Drömmen jag inte visste att jag hade har gått i uppfyllelse.
/Slaktarn
Inlägg taggade: köksprylar
Jag verkar ha googlat lite för mycket på diverse julklappslämpade köksredskap senaste dagarna, för nu svämmas jag över av annonser på sådant. Somliga mer seriösa än andra. Sidan coolstuff.se har sina egna underliga presentförslag, framförallt är jag hänförd av denna manick som de kallar för Sushi Bazooka.
Plötsligt blir alla mångårigt tränade sushikockar arbetslösa. Allt prat om risets luftighet ut genom dörren! Oerhört tramsig gadget. Jag skäms lite för att erkänna att jag känner mig märkligt tilltalad av sushibazookan. Det är något med hur den kommer ut som en perfekt cylinder. Lite som när man gör en jell-o och tar av formen och första gången får se dess perfekt formade dallriga inre.
Vardågoda för denna ganska menlösa information. Nu ska jag återgå till att stöka runt i mitt liv (är mitt i en flytt).
/Slaktarn
Nu är vi halvvägs till jul, i decembermått mätt. Jag har, trots min initiala ambition, inte hunnit med att reflektera över detta alls. Så, det är något chockad jag inser att det börjar bli dags att både önska sig och önska andra en god jul i form av materiella ting. Bäst görs detta förstås genom matrelaterade gåvor.
Från mig till er alla: En julklappsguide för den gastronomiskt besatta individen.
1. Rivjärn från microplane
Rivjärn som rivjärn, tänker den oinvigde. Nej. Inte rivjärn som rivjärn. Det finns rivjärn, och så finns det microplanerivjärn, som är så vassa att de strimlar luften du andas på dem. De är en total njutning att jobba med, och det billigaste blir ditt (…att ge i julklapp till någon annan?) för knappt tvåhundra kronor.
2. Smaklexikon av Niki Segnit
Jag tjatar om denna bok, det är jag medveten om. Det finns grund för det. Hoppa över en bok om pulled pork eller juicing, de böckerna kommer det att finnas drivor av i bokhyllan på myrorna om några år. Smaklexikon (eller ”the flavour thesarus” som den heter på orginalspråk) är en bok att vända sig till i en hel livstid.
3. Råvaror hem till dörren
Matkassar i all ära, den riktigt matpeppade blir nog gladare för en prenumeration på råvarulåda från utvalt ställe. Årstiderna tillexempel levererar grönsakslådor efter säsong hem till dörren, och på Gårdssällskapet finner du lådor med kött från utvalda gårdar som dyker upp månadsvis. Det blir roligare att laga när man vet var grejerna kommer från, och överraskningsmomentet i vad man ska få (i grönsakslådan, i detta fall) är inte att underskatta.
4. Oljor
Minns ni Grynet? Barnprograms-Grynet? Jag har ett underligt levande minne av att hon i ett avsnitt av sitt program hällde upp ett glas olivolja och sade ”Mmm, olivolja, livets dryck!”. Det var ju antagligen sarkasm, men sarkasmen åsido har hon ju rätt. Upp tills en viss ålder finns det inte på kartan att investera i något så dekadent som en ”dyr olivolja”, speciellt inte om man knappt har råd att köpa mat att hälla den på. Har du en ung gastronom med skral ekonomi i din närhet är det läge att kvalitetshöja vardagen för denna person genom en gåva i form av en eller flera oljor av högre kvalitet.
5. Vinprovning
Vinprovning är inte bara för gamlingar och torrbollar. Tvärtom! Ta med dig en vän och låt en proffsig typ lära er allt om jordmåner, syra och körsbärstoner. Inga förkunskaper nödvändiga.
6. Vassa blad
Att skicka iväg sina knivar på slipning är inget man ”unnar sig” speciellt ofta. Det är alltså en utmärkt gåva att ge bort. Har den du vill skämma bort redan en okej uppsättning blad hemma är det en bra idé, annars är en alldeles ny kniv något att överväga.
7. Gjutjärnsgryta
När jag var tjugo köpte jag en enorm gjutjärnsgryta i en second hand-affär. Jag var överlycklig och rejält svettig när jag kom hem efter att ha släpat den genom kollektivtrafiken och snömodden. Vansinnigt tunga föremål som är värda att göra detta för är inte allt för vanliga, men en åtta-tio liters gjutjärnsgryta från något anrikt franskt märke kommer alltid att vara ett av dem.
