I onsdags öppnade Paradiset sin andra butik i Stockholm, ett 1200 kvadratmeter stort eko-nirvana på Regeringsgatan 44. Första butiken dök upp vid Mariatorget förra året, och blev snabbt mycket omtyckt.

Precis som i den första butiken kommer det att finnas en food court, men också en hälso- och skönhetsavdelning som erbjuder skönhetsbehandlingar på plats och en bar där gästerna kan köpa lokalproducerad öl och ekologiska viner.

Sortimentet har varit ekologiskt till ungefär 75 procent, och kedjan säger sig vara mer intresserade av att erbjuda ett brett och nyttigt sortiment med fina råvaror snarare än ett helt och hållet ekologiskt utbud. Det tycker jag verkar så jäkla bra, speciellt med ett färskt minne av att ha stått på Cajsa Warg (annan stockholmsbaserad matbutik) och försökt välja ut en bit fläsk. Jag stod och val-och-kvalade, KRAV-grisen var slut och kvar fanns en annan sort, som i och för sig såg mycket bra ut, men… hur ska man veta? Jag frågade en tjej i personalen, och fick en lång och imponerande föreläsning om KRAV-märkning och reglerna kring det. Den inplastade köttbit jag stod och höll i handen var som sagt inte KRAV-märkt, men visade sig komma från en gård som Cajsa Warg-teamet besökt bara några veckor tidigare och ansett vara bra nog för sortimentet. Mycket utrymme, utomhushäng för jämnan och småskaligt driven. KRAV-märkningen hade uteblivit på grund av en meter för låg takhöjd. Med andra ord, hellre väl researchat än blind fixering vid märkningar, kanske.

KRAV-märkning. KRAV-märkning. KRAV-märkning. Hur många gånger kan man skriva KRAV-märkning i en text egentligen. Jag gör det igen, för säkerhetsskull. KRAV-märkning.

– Vi ser helst att produkterna är ekologiska eller KRAV-märkta, men det är inte ett måste. Det kan vara producenter som visar att de tar bra hand om sina djur och kontrollerar hela processen i sin produktion. Det är väldigt viktigt för oss att det inte finns tillsatser i produkterna, därför förbjuder vi runt 200 E-nummer. Det vi säljer ska ha så få punkter i innehållsförteckningen som möjligt, däger Johannes Cullberg (Paradisets grundare) i en nyligen gjord intervju.

Ska ta mig dit idag. Så det är möjligt att detta kanske inte blir sista ordet om Paradiset.

/Slaktarn

Härom veckan råkade jag ut för det olyckliga egenhändigt gjorda antagandet att jag klarade av att äta mycket starkare mat än vad jag egentligen kunde. Det är alltid lite skämmigt, det där när man ringer sitt lokala hämtmatställe kategori thai och självsäkert lägger en beställning som märkts med tre chilifrukter, för att sedan bli svettig och börja pipa som en gammeldags tekokare när man försöker få i sig maten.

Vad gör man då, när man finner sig i den akut chilistarka och lite förnedrande situationen? Man kryper till korset, skyndar sig till kylskåpet och lokaliserar någon typ av yoghurt. Yoghurten jag hade hemma var nyinköpt och oöppnad, och av varumärket Järna Mejeri. Det var första gången jag provade den. Jag har inte precis gått runt och sett fram emot dagen då jag kommer att säga att en yoghurt knockade mig, det antyder ju att ens tröskel för att bli knockad av något är mycket låg och/eller att man inte har så mycket action i sin vardag, men här är den alltså: Jag är knockad av en yoghurt. Det är den godaste yoghurt jag snubblat över i hela mitt ändå relativt yoghurtfyllda liv.

Järna Mejeri lade verksamheten på is för tre år sedan, då deras ladugård mycket tragiskt brann ner i vad som då rubricerades som mordbrand. Runt sjuttio kor och kalvar dog, och både mejeri och ladugård försvann i branden. Nu är de igång och producerar igen i sitt nybyggda mejeri, och alla produkter tillverkas av mjölk från de närliggande gårdarna Nibble, Yttereneby, Sörbro och Ullberga.

Mitt första möte med Järnayoghurten må ha varit lite osnyggt, men inte gör det den desto mindre god. Har du tjugosex spänn över kan du ju testa själv.

