Då och då recenserar jag krogar, och då kan det vara bra att ta anteckningar. Tyvärr är det inte speciellt diskret att sitta och krafsa ner saker i ett kollegieblock under medan man äter, och inte heller känns det vidare trevligt för ens middagssällskap (för att inte tala om servitören när denne ser att man skrivit saker som ”mesig!!! dallrigt inre”). En lösning är att istället ta bilder. Lokalen, den lokalt producerade äppelmusten, det uttråkade medelålders paret vid bordet till höger, forellrommen som balanserar högst upp på den minimala förrätten, såsfläcken på bordet som förblir oupptorkad under hela besöket. Allt som kan hjälpa till att återskapa kvällen när man senare sitter och kliar sig i huvudet i färd med att skriva själva texten. Tyvärr har även fotograferandet sina baksidor. Alla har vi nog någon gång suttit på en middag där någon i sällskapet sliter fram telefonen varje gång en ny rätt dyker upp, för att sedan rumstrera om bland glas och bestick tills kompositionen är tillfredställande. Alla har vi suttit på middagar där första tuggan av varje ny rätt föregås av ett ändlöst fotograferande. Det är irriterande. Och just på grund av det utför jag min egen fotoritual något skamsen. Jag vet inte hur många texter jag läst om krögare som fått nog och infört fotoförbud för att slippa att smartphoneförsedda gäster utan fotograferingstalang förevigar maten och bombar upp i närmsta flöde, komplett med hashtag och restaurangnamn.

Nu har restaurangernas smartphoneproblematik nått nya nivåer, i och med mobilspelet Pokémon Go’s framfart, och då syftar jag inte på upprörda gäster som hojtar ”Kyparn, det är en Dugtrio i min mat!”, utan på det faktum att det överhuvudtaget fångas Pokémons vid bordet. Bara några dagar efter lanseringen av spelet tweetade köpenhamnskrogen Nomas köksmästare Rene Redzepi om lunchgästernas fokusskifte.

Att få bord på Noma är för oss vanliga dödliga en flera månader lång process, och när den efterlängtade dagen väl är kommen innebär besöket också ett ganska stort hål i plånboken. Drömmen om att uppleva den högt prisade kokkonsten på Noma tycks för många nu också innefatta en förhoppning om en extra beställning Charizard. Plötsligt känns klagandet på det gamla hederliga matinstagramandet aningen överdrivet.

/Slaktarn

Extra extra breaking news! För några dagar sedan kom den här videon där René Redzepi, ägaren till Noma, berättar om resan från starten av restaurangen till hur det ser ut idag och kanske viktigast av allt, hur Noma kommer att se ut i framtiden. Senaste året har det hänt både det ena och det andra på denna (enligt Guide Michelin) världens bästa av restauranger. Först flyttade hela personalstyrkan till Tokyo för att pop up-restauranga där, och efter det var det Sydney som stod på agendan. För en vecka sedan gick René Redzepi ut med att Noma som vi känner det inte kommer att existera längre efter december 2016, utan byter skepnad till något han kallar för en ”urban farm”. The heck?!

Noma hit och Noma dit. Läs alla Nöjesguidenpublicerade Nomanyheter här.

Videon ovan, som kom för tre dagar sedan, bringar klarhet i oredan. Det mest spännande är att höra om hur menyn kommer att utformas efter etableringen på det nya stället (som ser helt flippat ut! Bild nedan). I enlighet med tidigare kommer de fortsätta att fokusera på det nynordiska köket. Menyn kommer att förändras radikalt tre gånger per år, i samklang med säsongerna. Under vintermånaderna kommer Nomas meny att vara full av skaldjur och fisk. Under den gröna säsongen, vår och sommar, blir Noma helvegetariskt. Hösten innebär ännu en förändring av menyn, och då blir det fokus på allt vad skogen har att erbjuda, med tyngd på viltkött.

Detta verkar för min del innebära att:
1) Jag måste äta på Noma innan de stänger och byter skepnad, för jag har aldrig varit där (läs: har aldrig haft råd)
2) Jag måste äta på Noma efter att de bytt skepnad (läs: måste skaffa mera pengar)
3) Jag måste äta på Noma tre gånger på ett år efter att det bytt skepnad?! (läs: måste sälja allt jag äger)

/Slaktarn