Inlägg taggade: citron

07:00 11 Apr 2017

Suck, dagen har kommit då jag blivit brädad utseendemässigt av en kaka. På plussidan: jag har bakat den med mina egna små händer, vilket i sammanhanget ändå måste räknas som någon form av vinst. Bakverket i fråga är en sockerkaka bakad på brynt smör och kesella, vars största usp ligger i smaksättningen: citron och blå vallmofrön. Alltsammans krönt av en rinnig citronglasyr och ännu mera vallmo. Satan satansson säger jag bara.

Inspirationen till detta dåd kom då jag uppsökte årets första uteservering i avsikt att öka på blodsockerhalten. Jag och mitt sällskap beslutade oss att dela på några olika bakverk, och efter att ha utsett en slags knäckig ingefärsruta och en syltkaka (gammal favorit) stod valet mellan en vallmoprickig bit sockerkaka och en kletig sak med misstänkt chokladaktigt utseende. I vår obeslutsamhet rådfrågades kvinnan bakom disken, och när hon entusiastiskt förklarade att chokladkletet var ”glutenfritt, sockerfritt och bakat på dadlar, nötter och kokosolja!” var saken biff. Vallmokakan visade sig tyvärr vara torrare än beräknat, vilket absolut drog ner betyget en aning, men tanken var ju rasande god och således ett kakkoncept med stor förbättringspotential.

En googling senare fann jag att orginalreceptet tycks härstamma från Rosendals trädgårdskafé, men jag är ju en kreativ människa som lider enormt själsligt av att inte få utlopp för min experimentlusta, och därför har jag modifierat (förbättrat, tänkte jag skriva först, men man har väl nån slags humble pie i magen?) deras recept. Resultet: harder softer, better, faster, stronger. Släng dig i väggen, Martha Stewart.

Sockerkaka med kesella, brynt smör, blå vallmofrön och citron

Först, frågestund. Du har två frågor: varför brynt smör, och varför kesella? Angående smöret är svaret att brynt smör är det godaste som finns, och som komponent i en sockerkaka ger det en extra smakdimension som är lite knäckig och liksom nötig. Nötigheten passar just i det här fallet särskilt bra, eftersom vallmofrönen sitter inne med samma superkraft. Gällande inslaget av kesella kan jag bara säga att det är är en konsistensfråga, det blir saftigare. Gott så. Då börjar vi.


Du behöver:
150 gram smör
3 ägg
2,5 deciliter strösocker
250 gram kesella (strikt sätt är det ju kvarg vi talar om här, men kesella låter godare)
Rivet skal och saft av en eko-citron
4 deciliter vetemjöl
1 rågad tesked bakpulver
En nypa salt
Runt 4 matskedar blå vallmofrön
Till glasyren: 2 deciliter florsocker, saft av en halv citron

1. Sätt ugnen på 175 grader. Lägg smöret i en kastrull och smält ner. När det blir skummigt och börjar dofta knäckigt tar du det av värmen. Ställ åt sidan.
2. Vispa ägg och socker ordentligt (förr trodde jag att detta betydde: vispa litegrann tills allt är kombinerat. Nej! Vispa länge! Inget fusk!), och blanda sedan ner kesellan, det brynta smöret, citronskalet och citronsaften.
3. Nu är det dags för torrisarna. Är du ambitiös tar du fram en separat skål och blandar dina torra ingredienser i den innan du tillsätter dem till äggblandningen, men ibland orkar man inte med ännu mer disk och det är helt okej att bara dumpa i allt i samma bunke då. Gör som du vill. Oavsett: det ska ner och blandas runt!