/Slaktarn

För några månader sedan var jag på en middag på Operakällaren för att fira att en vän avslutade sin hundraåriga universitetsutbildning. På menyn fanns en rätt med ägg, ett sånt där lågtempat ägg, som var mycket god. Hovmästaren presenterade ägget stolt som ett ”Sanda-ägg”. Det kändes gött, då jag ett par månader tidigare bestämt mig för att inte äta ägg alls om de inte kommer just från Sanda Hönseri i Österhaninge. Anledningen till detta beslut är att äggkläckarindustrin generellt sett är en minst lika otrevlig business som många köttfabriker, och därför bör man om man nu ska äta ägg välja dessa med omsorg. Efter att ha gjort efterforskningar (kantade av total förvirring bland betäckningar som frigående, frigående inomhus och ekologiskt… det är en djungel minst sagt, och en ganska deprimerande sådan) kom jag fram till att Sanda Hönseri var ett bra alternativ med hönor som levde förhållandevis softa liv. Det finns säkert fler sådana kläckerier, men de är inte hemskt lätta att finna information om. Har ni några tips eller sitter på info får ni gärna dela med er i kommentarerna.

Efter äggrätten på Operakällaren beslutade jag höra av mig till Sanda för att få en lite mer utförlig bild av hur det går till där, och hur det kommer sig att deras ägg stolt presenteras med namn i diverse finrestaurangmenyer.

Jag får tag i Anna-Lena Karlsson, som driver Sanda Hönseri tillsammans med sin man Peter Jonsson. Hon berättar att de började jobba med höns 1993, som extrajobb medan de båda pluggade, då på ett burhönseri med tjugotusen hönor. De som hade hönseriet lade ner verksamheten tre år senare. Det var då de bestämde sig för att starta eget, och göra det på ett bättre  sätt som skulle ge hönsen ett mer värdigt liv som matproducenter än vad de sett tidigare. I kläckeri-Sverige finns det ungefär sex miljoner värphöns, och av dessa är sex procent ekologiska hönor. Betäckningen ”ekologisk” betyder i det här fallet att hönorna ska kunna vistas utomhus som de behagar från maj till och med oktober och under vintern ha också kunna gå ut till en vinterträdgård, något som hönor vars ägg har märkningen ”frigående utomhus” inte har tillgång till. Ekologiska höns har också större ytor att röra sig på.

– Vi skaffade vår första flock med sjuttio unghönor 1997 och valde att ha hönorna på ekologiskt vis, något som var ganska nytt då. Att ha dem i burar eller bara inne fanns inte i vår värld, säger Anna-Lena.

Paret jobbade med annat vid sidan om, men märkte snabbt att suget efter ekologiskt var stort bland medvetna kunder. Kläckeriet växte i takt med efterfrågan. Vanligtvis är man som äggproducent ansluten till ett packeri som ansvarar för försäljningen, och är då i händerna på packeriet med liten möjlighet påverka priserna, och man måste ha väldigt många djur för att få ihop till en okej lön, berättar Anna-Lena.

– Vi ville ha koll på hela ledet och bestämma priserna själva. Det gjorde att vi kunde ha ett rätt litet hönsantal och ändå få det att gå ihop. Vi valde att göra allt själva – både producera, sälja och leverera.

Fram till dess hade de haft hela verksamheten hemma i den egna trädgården, men när antalet hönor närmade sig sexhundra började det bli lite jobbigt.

– De kom in i huset och stal kattmat, och vi kunde inte ha en blomma utan att de grävde upp den och låg och sandbadade i jorden där blomman skulle stått.

Räddningen kom i form av ett erbjudande om att hyra den gamla hönseribyggnaden de arbetat i flera år tidigare. De kontaktade nya kunder och erbjöd dem att köpa ägg från en liten lokal produktion, och fick ja överallt. Ungefär då började de också etablera relationer med finkrogarna i Stockholm. Startskottet kom när de på en mässa fick de nys om att Henrik Nordström från restaurangen Lux letade efter lokala producenter. De kontaktade honom och han nappade direkt.

– Nu har vi tretusen höns och samarbetar med en ekologisk gård i Tranås, för att få tag på mer ägg då våra inte räcker till. Micke som har gården i Tranås har hållit på ännu längre än vi, så han vet vad han gör och han har hjärtat på rätta stället.

Jag frågar Anna-Lena hur en hönas liv ser ut på Sanda Hönseri.

– De sätts in när de är sexton veckor gamla. Då vänjer vi dem sakta vid vår anläggning och ökar sakta ljusmängden så att de tror att det är vår – då går deras inre klocka igång, och de börjar värpa små ägg när de är mellan arton och tjugo veckor gamla. Sedan rullar det på, och har de tur och det är vår på riktigt utomhus släpper vi ut de på grönbete. Det kan vara vilken årstid som helst när de kommer, så det beror på vädret när de får komma ut första gången – är det mitt i vintern får de helt enkelt vänta till våren. Men alla våra höns har en lång utomhusperiod, vilken årstid de än kommer från.

