Hej på er och välkomna till Slaktarn: After work edition.

Det finns ingen anledning att låta fredagskvällen komma undan med något annat än att vara extra allt. Det kräver nämligen inte speciellt mycket arbete – du behöver endast sparka av dig dina obekväma skor, rassla ihop en snabb americano, och laga lika snabba friterade svartpepparcalamari med citron- och vitlöksmajonnäs att äta till. Konsumera halvliggandes, helst av allt tillsammans med en vän du tycker särskilt mycket om.

Americano Cocktail

Drinken först, för den går snabbast, och du kommer behöva extra klarröd bittersöt styrka för att ta dig igenom den om än mycket snabba calamaritillagningen. Snabb americanolektion: Drinken skapades namnet till trots i Italien i början av sextiotalet, och gick från början under namnet ”Milano-Torino”, på grund av ingredienserna (Campari från Milano, och vermouthen Punt e Mas från Turin). I Ian Flemmings böcker om James Bond dricker han som vi alla vet Martini, men i seriens första bok Casino Royale ger Flemming sin huvudkaraktär faktiskt en Americano att dricka.

Hur gör man då? Fyll ett glas med is, häll över 3 cl söt röd vermouth och 3 cl campari, och fyll på med sodavatten. Sedan garnerar du alltsammans med en remsa apelsinskal (eller en apelsinskiva om du inte bemästrar rems-tekniken). Så enkelt var det.

Salt- och pepparcalamari med citron- och vitlöksmajonnäs

Till en svalkande drink behövs krispigt tilltugg med stora smaker! Den här calamarikompositionen uppfyller samtliga krav. Nu är bläckfisken i säsong, och det finns få saker som är med tillfredställande än att sätta kniven i en sån där lång blek bläckfisktub, men det går lika bra att använda fryst som du tar fram på morgonen och låter tina i kylen över dagen. Till det här receptet behöver du runt femhundra gram.

Vi börjar dock med majonnäsen. Det är inga konstigheter. Köp en bra majonnäs, ekologisk, och sleva upp i en skål. Så mycket du behagar. Sedan river du ner skal och saft av en halv citron, och knappt en halv vitlöksklyfta. Rör om. Klart.

Bläckfisken då?

1. Börja med att hetta upp neutral olja i en kastrull. Hur mycket du ska använda är inte mycket nytta för mig att bestämma, för det beror helt på hur storbottnad kastrull du använder. Se bara till att du har runt fem centimeter upp på kanten att slå runt i.

2. Se till att dina bläckfiskringar är någorlunda torra, och lägg dem i en plastpåse. Mortla (eller mal, om du inte äger en mortel) två matskedar svartpepparkorn och en matskedar flingsalt, och häll ner i plastpåsen. Lägg till ett par matskedar panko och en matsked semolinamjöl (älskar semolinamjölet här, men kör på vetemjöl om du inte har). Är du medlem av the gluten free society – skippa både pankon och mjölet och använd ett par matskedar majsmjöl istället. Gojsa runt alltsammans i plastpåsen så att alla bläckfiskringar år bekanta sig med de torra ingredienserna.

3. Oljan ska vara riktigt varm, men inte börja ryka – känner du dig nervös för att fritera föreslår jag att du förbereder dig genom att läsa detta. Testa med att droppa i lite mjöl eller en träpinne och se om det börjar fräsa och bubbla. Häll i dina bläckfiskringar, ta dem i omgångar om det är trångt i pannan, och titta nöjt på medan de puffar upp sig och blir gyllene. Älskar när de puffar upp sig och blir gyllene!

4. Lägg upp på tjockt hushållspapper eller tidningspapper, släng dit några citronklyftor och en skur bladpersilja (eller timjan som jag använde), och så hugger du in snabbt som attans.

/Slaktarn

Det finns flera skäl till att jag vill visa er den här bilden, som föreställer frukosten jag lagade i förrgår.

Det första är naturligtvis att jag vill skryta. Se så härligt jag har det, varje dag. Och jag har bara varit här i en vecka av fyra! Vad ska man säga förutom gud, gud, megagud. Det andra skälet är att jag vill slå ett slag för den gamla klassikern Bloody Mary. Som förmiddagsdrink räknat är det, enligt mig, den allra främsta.