8. Skärbräda
Alla når en tidpunkt i livet då plastskärbrädor från Ikea helt enkelt inte känns speciellt värdigt längre, åtminstonde inte när de utgör hela ens arsenal av skärbrädor. Ett tungt block i trä är den enda vägen framåt. Jag har en från märket Skagerak som skänker mig mer glädje än jag vill erkänna.
9. Two Fat Ladies komplett dvd-box
Alla älskar inte Jennifer och Clarissa. Men gör föremålet för din juliga givmildhet det är dvd-boxen med samtliga avsnitt ur denna kultserie en given klapp.
10. Alkoholhaltiga drycker att hälla i maten
Jag har, trots ihärdiga försök, aldrig lyckats bli en av de som har ett skåp fullt av halvfulla sherryflaskor hemma. Recept som innehåller frasen ”en skvätt marsalavin” eller ”deglacera pannan med lite vermouth” har alltså aldrig varit högprioriterade. Drömjulklappen består av ett litet men genomtänkt utbud smakrika drycker som gör sig fint i mat. Tänk portvin, sherry, rom, vermouth, marsalavin, whiskey, sake, gud vet vad. Dessa drycker bidrar med en oduplicerbar tyngd i allehanda rätter.
11. Bonus! Matlagningskurs
Bäst av dem alla: Matlagningskurs med Taffel-Lisa Förare Winbladh hemma hos Lisa! Så här skriver hon själv: ”Äntligen drar jag igång matlagningskurser hemma! Fult hus, fint kök och superkul! Vi kommer att jobba i små intima grupper om cirka 8 personer och du kommer att få svar på alla era matfrågor. Varje tillfälle inleds med en inspirerande djupdykning i de olika råvarorna och nördiga tekniker. Sen lagar vi tillsammans och äter gemensamt. Det hela tar ca fyra timmar timmar beroende på effektivitet och snacksalighet. Fokus kommer att ligga på smarta tekniker, långväga råvaror och grönsaker. Allt anpassat för hemmaköket. Exakta recept bestäms beroende på tillgång av råvaror men räkna med mycket grönt och animalier av högsta kvalitet”. För 1400 spänn är saken biff, råvaror inkluderade.
Fyll hemskt gärna på listan i kommentarerna. Böcker, maskiner, upplevelser, råvaror, manicker och verktyg. Inget är för stort, för smått eller för gott att utelämnas.
Tack för idag,
/Slaktarn
När min moster och hennes familj skulle köpa en sommarstuga för många år sedan hittade de ett hus som var ett dödsbo från en man som varit lite av en enstöring i bygden. I hans hem var det mesta ordinärt, men en specifik sak särskiljde honom från mängden. Han hade klistrat etiketter på allt. Alltså allt. Telefonen i hallen hade en klisterlapp med inköpsdatum, tändsticksaskarna i en låda i köket var märkta med inköpsdatum, liksom fryspåsarna i sin förpackning och klädnyporna i linneskåpet. Det fanns inte en pinal utan information om vilken dag de kommit in i hemmet. Denna man må ha varit ganska extrem i sitt etikettmärkande, men detta verkar vara något som gamla människor generellt ägnar sig åt. Handdukskrokarna i badrummet görs sällskap av en liten lapp där det står ”GÄSTER”. Man kanske hittar en plastlåda i skafferiet märkt ”SMÖRGÅSPAPPER”. I vardagsrummet är fjärkontrollerna uppmärkta för att man lättare ska se vilken respektive elektronikapparat de hör till (mycket bra idé som alla borde implementera, tycker jag).
Den yngre generationen verkar inte vara lika intresserad av att märka upp saker i sitt hem. Vi ägnar oss mest åt att sätta sociala labels som vi basunerar ut. CIS-man, allkonstnär, sanningssägare. Undantaget är väl den våg av scrapbookälskande homestylingpersoner som jag misstänker är samma individer som bakade muffins och macarons när dessa hade sin stora renässans. De här typerna klistrar lappar på burkar och skriver ”make jam not war” och fyller dem med hemlagad bjärnbärssylt. Dessa slår också in presenter i gammeldags brunt papper och kompletterar med grovt snöre och en liten lapp där det står ”Yay! It’s your birthday!” i snirkliga bokstäver.