Bilden kommer från Sanda Hönseris hemsida

Anna-Lena berättar att hönorna rör sig utomhus eller inomhus som de vill från april till slutet av september, för att sedan när det blir mörkt ute flyttas inomhus.

– Ibland kan vi låta de vara ute ända in i december om det är en mild vinter, men sedan kommer en period av inomhusliv. Vår vetilation är temperaturstyrd, och blir det för kallt ventileras inte deras luft ordentligt. Bättre frisk luft än att gå ut mitt i vintern. Höns gillar inte snö.

Jag undrar vad som händer när hönorna blir gamla och inte producerar ägg på samma sätt. Standard i branschen är att hönorna kort och gott kasseras som om de vore sopor, och att man inte gör några ansträngningar för att ta hand om köttet, då efterfrågan på hönskött (till skillnad från kycklingkött) inte är speciellt stor. Jag frågar Anna-Lena hur det går till på Sanda Hönseri. Hon berättar att värpningen brukar gå ner när de är runt 85-90 veckor gamla. Då skickas de på slakt, och så säljs köttet som fryst till de egna kunderna.

– Det vore roligt om detta kunde förändras, så att man kunde låta hönorna vila och byta fjädrar efter att de uppnått den åldern, men tyvärr är det en ekonomisk fråga. Det tar minst tio veckor att göra detta och det är inte alltid säkert att det fungerar. Men om de kunde göra det skulle de kunna värpa en omgång till, och på det sättet få leva fyra år till hos oss. Vi gillar våra djur och drömmer om en utveckling där man tar er hänsyn till djuren. De är inte bara matproducenter, utan levande varelser.

/Slaktarn

Dags att rikta blicken mot vad som är nytt i matvärlden! Eller i alla fall det jag valt ut som är nytt. Bubblare till veckans nyhetsrapport var historien om kvinnan som blivit världens trettionde rikaste tack vare Nutella, Danska livsmedelsbutiker som säljer ”defekt” mat till lägre priser, och varför subway är i blåsväder angående sin 12 inch-macka. Men varför prata om det när vi kan prata om Stockholmska finlivsmedelsbutiker, den syriska restaurangvågen i Malmö och om att försäkra sina smaklökar för arton miljoner spänn?

Paradiset ynglar av sig

Paradisets butik vid Mariatorget

Livsmedelsbutiken Paradiset vid Mariatorget i Stockholm är med sina 1600 kvadratmeter skandinaviens största ekobutik. Det har gått bra sedan starten, och innan sommaren kommer ytterligare en Paradiset-butik slå upp portarna i korsningen mäster samuelsgatan/Regeringsgatan. Butiken blir närmare 1200 kvadratmeter stor och kommer liksom sin storasyster ha restaurang och fik i anstutning till butiken.

Urban Deli lanserar nytt snabbmatskoncept

…och när vi ändå rör oss i den stockholmska finmatbutiksdjungeln: från och med den sjunde mars kommer det gå att köpa både frukost, lunch och middag på Urban Deli Sveavägen i och med deras nya snabbmatskoncept Salads & Stuff. Jag tänker direkt på de där obehagliga salladsbarerna som finns på Ica. Men det tycks vara mer spännande än så: ”Förutom fräscha och vällagade sallader som fixas á la minute under lunchtimmarna utifrån kundens önskemål av bas, grönt smaksättare och varmt tillbehör så erbjuds även frukost på morgonen och middag som kan plockas upp efter klockan 16. Då förvandlas Salads & Stuff’s utbud till färdiglagade to go-middagar som passar de flestas smaklökar och preferenser” skriver de i ett pressmeddelande.

Te-sommerlier försäkrar smaklökarna för 18 miljoner kronor

Sebastian Michaelin – mannen med de svindyra smaklökarna

Recept för att lyckas i livet: hitta din usp och vårda den ömt. I te-sommerliern Sebastian Michaelins fall är det smaklökarna, och han vårdar sin främsta karriärstillgång genom att försäkra de för motsvarande arton miljoner kronor, skriver DI Weekend. Michaelin arbetar hos den brittiske tetillverkaren Tetley och testar och kvalitetsgraderar varje vecka fyrtiotusen koppar te.

Syrisk restaurangvåg i Malmö

Maten på Shamiat. Bild härifrån.