Första gången jag drack Bloody Mary var på en efterfest hos en kompis när jag var arton år. Den innehöll tomatjuice, tabasco, worchestershiresås och alldeles för mycket vodka. Den var äcklig, och jag var redan alldeles för full. Bloody Maryn gav mig den slutgiltiga knuffen ner för fyllans stup och resulterade i en ljusröd spya inne på toaletten. Nej, det är inte en drink för småtimmarna, utan den gör sig bäst innan klockan tre på dagen. Något år efter min första och sista efterfest-Bloody Mary återupptog jag kontakten med drinken, under värdigare former. Efter denna gång: kärlek. Jag tänkte bjuda på ett antal insikter, kunskaper och frågeställningar som vi alla kan ha nytta av.

Vad är en BM?
BM skapades av en barsnubbe vid namn Fernand Petitot i Paris i början på 20-talet. Den innehöll då två ingredienser, vodka och tomatjuice. Under trettiotalets början förfinades drinken genom tillägg av fler ingredienser: citronsaft, svart- och cayennepeppar samt worchestershiresåsen. Nu för tiden droppas det friskt med tabasco i emulsionen istället. Vill man vara lite knasig och galen kan man lägga till eller ta bort ingredienser efter eget tycke.

Finns det utrymme för variationer?
Ja. Det finns det. Jättemycket utrymme till och med. Jag är själv ganska konservativ, men föredrar att hoppa över tabascon och istället blanda i torkade chiliflingor som mortlats eller malts. Gärna också sellerisalt. Det finns vissa sinnessjuka individer som hävdar att tomatjuicen inte är obligatorisk, utan att det går lika bra om inte bättre att använda saft av rödbeta, morot eller friskt syrligt äpple blandat med saft från selleri och gurka. Säkert gott, men inte speciellt bloody. Något som dock ALDRIG får missas är isen. Två-tre kuber per glas. Individer av den gamla skolan hävdar att magin sitter i tomatjuicen. Tjock, smakrik tomatjuice eller passerade tomater är nyckeln till lycka. Är man riktigt pedantisk kan man laga till en egen som får koka länge, är man mindre pedantisk men ändå mån om sitt rykte som BM-mästare köper man en i affären av god kvalitet.

Övningsuppgift
Hur blir det om man lägger till en eller flera av nedanstående komponenter?
a) pepparrot
b) ingefära
c) flingsalt
d) rosépeppar
e) inlagda jalapeños
f) wasabi
g) vattenkrasse
h) grapefrukt
i) olivolja

Garnityret
Klassikern, och min egen oemotståndliga favorit, är naturligtvis selleristaven (rekommenderar den okunnige att läsa på om selleri här!), vilken inte bara ser härligt retropiffigt ut, utan också fungerar som ett eminent omrörningsverktyg. Här finns dock återigen möjligheter till variation. Kanske föredrar du en gurkstav att vispa runt med? Morot? Kanske vill du ha en simpel drinkpinne och istället toppa med en skiva citron eller en omsorgsfullt hoptrasslad hög av pepparrot? En fet inlagd eller rå chilifrukt är snyggt och fresh, och har du några testestoronstinna män i sällskapet kan du vara säker på att en chiliätartävling kommer att uppviglas, vilket kan fungera som en slags underhållning. Poängen är att garnityret nästan är lika viktigt som drinkens flytande del. Prova allt och välj sedan med omsorg.

Ett fenomen som synts till på senare år är att toppa drinken med det som ska ätas till. Tänk dig att du vaknar på morgonen och är rysligt bakfull, du beslutar dig för att ta en härlig återställare i form av en BM som du dessutom planerar att trycka i dig tillsammans med en rejäl grillad toast. För att spara in på disken alternativt vara rolig och gimmickig kan du då dela toasten i bitar och balansera den ovanpå det höga glaset med BM. Eller göra ett litet spett med dina favoritmatbitar och lägga över kanten. Kul! Trevligt! Och gott! Somliga har tagit detta till nya ganska oanständiga nivåer, som här där Bloodyn serveras med en grillad kyckling som topping. De har väl sin egen lilla plats i himlen eller helvetet att se fram emot, vi behöver inte fundera mer kring det nu.

