Att kommunicera kring mat är att vandra en ständig balansgång. Klarar man inte att hålla sig upprätt faller man ner och landar i ett hav av pretentiösa floskler, en plats där någon ropar till dig att du ska få en syndigt god munorgasm, och där du hör dig själv svara att det var ett medley av guilt-free pleasure. Det kan snabbt bli riktigt mörkt. För att hålla mig på den ljusa sidan (och för egen underhållnings skull) för jag anteckning över de matrelaterade uttryck jag upplever som särskilt stötande (hela listan finns här).

Idag när jag bläddrade i en gammal gratistidning fann jag en annons från ett lokalt hak som erbjuder sina kunder en särskild alla hjärtans dagsmeny.

Där, inklämd mellan capresesalladen och oxfilén, fann jag ett praktexeempel på ovan nämnda fenomen. Där fanns både ett medley av röding och ett potpurri av potatis och sparris (och inte att förglömma en emulsion av citron, men det tycker jag inte är lika illa). Antagligen bara ett harmlöst försök att sätta lite guldkant på situationen, en slags verbal motsvarighet till att garnera med korslagda gräslöksstrån eller varför inte dekorera tallriken med en balsamicoswirl. Nej, detta medley följes ej upp med något dacapo.

/Slaktarn

Att skriva om mat är en oändlig prövning i att hitta nya ord. Ord som beskriver textur, hur fantastiskt något är, former, färger, ord som beskriver känslor och fakta. Ibland blir det bra, alltså bra som i att skribenten lyckas förmedla en någorlunda bild av upplevelsen, och ibland blir det bara en stor pretentiös pannkaka av alltihop.

Ibland händer det utanför skrivandet. Som när någon frågar mig om ingredienserna i en maträtt jag lagat. Hur har du gjort det här?! Vad är det i?! kanske de säger. Då blir jag plötsligt självmedveten och lite generad, vilket är knäppt eftersom jag tycker att mat är väldigt intressant, och det är svårt att laga en specifik maträtt om man inte vet vilka ingredienser som ingår i den. Men något tar emot. En rädsla för att verka töntig kanske, att jag tar det på för stort allvar (vilket är ironiskt, för det gör jag ju). Den kommer från att jag så många gånger själv hört folk göra det, och då har de haft en målmedveten blick och rabblat upp ingredienserna med så extremt stort eftertryck att man skulle kunna tro att det var klimatmålen det gällde.

Ungefär:

Lök. Gul.
konstpaus
Liteee… lite chili… finhackad.
konstpaus.
Vin. Vitt.
Någon handrörelse, oftast svepande.
Fänkålsfrön!
Konstpaus, kanske pekar med hela handen nu
…RIKLIGT med olivolja.

Och så vidare. Som ett spoken word-performance. Eller som att man blir invigt i en mycket stor och viktig hemlighet.

Ordet som bäst sammanfattar allt detta är kanske Cringe, ett engelskt ord som inte har någon riktigt bra översättning men som innefattar en kombination av känslan av genans, att krypa krypa ihop, känna sig obekväm. Kanske att man gör en besvärad grimasch samtidigt. I någon slags jakt på självinsikt har jag en lista på datorn där jag skriver ner matord som får mig att känna så. De har samlats in från restaurangmenyer och krogrecensioner, middagsbjudningar och mat-tv. Det är alltså ord som cirkulerar där ute i världen och utger sig för att vara beskrivande och inspirerande, men som (för mig) bara är fruktansvärt… genanta?

Här är den.

• Saker som är ”slungade” (exempel: Smörslungade primörer eller citronslungad färskpotatis)
• På en bädd av (exempel: Torskrygg på en bädd av blancherad spenat. Tänker alltid när jag lägger upp något direkt på tallriken det borde beskrivas som ”på en bädd av porslin”)
• Täcke (exempel: lax med pestotäcke)
• Ett medley av (exempel: varmrätten var ett medley av oväntade smaker)
• En symfoni av (exempel: Kyckling på ruccolabädd med en symfoni av italienska örter)
• -Frestelse! Här är Janssons frestelse undantaget. (exempel: pannbiff med rotfruktsfrestelse)
• Munvattnande
• Mumsig
• Mun-orgasm eller Orgasmisk (exempel: en helt orgasmisk emulsion av pilgrimsmussla) …eller gud förbjude: ”det knullar i munnen” (ja, jag har hört detta en gång av en gammal kollega i lunchrummet. Cringe i flera år)
• Syndigt god (exempel: syndigt god chokladmousse)
• Guilt-free (exempel: ett recept på guilt-free kolakakor!)

Det var hela listan. Jag undrar nu: Har jag medhåll i detta? Har ni egna sånna här ord eller uttryck? Eller ska man bara komma över sina demoner och smörslunga potatis som man lägger på en bädd av ett medley av syndigt god hjortsteksfrestelse?

/Slaktarn