Hyllningarna har mycket välförtjänt haglat över den syriska restaurangen Shamiat sedan de öppnade på Södra Skolgatan i september förra året. För en knapp månad sedan öppnade även krogen Damaskus på Ahlmansgatan 8, och snart öppnar också nya syriska restaurangen Jasmin Alsham på Södra Förstadsgatan i La Razas gamla lokaler.

Amerikanska snabbmatskedjan Arby’s ger vegetarianerna fingret

Arby’s vegetariska ”Bread Sandwich”

De allra flesta snabbmatskedjorna har greppat vikten av att ha åtminstone ett vegetariskt alternativ på menyn. Amerikanska snabbmatskedjan Arby’s är inget undantag. Med en slogan som lyder ”we have the meat” har de profilerat sig som en minst sagt köttälskande restaurangkedja, men på skottdagen den 29 februari beslutade de göra en extra ansträngning för sitt vegetarianska klientel genom endagslanseringen av den helvegetariska mackan Bread Sandwich, som består av en brödhalva generöst toppad av en övre brödhalva.
– We’ve decided to give vegetarians a reason to visit Arbys on february 29th by offering a one-day menu designed specifically for them. If it goes well, we’ll likely bring back the vegetarian menu on february 29 each year, sade kedjans VD Rob Lynch i ett uttalande.

Vad som i övrigt är nytt är att jag för första gången i mitt liv druckit koffeinfritt kaffe. Kanske finns det mer sanning i Nöjesguidens chefredaktör Jenny Norlanders prognos för 2016 än jag kunnat ana?

/Slaktarn

Danska är ett knivigt språk, inte lätt för den som är ovan att förstå sig på varken i skrift eller tal. Det är tur att det finns Google Translate. På Nyhetsbyrån TT verkar man inte ha prövat tidigare nämnda översättningsmaskin, utan bestämt sig för att tolka det danska språket fritt efter humör.

Kanske var det därför de förra veckan publicerade en nyhet där de berättade att en grupp forskare vid Internatonal Centre for reasearch in organic food systems i Danmark kommit fram till att ”ekologiskt framtagna livsmedel inte är nyttigare för oss människor än den mat som produceras på konventionellt vis. Inte är den miljövänligare heller”. Nyheten spred sig sedan till diverse medier, däribland SVT, DN och Aftonbladet. Tyvärr var det ingen som tog sig tid att faktiskt läsa materialet som nyheten baserats på. Om de hade gjort det hade de upptäckt att rapportens slutsats var en helt annan. Ja, förutsatt att den hade översatts alltså. Den var ju trots allt på danska.

Forskarna vid ICROFS fick nys om den felaktiga faktaspridningen om sina forskningsresultat, och kontaktade sedan Supermiljöbloggen med kommentar: ”Den svenska nyhetsbyrån TT har publicerat en artikel som baserat på vår rapport säger att ekologi inte är bättre för varken hälsan eller miljön. Det är inte i enlighet med slutsatserna av vår forskning, som konstaterar att ekologi har en allmänt positiv effekt på bägge två”. Så trist att göra en massa jobb och så orkar ingen ens gräva fram ett lexikon.

Förra året ökade försäljningen av ekomat i Sverige med trettionio procent. Det är störst ökning i världen! Jag har nyligen sysslat med att gräva fram ett gäng av trendanalytikernas kristallkuleanalyser för att få ett hum om vad matåret 2016 har att bjuda på, och den absolut största gemensamma nämnaren har föga förvånande varit just ekologiskt och närproducerat. Ingen vill halka efter, alla vill vara the good guy. Inklusive konsumenterna. De flesta röster hävdar att ekologiskt är vägen framåt, både etiskt-, miljö- och hälsomässigt, men det finns förstås också kritiska röster (läs: Lars Bergström ,professor vid Sveriges lantbruksuniversitet) som hävdar att alltsammans bara är ”en dröm, en känsla utan verklighetsförankring som framförallt handeln tjänar stora pengar på”.

Positiva eller ej så bör väl allt grävande efter sanningar uppmuntras. Och förhoppningsvis också läsas igenom ordentligt, även om de råkar vara på danska.

PS! Jag fick, på grund av att jag är en relativt lat individ som endast insuper nyheter klumpvis och sporadiskt, inte reda på reda på historien om TT-missen för att jag läser några av de ovannämnda ”större medierna”, utan för att jag tittade in på bloggen Hungry and Angry. Den drivs av mat- och livsmedelskunniga Ann-Helen Meyer von Bremen, som förutom att vara frilandsjournalist med matfokus också är en av författarna till boken Makten över matkassen. Läs bloggen! Den är bra och smart och kul. Om boken är bra har jag ingen aning om, men det utgår jag ifrån.