Okej alla snorungar! Där har ni det. Ut med er och blanda Bloody Marys nu. Och glöm inte bort att den kan göras alkoholfri.

/Slaktarn

Inklämd mellan förskolans dag och internationella sköldpaddsdagen hittar vi inget mindre än picknickens dag. Och tänk, det är imorgon! Man kan ju fråga sig vad man ska med den här informationen till. Jag tänker att man skulle kunna använda den som hävstång för att få ändan ur vagnen och höra av sig till alla sina kompisar för att bjuda in dem på ett häng-i-park. Till exempel.

Detta är en fin målning som Heinrich Kuhn har gjort. Den heter Picnic on a hill.

Jag är själv väldigt förtjust i detta med picknick. Att äta ute i naturen, sitta på en filt och allt det där. Fast nej, egentligen är jag mer intresserad av paketerandet av maten, de fiffiga lösningarna och sånna där gamla hederliga picknickkorgar folk var kittade med förr innan man satte i system att improvisationssno pappersmuggar från seven eleven istället för att ta med särskilda picknicklämpade champagneglas. Nej, ordentligt ska det vara. En annan sak som bör undvikas (i alla fall denna dag) är saker i stil med färdiga portionssallader eller take away-förpackningar med sushi. Det är inte picknickmat. Hela grejen med picknicken är att plocka upp saker från olika förpackningar och burkar. Blanda. Att frångå denna regel är en synd ungefär i den nivå min vän begick när hon tog med sig en burk färdigskalade kräftstjärtar i saltlake till en kräftskiva. Ve och fasa.

Mat som lämpar sig för picknick:
– Saker på spett
– Saker som inte smakar vidrigt när de är kalla
– Kladdiga saker inrullade i mindre kladdiga saker

Mat bör undvikas:
– Krabba
– Fondue
– Helstekta djur (i och för sig populärt på medeltiden, men ni vet ju att de inte var riktigt kloka heller)

Jag tänker inte lämna er i kylan utan ett enda recept. Här kommer ett litet gäng enkla anrättningar som gör dig och dina medpicknickare till lyckligare och mättare människor.

1. Sallad på haricot verts och persikor

Trimma dina gröna bönor så att de ser fina ut och koka de i saltat vatten i två minuter. De ska fortfarande vara krispiga. Töm ut i ett durkslag och spola med iskallt vatten. Hetta upp en stekpanna med lite olivolja i. Svetta tunt skivad gul lök tills den är aningen karamelliserad. Lägg till skivor av persika och en handfull hackad färsk oregano och stek vidare i några minuter. Under tiden tar du fram en stor skål och vispar ihop en dressing bestående av olivolja, balsamvinäger, flingsalt och nymald svartpeppar. Lägg till lök, persikor och bönor och gegga runt, förslagsvis med händerna. För över till lämplig picknickbehållare och strö lite extra oregano över. Jag skulle nog ha lite rostade hasselnötter på också, men alla är ju olika.

2. Pimm’s med jordgubbar och limeblad

Brittisk klassiker! Med en twist! Värdighet: Äntligen inom räckhåll. Detta blandas lättast i en kanna, men ska man iväg på picknick kan det vara klokt att blanda alltsammans i en petflaska eller iknande och ta med jordgubbarna separat. Så kan man blanda de båda direkt i glasen. Smart, ellerhur. Okej, så här gör du: Blanda fem dl Ginger Ale med fem dl Pimm’s (finns på systembolaget). Tillsät två matskedar balsamvinäger och moffa ner sisådär tre limeblad (de frysta är bäst, finns i asiatiska livs). Skiva jordgubbar och förvara i separat behållare eller ännu hellre blanda ner i vätskan om behållaren tillåter. Skål.