4. Smörj en sockerkaksform och bröa kanterna med vetemjöl, ströbröd eller vallmofrön (kokosflingor är ofta en bra idé, men jag tycker inte det passar här. Men, du är din egen lyckas smed, så du får väl följa ditt hjärta). Häll ner smeten, jämna ut en smula med sked eller spatel, och så skjutsar du in alltsammans i ugnen. Eftersom alla ugnar är lite olika kan jag inte ge dig en exakt gräddningstid, men 40-50 minuter är rimligt. Detta betyder att du efter fyrtio minuter stoppar en sticka eller smal kniv i mitten på kakan, drar upp den och kollar om stickan är kletig eller ej. Är den inte det så är kakan klar.

5. Låt kakan svalna någonstans där den inte är i vägen. Nu ska du nämligen roa dig med att göra glasyren! Blanda florsocker och citronsaft, lägg eventuellt till några droppar vatten om den känns för tjock. Ta kakan ur formen och ringla över glasyren. Avsluta med mer vallmofrön, och om du vill något extra pynt: sånna där frystorkade smuliga hallon tillexempel, eller som i mitt fall: torkade ätbara blomblad (fick ju det i Kökets box som jag testade för ett tag sen, äntligen kom de till användning!).


Håll med om att den är snyggare än både mig, dig, och alla vi känner? Säkert godare också. Det gäller definitivt i mitt fall.

/Slaktarn

14:46 5 Dec 2016

Att partiledare och mat är en suspekt mix vet vi sedan länge (jag säger bara: Fredrik Reinfeldt och korvgrytan), men nu tycks nya märklighetsrekord ha slagits! I en auktion på sajten Tradera bjuder nu Sverigedemokraterna ut en middag där partiledaren Jimmie Åkesson agerar privatkock. Pengarna som auktionen drar in kommer oavkortat gå till ”organisationer som stödjer Sveriges fattigpensionärer”, samt till Sverigedemokraternas egna stiftelse Hepatic, vars syfte är att ”hjälpa flyktingar i krisens närområde och bidra med matpaket till förföljda och utsatta kristna som sökt en fristad i Libanon”. Vilken mat som ska lagas kommer vinnaren och Jimmie överrens om, och lyckligtvis är hans spann stort: ”Han tillagar allt från traditionell svensk husmanskost till rätter med mer exotiska inslag, såsom tacos”. Budgivningen (i vilken bland annat SD-kritiska sajten Inte rasist men gett sig in) kommer att pågå fram till den åttonde december, och högsta budet ligger i nuläget på runt sextiotusen kronor.

Nå, nu till det märkliga. Bilden. På auktionssidan har man valt att lägga upp en bild som ska förtydliga vad vinsten är: Jimmie Åkesson i köket.

jimmieakesson

Inget konstigt med det, så länge man inte tar sig en mer noggrann titt på vad det egentligen är för ingredienser som står på köksbänken bredvid den kostymklädde och glatt smilande partiledaren. Vi har där: Ett paket havregryn, ett paket popcorn, en dalahäst och en klämflaska citronsaft. En fullkomligt obegriplig kombination.

jimmieakesson

Hur kommer sig nu detta? Jag har funderat lite, och kommit fram till två möjliga teorier.

Senaste tiden har jag med generande stort intresse stäckkollat på en amerikansk matlagningsshow där några amatörkockar tävlar mot varandra om vem som kan laga en given rätt bäst, men de utsätts för olika sabotage under matlagningens gång och tvingas improvisera sig till framgång. Ibland är sabotaget att en eller flera ingredienser de valt byts ut mot något annat som är vagt relaterat till ursprungsingrediensen. Kan det vara det som hänt Jimmie? Det är den enda rimliga förklaringen, utöver att fotografen möjligen inspirerats av pjäsen Halv åtta i mig som jag skrev om nyligen, där den matlagande huvudrollen lagar ”modern frukost” på brustabletten berocca, earl grey, popcorn och gröt. I pjäsen använder man sig av matlagningstävlingen som samtidskommentar, och Jimmies brokiga samling ingredienser tjänar ett liknande syfte – de är bara kulisser, och blir en bekräftelse på hur underligt vårt utbredda (som pjäsens regissör så bra uttryckte det:) ”kockrockslajvande” faktiskt är. Att allt är en show, och de där fyra ingredienserna som ställts fram har inget med matlagning att göra. De är helt enkelt ”modern frukost”: en representation av att laga mat, för att visa vad man är för slags människa.

