Matjessill är vad som på engelska brukar kallas en acquired taste. Det vill säga något som är osannolikt att man uppskattar om man inte exponerats för det i nämnvärd utsträckning tidigare. Och det är ju faktiskt en inlagd fisk vi har att göra med här, till råga på allt lite sötaktig i smaken tack vare kryddpepparn. För min del, och säkert för många andra, skulle det dröja till övre delen av tonåren innan jag började tycka om matjessill. Inte bara tycka om förresten, söka upp till och med.

Personen jag bor tillsammans med tycker inte om matjessill. Det betyder att det i de gemensamma måltiderna generellt undviks. Så när min partner är borta ser jag min chans – skrubbar färskpotatis (livets grej!!!), finhackar rödlök och bryter mig in i den där burken som stått och skämts i en av kylskåpets mörka vrår.

Det går att äta det så: potatis, gräddfil, gräs- eller rödlök, sill. Men det finns andra sätt, bättre sätt. Och de involverar nästan alltid brynt smör.

Matjessill, stekt rågbröd, färskpotatis och brynt smör

1. Koka potatisen. Dela i halvor eller fjärdedelar beroende på storlek. Lägg ut på en tallrik. Stek bitar av danskt rågbröd eller kavring i smör, ett par-tre minuter räcker, och strö konstfullt ut dessa bland potäterna.

2. Nu löken: finhacka rödlök med stor precision. Gräslök går också bra om det är det som får ditt hjärta att klappa. Ta fram sillen, dela i munsbitar och fördela ut dessa på tallriken. Gör duttar av gräddfil här och var och toppa med din lök of choice. Avsluta berget av mat med ett 6-minuters kokt ägg som skurits i fjärdedelar – det ger en betryggande retrolook och är dessutom mycket gott till. Salta med lite flingsalt på vardera äggbit bara.

3. Sist av allt och kanske viktigast av allt: det brynta smöret. Alla vet att potatis älskar smör, och när matjessill får bekanta sig med brynt smör uppstår magi. Det tar udden av det lite fräna i sillen och, slitet men sant: ger en rundare smak. Har du inte använt gräslök så föreslår jag en tuss med dill på toppen också.

4. Redo att äta! Fram med en öl och en ny korsordstidning, upp med fötterna, och så blir världen ditt ostron.

Bonustips: är du lite mer av en mack-människa så kan rågbrödet naturligtvis användas som fordon för resten av ingredienserna. Allt blandas i magen, som det brukar heta.

/Slaktarn

Hej alla töntar, coola och mittemellan! Har DU kylen full av gammal kokt potatis och undrar vad du ska ta dig till härnäst? Då kan jag meddela att svaret är: laga pyttipanna. Vem älskar inte pyttipanna? Gör som jag och sno ihop ett sånt här fyra minuters-mirakel med mifú och några gamla haricot verts, lite salladsblad av varierande fräschör, och så naturligtvis inlagda räffelskurna rödbetor som krona på verket. Det är gott, det är kul, det är du.

Behöver jag ens skriva ett recept? Det tror jag knappast. Men hellre underskatta än överskatta, så här har ni:

1. Fram med kokt färskpotatis, skär i bitar små nog att du slipper använda kniv för att få i dig maten. Hetta upp smör eller olja i en panna och fräs på tills de får lite färg, krydda med salt och peppar. När du är nöjd med stkytan: skyffla alltsammans till ena sidan av pannan. Vill du inte äta dina haricot verts råa, alternativt har redan kokta som jag hade, så är det nu du ska ge dem sin chockbehandling: en-två minuter i pannan räcker.

2. Fram med ett paket mifú. Mängd bestämmer du själv. Pyttipanna Het panna, lite mer smör eller olja, och så ner med mifúkornen. Håll inte på och rafsa runt för mycket, utan låt de vara så att de får lite stekyta. Krydda på även dessa med salt och peppar.

3. Blanda ihop allt, plus dina salladsblad, till ett enda härligt inferno. Stjälp upp på ett fat, lägg till rödbetor och eventuellt extraprotein i form av stekt ägg, kanske en fet blaffa creme fraiche om det känns relevant, och hugg in.

Är du obekant med detta nymodiga så kallade ”Mifú”? Tryck här så så ska du se att det snart känns bättre, för där finns en ordentlig genomgång signerad undertecknad.

/Slaktarn