Hej på er. Måndag idag. Det finns inget intressant att säga om det alls. Så istället, en fråga: vem har erfarenhet av färsk getmjölk?

Jag hade ingen, tills igår. Eftersom det är obligatoriskt den här tiden på året föll det sig nämligen på så vis att jag skulle göra en kopp varm choklad, och den enda mjölk jag hade hemma var en liten tetra getmjölk från Järna mejeri. What the heck, tänkte jag, och så blev det inte bara varm choklad utan varm getmjölkchoklad. Det visade sig vara mycket lyckat. Och då menar jag inte på ett pretentiöst gastronomigt vis, utan på ett rent lekmannamässigt vis. Helt enkelt objektivt en jättegod kopp varm choklad!

Att skriva ett recept på varm choklad känns dock nästan lite nedlåtande, det räknar jag kallt med att du klarar av själv. Men, för att maximera upplevensen: använd färsk vaniljstång om du nu ändå ska get fancy, det räcker med jättelite, och ha i mycket kakao. Jag gillar dessutom att ha en liten nypa salt i, det gör alla resterande smaker en tjänst.

Så, åter till frågan. Vem kan ge mig fler getjölksuppslag? Vad har ni för egna åsikter och tankar kring denna, såvidare den inte omvandlats till ost, ganska impupulära produkt? Jag har hört vittnessmål om att getmjölk skulle vara beskt och/eller ”getigt”, men den jag använde var ingetdera. Bu eller bä (eller kanske: wääh!)?

Kram på er alla gamla och nya getlovers!
/Slaktarn

Den folkliga Aladdinasken är en sjuttiosjuåring med aldrig sinande fäbless för att skapa dramatik. Inför dess sjuttiofemårsjubileum utannonserades att två av chokladaskens klassiska praliner, körsbärslikör och trillingnöt, skulle bytas ut. Den förstnämnda försvann utan något större väsen, men trillingnöten beskrevs av många som ”den enda ätbara pralinen”, vilket gjorde att beslutet genererade starka reaktioner, inte minst på askens facebooksida. Där haglade kommentarer som ”ve och fasa, var är trillingnöten!” och ”de nya smakar apbajs” tätt.

Man skulle kunna tro att irritationen hade lagt sig så här tolv månader senare, men så är det inte. I och med lanseringen av årets Aladdinask har kritikerna vaknat till liv igen, nu inte bara upprörda över trillingnötens försvinnande, utan också över årets nyhet, limepralinen, som kommer att ersätta den endast ett år gamla fläderblomspralinen. Många av de sörjande trillingnötsälskarna anklagar Aladdinledningen för att ha bytt ut klassikerna för billigare varianter. Anledningen är en annan, säger Henrik Helander, produkt- och varumärkeschef för Aladdin, i en kommentar till DN:

– Att byta ut innehållet i asken är en del av vårt varumärke. Sedan tar det längre tid att göra förändringar än vad många kanske tror. Vi producerar 4 miljoner askar varje år och kan inte ändra innehållet från en dag till en annan.

Bild från spendmatters.com

Gräver man fram lite statistik på hur hasselnötspriserna sett ut kan man dock ana att trillingnöten inte varit en speciellt lukrativ affär för Aladdin, i alla fall inte de senaste åren. Turkiet är världens största hasselnötsproducent, och står för sjuttiofem procent av marknaden. Priset på nötterna gick upp med sextiofem procent under 2014, och ännu mer året därpå. I maj 2015, samma år som vår kära trillingnöt plötsligt var en no-show i Aladdinasken, hade priserna ökat med 160 procent. Nu har priserna återigen gått ner, och ligger nu på hälften jämfört med hur det såg ut 2014. Anledningen till de dramatiska prisväxlingarna är väder och vind. Frost under vintern 2013 och under våren 2014 som sedan följas av en ovanligt torr period gjorde att den turkiska hasselnötsproduktionen reducerades med en fjärdedel.

Utöver de stormiga hasselnötspriserna verkar det också som att trillingnöten var en dyr historia av andra skäl. Enligt Dagens Media ska en ”källa med insyn i chokladfabriken i Upplands Väsby” ha berättat att trillingnöten var den enda pralin man behövde lägga i förhand, och att den dessutom hade ett helt eget produktionsband.

I tidigare nämnda DN-intervju får Helander slutligen frågan huruvuda trillingnöten kan tänkas göra en comeback.
– Vi kan inte lova att den kommer tillbaka men man ska aldrig säga aldrig, svarar han.

/Slaktarn

Senaste tiden har jag genomgått ett slags marathon av sjukdomar. Är nu inne på krämpa nummer fyra på raken vilket innefattar en otrevlig förkylning kombinerat med en känsla av att ögonen ska ramla ur huvudet pga inflammation. Som ni förstår får det här mig att känna mig varken produktiv eller kreativ, vilket man skulle kunna säga är två grundförutsättningar när det gäller matlagning. Således har det inte gjorts många knop på den fronten. De knop som gjorts har varit mycket enformiga och har bestått av efterrättsliknande anrättningar.

En sak kan jag alltså dela med mig av. Det är en efterrätt jag återupptäckte för ett år sedan som innefattar den lite märkliga ingrediensen fruktkonserv. Ni minns de säkert, fruktkonserverna… Persikor i simmig sockerlag som serverades tillsammans med vispad grädde. Den underliga fritidsefterrätten fruktcoctail som alltid kom som tillbehör till en skopa big pack glass. Märkliga efterrätter som tillhör en svunnen tid. Dags att väcka fruktkonserven till liv med denna enkla komposition då.

Jag ger er: Vaniljglass med päron och mörk choklad.

1. Välj ut en burk vaniljglass som verkar svingod och bär hem den från affären.
2. Öppna en burk päron i lag och fiska upp en eller två päronhalvor. Placera de lite nonchalant i en skål tillsammans med glassen.
3. Smält mörk choklad (70 procentig brukar funka bäst) med en liten slatt grädde och häll över skapelsen. Ät upp alltsammans.

Nu ska jag återgå till mitt liv som invalidiserat förkylningsoffer. Adjö med er.
/Slaktarn

Ibland undrar jag… håller jag på att bli gammal? Efter en lång dag slår jag mig ner vid bordet med ett glas rött och en bit choklad. Fast nä, tänker jag sen. Det är ju mjölkchoklad. Puh! Fortfarande ung.