Efter den här långa introduktion har det blivit dags för mig att berätta om mig själv. Jag har aldrig känt mig hågad att fylla i lapparna som kommer med sånna där vita ikealådor i papp (…”kasett”?) som alla har hemma. Lapparna där man ska skriva typ foton eller sladdar eller vad det nu är man har tänkt förvara i lådan. Jag har aldrig lyckats fylla en låda med bara de föremål som lappen säger ska ligga där. Det blir alltid ett slaskigt virrvarr av prylar, eller så inser jag att jag måste lägga ner något nytt i lådan och får då sitta och pilla med en ny etikett. Vad gäller gästhandukar med tillhörande lappar har jag alltid trotsigt valt den andra, den som tillhör de som bor i huset, bara för att irritera. För att sånna där lappar där det står ”gäster” irriterar mig. Med vänlig hälsning, en trotsig tonnåring.
Allt detta ändrades igår. För igår gjorde jag bekantskap med en helt ny pryl som jag redan känner enorm tillgivenhet till. Jag köpte en label maker.
Den är inte vacker att se på, men den producerar små svarta plastremsor med ord som har klistrig baksida, och den gör det med ett mycket behagligt klick för varje ingraverad bokstav. Jag kan inte beskriva denna akt annat än som djup tillfredställelse.
Det första jag gav mig på att märka upp var mina kryddburkar. Jag har ett skåp med kryddor som alltid är i total oordning. Burkar av allehanda slag huller om buller som aldrig verkar vara fyllda med det de utger sig för att vara. I jakten på stjärnanis får man först öppna fem andra, för att ingen är märkt. Nu har varje anonym burk försetts med en pedantisk liten text. Jag känner mig förbannat självgod och nöjd när jag tittar på dem.
Huruvida jag faller in i cupcakerunkarna som märker upp saftflaskor med texter som ”30 cl of something you’ll love” eller bara håller på att åldras på ett oroväckande snabbt sätt är omöjligt att säga i denna inledande fas av passion för etiketter. Dyker du däremot upp hemma hos mig och ser att den ena handdukskroken i badrummet fått en liten svart remsa ovanför sig så vet du vilken kategori jag tillhör. Men än så länge är jag inte där.
/Slaktarn
Alla börjar med ett baskit. En kastrull, en stekpanna, ett rivjärn. En stekspade och en pastaslev, ett durkslag. Så småningom lyxar man till det med en brödrost och en vattenkokare. Man får en elvisp i julklapp. Man köper en drinkshaker inför en födelsedagsfest, någon har tagit med sig en iskross som den glömmer kvar och som du aldrig mer använder. En stavmixer letar sig in i skåpet. Man får för sig att man ska börja med juicing och köper en råsaftcentrifug där man slänger ner allehanda grödor. Sedan går det utför: Lattevisp, kaffekvarn, sous-videkokare, glassmaskin. Och så sitter man plötsligt där en vacker dag med tre drinkmuddlare och kan inte få igen köksskåpet för att det är så överfullt av saker som ska hjälpa dig att bli en domestisk guru.
Det finns en generell attityd som är ungefär såhär:
INNE
Hålla det enkelt, låta råvarorna tala för sig själva och ”inte krångla till det”. Man behöver bara en kastrull och en vass kniv för att åstadkomma underverk, typ.
UTE
Ha en enorm webergrill trots att man inte grillar mer än två gånger per år. Skryta om sina knivar fast man inte egentligen känner skillnad mellan de och de man köper på Ica. Grilla grönsaker på fredagkvällen i en sån där elektrisk OBH Nordica-grill för att det gör maten fettsnål och man slipper diska upp ugnsformar eller stekpannor.
Jag vet inte vilken av dessa kategorier jag faller in i. För mig är varje ny köksattiralj en skimrande möjlighet, och det talar ju för att jag hör hemma i den senare. Å andra sidan har jag typ inga pengar, så även om jag varit sugen på att skaffa en råjuicecentrifug så har det helt enkelt inte gått, och min matberedare kommer från när min expojkväns mormor rensade ur garaget. Det är lätt att samla på sig en massa onödig skit. I mitt fall är nog det värsta exemplet en uppsättning snigelbestick med tillhörande fat. Och ibland är det inte jättelätt att veta vilka av alla prylar som kommer att bli ens favoriter och följeslagare genom livets alla lyckliga eller olyckliga matlagningsstunder när man står där i butiken och klämmer på dem.
Jag vill dela med mig av mina bästa köksverktyg, de som presterat och imponerat gång på gång, och som jag kommit att älska mer än mina ofödda barn. Varsågoda.
