Kära människor. Som jag nämnt en gång tidigare arbetar jag ibland i ett skolkök. Ett sådant skolkök som är lite mer ambitiöst, ett sånt som har sjutton olika sallader varje dag. Ett sånt som rostar butternutpumpa i ugnen och serverar med citronvinägrette. Det är kul. Jag vet inte så mycket om barn och deras matvanor, men när jag jobbar där lär jag mig bit för bit. Jag lär mig att sweet chilisås är den nya ketchupen, och att barn älskar stekt potatis. Och så lär jag mig att de älskar lax.

Exempel: Jag ägnar mig åt att fylla på någon grej som tagit slut. Två flickor som går i tvåan dyker upp och ska äta lunch.

Person 1: Vad är det där!
Person 2: Det är fisk!
Person 1: Jaha fiskgryta! Jag älskar fiskgryta jag ska ta det.
Person 2: Jag med fast jag älskar lax mer än sån här fisk.
Person 1: Jag älskar lax.
Person 2: Mmmm jag vill ha det!

Även vuxna verkar älska lax. I början av 2015 publicerade livsmedelsverket en lista över de tio mest populära livsmedlen i Sverige. Vår gode vän laxen kom på plats nummer tre. Även jag älskar förstås lax, då jag är (en fiskätande) människa. Jag älskar att den är så fet och go. Och så älskar jag den för att den är så god damn mångsidig.

Jag tänkte nu öppna ännu en dörr för visa laxens oändliga repertoar.

Igår lagade jag en rätt som är ett återkommande inslag i middagsrepertoaren. Det är lax som marinerats i miso (misopasta uppblandad med lite vatten som man slaskar på sin fisk), för att sedan halstras snabbt som ögat, den ska absolut inte genomstekas, och därefter rullas i rostade sesamfrön. Laxen skärs upp i små sashimiartade bitar som läggs upp på ett stort fat och överöses med mängder av krasse, och så äter man upp allt tillsammans med hoisinsås och någon grönsak man tycker om, och kanske sushiris. Får man över av laxen tycker jag att man ordnar sig en god skål sobanudlar dagen efter, som gärna får innehålla savoykål och buljong med miso. Och så lägger man laxen högst upp.

/Slaktarn

Här sitter jag i min ensamhet, och äter middag framför datorn. Maten är inte mycket att hylla för, den är varken fin eller speciellt intressant. Det är en bit lax som rullat runt i sesamfrön och stekts, tillsammans med ett lass böngroddar som jag hällt lite sås över. Jag har inga illusioner om att detta intresserar er, så jag ska inte dra ut på detta stycke mer än jag redan gjort.

Ölen däremot var riktigt god. Det är en öl från Poppels bryggeri i Mölnlycke, som heter nya världens India pale ale. Helt och hållet min typ av öl, speciellt att dricka ensam när jag har rödkantade trötta ögon som stirrat alldeles för länge på en datorskärm.

Vad är syftet med detta ointressanta detta-åt-jag-till-middag-inlägg då, undrar ni kanske nu?

Jo, det är att tipsa er om något fint jag upptäckt nyligen. Nämligen såser från Arirang. Här är två av dem, som av en slump är det också de enda två jag har hemma.

Arirang är en koreansk familjeägd restaurang på Luntmakargatan i Stockholm, som funnits sedan 1975. Den är mycket populär, inte minst bland vegofölk (jag själv tycker att de hanterar kött på ett alldeles utmärkt sätt och går gärna dit för den sakens skull). Utöver att de serverar förstklassig koreansk mat har de också en rätt intressant historia. Det är en av Stockholms äldsta koreanska restauanger och startades av vänsteroppositionella. På den tiden Sydkorea var en militärdiktatur var det ett politiskt ställningstagande att som sydkorean äta på Arirang. Ambassaden skydde Arirang som pesten, och till och med den sydkoreanska församlingen i Stockholm uppmanade sina medlemmar att inte äta på stället. Istället skulle man på på den regimtrogna Nam Kang, där det enligt ryktet fanns dold inspelningsutrustning i borden. Ambassaden tenderar fortfarande av tradition att lägga sina middagsbokningar på just Nam Kang.

Historielektion åsido vill jag berätta att Arirang lanserat ett sortiment egna såser och tillbehör som kan köpas på bland annat Urban Deli i Stockholm. De är fruktansvärt goda. Min favorit är sojasåsen (mild och kryddstark på samma gång). I min ensammiddag ovan inkorporerades såsen i form av marinad för böngroddarna. Plötsligt gick rätten från att vara deprimerande och smakfattig GI-flört till lyxig stund för mig själv.

/Slaktarn

Jag kommer nu att dela med mig av ett recept på en risrätt som börjar och slutar i en enda panna. Förslagsvis en lite vidare variant typ traktörpanna eller större gryta. Så här gör du:

1. Hacka en gul lök och låt den bli genomskinlig i en klick smör och lite olja. Tillsätt mortlade fänkålsfrön och lite hela kumminfrön samt gurkmeja. Släng ner några limeblad också när du ändå är i farten.

2. Tillsätt ris! Ta vad du har hemma eller sikta in dig på jasminris om du ska handla nytt. Ett par-tre deciliter duger till två personer. Veva runt riset i pannan så att kornen räcks av de gula oljorna och blir sådär lyxigt glansiga och gnissliga.

4. Addera buljong, jag körde här kycklingbuljong men grönsaks- eller fiskbuljong gör sig också bra. Man kan tänka dubbelt så mycket vätska som ris till detta. Låt bubbla upp och sänk genast värmen till det absolut lägsta. Låt puttra i tio minuter med lock på. Man ser när riset absorberat vattnet, lite beroende på så kan man behöva tillsätta en smula.

5. Nu är det dags att lägga till laxen i ekvationen! bara salta den på båda sidor och lägg den ovanpå riset, på med locket och kör den i fem minuter till.

6. Dela laxen till fina korallfärgade flagor med en gaffel eller med fingarna och strö ovanpå risberget. Nu klart och redo att ätas upp. Förslagsvis med dill på toppen. Eller varför inte koriander.

Det är något mycket betryggande i att behandla ris på det här viset. Jag får en känsla av att varje riskorn har blivit omhändertaget och ompysslat, ingen har lämnats ute i kylan. I gengäld för din ömsinta behandling kommer riskornen att leverera puffig och fluffig tacksamhet i knallgul nyans. Här har jag ju lagat rätten med lax, och det tycker jag är lite grejen med den här rätten, dels för att det är så gott men också på grund av färgerna! Äter man inte djur så kan det tänkas vara fint med lite ångkokt savoykål till, men det blir tyvärr ganska proteinlöst. Har någon ett bättre förslag så hoppas jag att den personen ger sig till känna i kommentarsfältet.