Den som känner sig inspirerad och kreativ får gärna dela med sig av recept innehållande denna otippade ingredienskvartett i kommentarersfältet. Jag själv har tänkt så det knakar, men utan framgång.

/Slaktarn

22:32 28 Nov 2016

När livet ger dig citroner, gör citronkola med vit choklad. Att det snart är jul duger naturligtvis också som anledning. Det här receptet har vi mat-Tina att tacka för, så sänd ut en tacksamhetens tanke till henne när när du står och rör i grytan.

Du behöver:
En termometer
En tjockbottnad gryta, helst gjutjärn
Skal + saft från tre ekocitroner
5,75 dl strösocker
125 gram osaltat smör
300 gram vit choklad
225 gram kokosfett (inte kokosolja, kokosfett!)

Jag rekommenderar att du läser igenom alla steg innan du sätter igång, det är nämligen inte så kul att stå med stormkokande socker och upptäcka att rivjärnet man behöver för att få av citronen sitt skal ligger i disken. Jag läser sällan recept speciellt noga, med följden att jag ofta känner mig inkompetent och utmattad. Det positiva med detta är att jag redan gjort alla möjliga misstag, och därför kan berätta om det för er så att ni slipper göra dem. Det är egentligen inte svårt att göra kola, det kräver bara lite fokus och diciplin. Och det ska du väl kunna rassla ihop?

ck2

1. Börja med att plocka fram allt, mät upp och lägg åt sidan (skär kokosfettet och smöret i småbitar, men håll de båda ingredienserna åtskilda). Detta garanterar att du är i maktposition i förhållande till kolan – det är viktigt, för den kan känna av rädsla, och då är det snabbt kört.

2. Häll strösocker, citronskal och citronsaft i grytan och låt koka upp till en sockerlag. När allt förvandlats till flytande form ska du sila sörjan för att få bort skal och annat (jag brukar dock strunta i detta steg då jag är lat/anser att lite skit rensar magen). Häll tillbaka i kastrullen och stoppa i termometern.

3. Låt koka tills temperaturen uppnått 114 grader. Lägg nu i smöret, rör om tills allt smält samman. Koka nu tills temperaturen uppnått 119 grader, stäng sedan av plattan. Lägg i den vita chokladen och rör om tills allt är blandat.

4. Kokosfettstajm! Addera lite i taget och rör hela tiden för att allt ska blandas ordentligt. Rör du inte om ordentligt hamnar kokosfettet överst i en otrevlig spegel av vitgrumligt stelnat fett när kolan kallnat, och det är det ingen som tycker om.

5. När allt är blandat till en svulstig gul massa häller du upp i ett par långsmala brödformar, eller som jag föredrar, en sån där förbrukningsbar folieugnsform. Ställ i kylskåpet och låt svalna, täck med plast och låt stå tills kolan stelnat. När den är solid kan du ta ut den ur formen och skära i lämpliga bitar som du slår in i papper och gör en tjusig gåva av, eller så struntar du i finliret och bara trycker in bitar i käften vartefter andan faller på.

Nu har jag inget mer att säga, så jag avslutar här.
/Slaktarn

06:33 6 Okt 2016

Plöja några avsnitt Million dollar listing NY och äta sötpotatis. Är det inte life så säg.

1. Skala och hugg en sötpotatis i bitar. Lägg i en bunke, häll på neutral olja, flingsalt och en liten skopa za’atar. Sprid ut på en plåt, laga i ugnen på 180 grader tills de är rostade och genommjuka.

2. Blanda till en sås på ett par dl syrlig yoghurt, skal och saft från en citron, lite flingsalt och någon tesked honung. Lägg upp alltsammans och släng på några kvistar färsk timjan på toppen.