Köksverktyg #1: Minivispen
Minivispen, eller magic whisk som den refereras till i internationella sammanhang, har funnits i mitt liv i ungefär två år. Jag köpte den för en euro i en knökfull köksattiraljbutik i Paris. Högt uppe på en hylla låg den, ensam och efterlängtad. Jag visste direkt att den skulle bli min. Anledningen är att min personliga favorit bland tv-kockar Nigella använder den i flera avsnitt av sina program. I ett avsnitt åker hon till sitt sommarhus och ska laga frukost till ungarna. Hon tar fram handväskan och plockar fram den lilla vispen och säger ”I never leave the house without my magic whisk. It takes the lump out of any sauce”. Vad kan jag säga. Hon har rätt. Jag använder den varje dag, till allt som går att röras om eller vispas.
Köksverktyg #2: Rivjärn från Microplane
Rivjärn är inte något som många hetsar upp sig över. Men de som gör det, de gör det med råge. Innan jag första gången använde ett microplanerivjärn fattade jag inte vad dessa dårar talade om. Rivjärn som rivjärn, tänkte jag. Det var fel. Detta laserskurna supervassa underverk levererar fluffiga moln av parmesanost, citronskal så finriven och aromatisk att man nästan svimmar. Det är ren lycka att använda.
Köksverktyg #3: Zip lock-påsen
Denna var inte helt väntad va? Låt mig förklara genom att berätta en historia om mitt barndomshem. När jag var barn bodde vi i en ombyggd sommarstuga. Planen var att så snart mina föräldrar beviljades bygglov skulle den byggas ut. När jag och mina syskon var små var det mysigt och härligt att bo där. När bygglovet fortfarande inte dykt upp femton år senare var det inte lika kul. När man raceade till det enda badrummet varje morgon för att ha en chans att utföra alla de morgonritualer som krävs för att kunna visa sig bland folk när man är tonnåring. Huset var alltid ett provisorium. Detta hade kunnat vara uthärdligt, om det inte vore för att även möblerna var provisorium. Grillen var ingen grill, utan en upp och nedvänd pall på vilken en avsågad oljepanna balanserade. TV-bänken ar ingen tv-bänk, utan ett underligt litet rullande bord med en tygbit hängande från sig. När jag och min mamma långt senare flyttade in i en lägenhet blev hon paff över hur aggressivt jag propagerade för att vi skulle skaffa en ordentlig TV-bänk från Ikea. TV-bänken hade blivit en symbol för trygghet och välstånd, ett slags svenssonliv jag alltid sett på avstånd och suktat efter. Något jag desperat åtrådde. Det är samma med zip lock-påsarna. Det är en markör i mitt liv för att jag ”kommit någonstans”. Kanske är det svårt för en utomstående att förstå. För mig är det en enorm tillfredställelse varje gång jag öppnar kökslådan, tar fram en påse, lägger den kvarvarande ostbiten och zippar igen. Ah!
Köksverktyg #4: Den pyttelilla vassa kniven
Allt som är stort är jobbigt. Tar plats. Stör. Jag har ingen diskmaskin, och jag hatar att diska. Vasken blir full på en sekund. Jag har upptäckt att ju mindre saker är desto mer använder jag dem. Men, som vi alla vet kan kvalitetsparametern vara konstant trots att storleksparametern minskat (..nåja). Dessa små knivar från victory nox är vassa, flinka och tar upp noll plats. Och de är mina go-to i knivlådan.
Köksverktyg #5: Mandolinen
En mandolin är ett roligt medeltidsaktigt instrument. Det är också ett köksverktyg man använder för att skära saker MYCKET tunt. Det är nog det enklaste sättet att göra maten attraktiv. Att skära grönsakerna så tunt att de går att se igenom. Snabba kreddpoäng och genväg till seratoninpåslag.
Vilka är era bästa kökskompisar?
/Slaktarn
|
|
Mer om
Hej och välkommen till Slaktarn, en blogg som handlar om mat. Här finns all info du inte visste att du behövde, oavsett om du lever för att äta eller äter för att leva. Att snacka om mat är nämligen ett väldigt bra sätt att få igång snack om allt möjligt annat. Historier om mat är historier om oss. Det är politik, kultur och identitet. (Och ibland är det bara ett riktigt bra recept!)
Texter i urval
– Kräftskivan – allt du vill och inte vill veta
– Är Gorby’s döpt efter Gorbatjov?
– En maträtt som bär ditt namn
Favoritrecept just nu
– Panzanella (aka italiensk brödsallad)
– Rotselleriremoulad
– 2 gånger gravlax
Slaktarn skrivs av Julia Gummesson som annars frilansar med matskriverier och recept.
Säg hej:
julia.gummesson@nojesguiden.se
