte i system att improvisationssno pappersmuggar från seven eleven istället för att ta med särskilda picknicklämpade champagneglas. Nej, ordentligt ska det vara. En annan sak som bör undvikas (i alla fall denna dag) är saker i stil med färdiga portionssallader eller take away-förpackningar med sushi. Det är inte picknickmat. Hela grejen med picknicken är att plocka upp saker från olika förpackningar och burkar. Blanda. Att frångå denna regel är en synd ungefär i den nivå min vän begick när hon tog med sig en burk färdigskalade kräftstjärtar i saltlake till en kräftskiva. Ve och fasa.

Mat som lämpar sig för picknick:
– Saker på spett
– Saker som inte smakar vidrigt när de är kalla
– Kladdiga saker inrullade i mindre kladdiga saker

Mat bör undvikas:
– Krabba
– Fondue
– Helstekta djur (i och för sig populärt på medeltiden, men ni vet ju att de inte var riktigt kloka heller)

Jag tänker inte lämna er i kylan utan ett enda recept. Här kommer ett litet gäng enkla anrättningar som gör dig och dina medpicknickare till lyckligare och mättare människor.

1. Sallad på haricot verts och persikor

Trimma dina gröna bönor så att de ser fina ut och koka de i saltat vatten i två minuter. De ska fortfarande vara krispiga. Töm ut i ett durkslag och spola med iskallt vatten. Hetta upp en stekpanna med lite olivolja i. Svetta tunt skivad gul lök tills den är aningen karamelliserad. Lägg till skivor av persika och en handfull hackad färsk oregano och stek vidare i några minuter. Under tiden tar du fram en stor skål och vispar ihop en dressing bestående av olivolja, balsamvinäger, flingsalt och nymald svartpeppar. Lägg till lök, persikor och bönor och gegga runt, förslagsvis med händerna. För över till lämplig picknickbehållare och strö lite extra oregano över. Jag skulle nog ha lite rostade hasselnötter på också, men alla är ju olika.

2. Pimm’s med jordgubbar och limeblad

Brittisk klassiker! Med en twist! Värdighet: Äntligen inom räckhåll. Detta blandas lättast i en kanna, men ska man iväg på picknick kan det vara klokt att blanda alltsammans i en petflaska eller iknande och ta med jordgubbarna separat. Så kan man blanda de båda direkt i glasen. Smart, ellerhur. Okej, så här gör du: Blanda fem dl Ginger Ale med fem dl Pimm’s (finns på systembolaget). Tillsät två matskedar balsamvinäger och moffa ner sisådär tre limeblad (de frysta är bäst, finns i asiatiska livs). Skiva jordgubbar och förvara i separat behållare eller ännu hellre blanda ner i vätskan om behållaren tillåter. Skål.

3. Coleslaw på sparris och mynta

Kanske en simpel sallad att äta med gaffel, eller en sallad att trycka ner i en baguette? I vilket fall: Ta fram din bästa osthyvel och hyvla ett gäng gröna sparrisar på längden så att du får tunna strimlor. Gör samma med några morötter. Skiva en handfull rädisor tunt och hacka ner några vårlökar. Gör en dressing på lika mycket rödvinsvinäger som olivolja samt flingsalt och nymald svartpeppar. Blanda alltsammans med en stor knippe finhackad mynta. Om man känner sig på ett lite mer fettigt humör föreslår jag en fet blobb majonäs också.

Andra recept att ta i beaktning: Mexikansk majs, kryddigt ris med lax, valfri folköl.

Med förhoppning om att ni tar till vara på morgondagens möjligheter till umgänge och naturupplevelser sätter jag nu punkt.
/Slaktarn

Idag är det fredag! För vissa betyder det att man är ledig i två dagar och planerar att balla ur på valfritt krogetablissemang. För mig betyder det inget särskilt, för jag lever mitt liv som om varje dag vore fredag. Detta är alltså inget skämt, jag har varit ute och rest i närmare två månader och ja… ni vet hur man blir. Det hindrar dock inte mig från att ha er allas väl och ve i åtanke. Därför tänker jag pigga upp er tillvaro med ett drinktips, som jag själv skulle kalla alldeles fantastiskt. Drinken kallas the soul train. Bara namnet. Ni hör ju. Här blandar vi oväntade smaker till en plojig men ytterst sofistikerad emulsion som kommer så att säga knock your socks off. Tänk dig följande: Du har en skvätt tequila ( du förknippar den kanske med magsyra och stora hål i plånboken, men det ska vi ändra på nu). Den kommer att stifta bekantskap med kardemumma. Magi kommer att uppstå. Kanske har du inte tänkt på det förr när du känt smaken av kardemumma, men den det är en väldig blommig och nästan citrusfruktig krydda. Den här gången kommer du att tänka på det. Och du kommer att älska det.

1. Gör en sockerlag smaksatt med kardemumma
Gör en sockerlag på 2 dl vatten och 4 dl socker. Slå in runt tjugofem kardemummakapslar (de där små grönbruna sakerna ja) som du krossat lätt med något hårt i ett tunt tyg typ muslin eller i värsta fall en nylonstrumpa som gärna ska vara oanvänd. Släng ner i sockerlagen och låt hela annordningen stå i kylen över natten. Ta bort kardemummastrumpan och häll över i lämplig behållare.

2. Nu är det dagen efter och det är dags att fucka ur. Tur att du förberett så bra dagen innan.
Ta fram ditt favoritglas och fyll med krossad is. Häll i en sexa tequila av den sort ekonomin tillåter, komplettera med tre cl av din kardemummasockerlag och rör om (med en festlig drinkpinne, om du inte har något emot att förlora din värdighet). Pressa en klyfta lime i och släng i den också.

Får du en sjuhelvetes massa sockerlag över kan du baka en sockerkaka och sticka några hål i för att sedan hälla sockerlagen över den. Det kommer du inte må dåligt av.

God helg!
/Slaktarn