3. Coleslaw på sparris och mynta

Kanske en simpel sallad att äta med gaffel, eller en sallad att trycka ner i en baguette? I vilket fall: Ta fram din bästa osthyvel och hyvla ett gäng gröna sparrisar på längden så att du får tunna strimlor. Gör samma med några morötter. Skiva en handfull rädisor tunt och hacka ner några vårlökar. Gör en dressing på lika mycket rödvinsvinäger som olivolja samt flingsalt och nymald svartpeppar. Blanda alltsammans med en stor knippe finhackad mynta. Om man känner sig på ett lite mer fettigt humör föreslår jag en fet blobb majonäs också.

Andra recept att ta i beaktning: Mexikansk majs, kryddigt ris med lax, valfri folköl.

Med förhoppning om att ni tar till vara på morgondagens möjligheter till umgänge och naturupplevelser sätter jag nu punkt.
/Slaktarn

Idag är det fredag! För vissa betyder det att man är ledig i två dagar och planerar att balla ur på valfritt krogetablissemang. För mig betyder det inget särskilt, för jag lever mitt liv som om varje dag vore fredag. Detta är alltså inget skämt, jag har varit ute och rest i närmare två månader och ja… ni vet hur man blir. Det hindrar dock inte mig från att ha er allas väl och ve i åtanke. Därför tänker jag pigga upp er tillvaro med ett drinktips, som jag själv skulle kalla alldeles fantastiskt. Drinken kallas the soul train. Bara namnet. Ni hör ju. Här blandar vi oväntade smaker till en plojig men ytterst sofistikerad emulsion som kommer så att säga knock your socks off. Tänk dig följande: Du har en skvätt tequila ( du förknippar den kanske med magsyra och stora hål i plånboken, men det ska vi ändra på nu). Den kommer att stifta bekantskap med kardemumma. Magi kommer att uppstå. Kanske har du inte tänkt på det förr när du känt smaken av kardemumma, men den det är en väldig blommig och nästan citrusfruktig krydda. Den här gången kommer du att tänka på det. Och du kommer att älska det.

1. Gör en sockerlag smaksatt med kardemumma
Gör en sockerlag på 2 dl vatten och 4 dl socker. Slå in runt tjugofem kardemummakapslar (de där små grönbruna sakerna ja) som du krossat lätt med något hårt i ett tunt tyg typ muslin eller i värsta fall en nylonstrumpa som gärna ska vara oanvänd. Släng ner i sockerlagen och låt hela annordningen stå i kylen över natten. Ta bort kardemummastrumpan och häll över i lämplig behållare.

2. Nu är det dagen efter och det är dags att fucka ur. Tur att du förberett så bra dagen innan.
Ta fram ditt favoritglas och fyll med krossad is. Häll i en sexa tequila av den sort ekonomin tillåter, komplettera med tre cl av din kardemummasockerlag och rör om (med en festlig drinkpinne, om du inte har något emot att förlora din värdighet). Pressa en klyfta lime i och släng i den också.

Får du en sjuhelvetes massa sockerlag över kan du baka en sockerkaka och sticka några hål i för att sedan hälla sockerlagen över den. Det kommer du inte må dåligt av.

God helg!
/Slaktarn

Jaha! Här sitter jag och bryter mot reglerna. Dricker en gin och tonic fast det inte är Internationella Gin &Tonic-dagen förrän i övermorgon. Ja, det är sant, det finns en sådan dag. Kvällens val av cocktail och närheten i tid till ovan nämnda högtidsdag inspirerade mig att ge en liten infostund om denna dryck.

Kinin är ett ämne som utvinns från kinaträdets bark och användes förr för att lindra malariasymptom. Kinin råkar dessutom ha förekommit i högre halter i tonic (inte nu längre dock). När britterna tog över styret i Indien i mitten på artonhundratalet konsumerades mängder av tonic i den brittiska armén för att hålla malarian i schack. Kinin har en mycket bitter smak vilket gjorde att sodavattnet på den tiden inte var så värst smakligt. Nu föll det sig så att man upptäckte att den ginranson var man hade till sitt förfogande passade lämpligt att blandas med den bittra tonicen. Sagt och gjort. Drinken kompletterades med is, lite socker för att ytterligare göra smaken snällare samt en skiva lime. Tack malaria för GTn på mitt bord.

Ha så mysigt på torsdag när det är internationella GT-dagen.
/Slaktarn