Minns ni tidningen KP? Klart ni gör. Det var underbart att komma hem från skolan, gräva runt i brevlådan och hitta ett färskt inplastat nummer av Kamratposten att plöja igenom medan man åt rostat bröd med smör och drack sin dagliga ranson o’boy. Man kunde hitta brevvänner på tio jordsnurr eller få reda på om ens konsiga handsvett var ”normalt”. Superbra.

Nu har KP precis publicerat en undersökning som handlar om läsarnas matvanor. Drygt 2300 ungdomar mellan nio och femton år har deltagit och svarat på tjugo frågor. Jag blev lite förvånad över att de gamla barn-toppfavoriterna hamburgare och pizza har bytts ut mot andra favoriträtter. De flesta killar tyckte bäst om sushi, och de flesta tjejer tyckte bäst om tacos. Den så kallade ”hatmaten” verkar dock oförändrad från vad åtminstone jag minns från skoltiden: ärtsoppa, blodpudding, fisk och inälvsmat.

Det så kallade ”fredagsmyset” är också viktigt, tycker fyrtiofem procent av de som svarade.

Tre av fyra lagar mat hemma ofta eller ibland, en av fyra gör det aldrig. Det är vanligast att hela familjen bestämmer middagen tillsammans, näst vanligast att de vuxna gör det, och 18 procent svarade att mamma bestämmer, kontra fem procent som svarade att pappa brukar bestämma. Tio procent är vegetarianer, och 1,5 procent är veganer.

Så här resonerade KP-läsarna kring godis:

Fyrtioåtta procent tänker ibland på att äta nyttigt, och trettioåtta procent tänker nästan alltid på det. Tio procent svarade att de inte bryr sig alls, att det är hur gott det är som spelar mest roll.

Länge leve kroppen, knoppen och KP. Hela texten finns här!
/Slaktarn

Om man är tonåring och vill reta gallfeber på sin omgivning finns det många kreativa lösningar. Hemlig navelpiercing, skäggig äldre pojkvän vars regestreringsskylt på bilen avslutas med ”666”, ett politiskt engagemang där det uppmuntras att dölja nedre delen av fejset? Bara att välja och vraka. Att som förälder försöka avstyra beteenden av det rebelliska slaget genom att vädja till det tonåringens logiska tänkande (”Snatteri är ett brott!”, ”Tidig sexualdebut korrelerar ofta med tidig debut och hög konsumtion av tobak, alkohol samt andra droger!” etcetera) är sällan en lyckad taktik.

Något som däremot verkar fungera är att utnyttja deras vilja att så att säga ”stick it to the man”. En nyligen publicerad amerikansk studie visar att tonåringar är mer benägna att äta hälsosamt om de är medvetna om snabbmatsindustrins manipulativa sidor.

I studien lät man 536 skolelever i åldrarna tretton till femton år ta del av material som ur olika vinklar talade för en hälsosam diet. Den ena gruppen fick material som fokuserade på långsiktiga hälsofördelarna, och den andra fick material som fokuserade på hur snabbmatskedjor medvetet manipulerar människor med felaktiga innehållsförtäckningar, hur det är vanligt att rikta in sig på fattiga och unga vilket leder till hälsoproblem för redan utsatta grupper, och så vidare.

Följande dag delade man, för ungdomarna till synes orelaterat till studien, ut ”snack-packs” med valbart innehåll som belöning för hårt arbete. Bland de som fått lära sig om de långsiktiga hälsofördelarna valde femtiotre procent det ohälsosammare alternativet, typ chips eller kakor, och bland de som tagit del av det andra materialet var procentsatsen nästan tio procent lägre. I en efterföljande enkät uppgav dessa elever att de motivationen var social rättvisa, autonomi och något så enkelt som ren och skär ilska. Upproriskhet i ett nötskal, alltså.

En riktig rebell!!!

“If the normal way of seeing healthy eating is that it is lame, then you don’t want to be the kind of person who is a healthy eater. But if we make healthy eating seem like the rebellious thing that you do, you make your own choices, you fight back against injustice, then it could be seen as high status.” säger David Yeager, som är en av hjärnorna bakom studien, i en intervju med The Guardian.

/Slaktarn

Meny i P1 handlade senast om att leka med maten, och vad det ska tjäna till.

Det där med att leka med maten avråds man från i tid och otid, och inte blir det mer lek bara för att man blir äldre. Undantaget, som jag älskade som barn, är det gamla psykadeliska barnprogrammet Hagelbäcks Matrast, där filmjölk blev till bilder som blev till en salig röra. Tittade man på barnprogram under tidigt nittiotal finns det en chans att mat minns detta.

Johan Hagelbäck har lekt med annan mat också, till exempel i sina konstverk med vindruvor.

”De är personliga och därför mänskliga. De blir allt skrynkligare med åren, men som unga druvor är de släta. De finns i olika färger, de kan vara stora eller små, tjocka eller smala. Som människor”, tycker han.

/Slaktarn