Det enda som saknas är rostade solrosfrön :,(

Lycka till!
/Slaktarn

23:26 17 Jul 2016

Några år efter födseln är det dags att börja skolan. Med ny ryggsäck och nytt pennskrin vandrar man iväg, och förhoppningsvis lär man sig saker. Förhoppningsvis får man också några kompisar. Om man lyckats med det, att få kompisar, kan det hända att man vill vara med dem även efter att skoldagen är över. Då ringer man varsin förälder, frågar får X komma hem till oss och leka? Ja, säger föräldern, det går bra. Man leker. Men så småningom sker en gradvis och oundviklig förändring. Man slutar gå hem till varandra för att leka. Man ”hänger” istället, man frågar om man ska ”va” efter skolan. Det leks fortfarande, men man pratar inte om det. Lekandet övergår långsamt i andra aktiviteter. Kolla på TV, sitta och snacka. Och märkligt nog, baka. Jämt skulle det bakas, liksom för att fylla tomrummet av den försvunna leken. Hem från skolan med vän i släptåg, fram med mjöl socker och ägg, in i ugnen och sedan andaktsfullt glufsande av a) kladdkaka, eller b) s.k. ”kärleksmums”.

Jag utökade efter hand min egen bakrepertoar med något som kallades citronrutor. Det bakades nästan uteslutande citronrutor, och inte så konstigt det, för de är fruktansvärt goda. Än idag är det i princip det enda bakverk jag orkar ägna mig åt, faktiskt senast nu i veckan. När jag sedan låg i soffan som en strandad skalbagge på rygg och mumsade i mig just en av dessa högt älskade citronrutor tänkte jag: varför inte inviga er läsare i detta?

Receptet kommer från kokboken Annas mat, skriven av Anna Bergenström.

Degen
2,5 dl vetemjöl
0,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker eller en skvätt vaniljextrakt
150 gram smör

Citronkrämen
3 ägg
1 stor ekocitron
0,5 dl vetemjöl
1 dl strösocker

1. Använd matberedare om du har, för det första steget i denna process är att göra degen, och det är som bekant skittråkigt. Tycker i alla fall jag. Lyckligtvis är det inte en speciellt komplicerad historia i detta fall: lägg alla ingredienser till degen i en bunke, fnasa runt med dina noggrannt rengjorda fingrar tills du har en smulig deg. Tryck ut i en form på ungefär 20×25 cm. Grädda i ugnen i tio minuter på 200 grader.

2. Under tiden du förgräddar degen kan du pyssla med citronkrämen. Även den är något vilken apa som helst skulle kunna klara av, vilket alltid är skönt. Börja med att vispa ägg och socker, se till att det blir rejält fluffigt. Häll i resterande torra ingredienser, och även finrivet skal och saft av citronen. Häll ut över din förgräddade botten, och så kör du alltsammans i ugnen i knappt tio minuter till.

3. När du tar ut kakan kommer smeten att se lite wobbly ut, och det är alldeles i sin ordning. Låt den svalna helt, och pudra sedan en skur florsocker över alltsammans. Skär i fyrkanter. Sim salabim, klart!

Övriga mycket viktiga noteringar:
Jag brukar göra dubbel sats av citronkrämen, för jag älskar allt som är smetigt. Viktigt då är att den får gå en aning längre i ugnen, sådär runt tolv-fjorton minuter.
Citronkrämen är en svinbra grej att ha i rockärmen (obs! endast bildligt talat), för den är mångsidig. Man kan ha den i pajskal (naturligtvis behöver den gå längre i ugnen då) eller hälla i en tjockbottnad kastrull som man låter stå på låg värme medan man rör om, då tjocknar den och blir till en slags curd. God att ha i tårta eller på rostat bröd eller vad man nu får för sig.

Nu får det vara slut på den här bakningspsykosen jag hamnat i, först körsbärspajen och nu detta. Enough, som Jennifer Lopez skulle sagt.

/Slaktarn

 

Andra bloggar