Inlägg taggade: oliver

22:50 16 Maj 2018

Nu är jag tillbaka, säger jag, Och sedan postar ett inlägg om kändisvin och ett om avokadosmoothie. Inget fel på varken det ena eller det andra, men ja, lite oinspirerat.

Oinspirerat, en ofrivillig och efterhängsen följeslagare de senaste veckorna. Månaden. Jag äter samma saker dag ut och dag in: avokadosmoothie, potatissallad, wokade grönsaker. Stressar i mig något sött när ett den energi jag inte har inom mig ändå behöver manifestera sig. Inte ens middagsbjudningen har lyckats locka kreativiteten ur mig, istället har det varje gång middag med vänner kommit på tal blivit samma sak: rårakor. vegansk version, räkor, rökt lax. Fungerar alltid, och bra mat när man inte kommer på något att laga. Men jag längtar efter att komma ur mitt skal och börja ha kul med maten igen.

Men så öppnade sig en dörr häromdagen. För en artikels skull sökte jag efter proportioner till ett recept, och tog fram Olle T Celltons kokbok Enkel god mat. Jag hittade kvickt vad jag sökte efter, men dröjde mig kvar bland sidorna. Kronärtskocka med senapsvinägrett, bresaola med rotselleriremoulad och picklade senapsfrön. Polenta- och blodapelsinkaka. Det här är mat jag kan äta, tänkte jag, det här kan jag laga!!!

Olle T Cellron Enkel god mat

Den kvällen började jag resan med en vodka martini i ett frostat glas, en drink jag långsamt tar mig igenom för att jag älskar vad den står för, som för mig rent personligen är ett minne av en särskilt flådig hotellbar i Ravello förra sommaren. En sån där hotellbar som är så lågmält flådig att jag när jag till sist undersöker varför kudden jag lutat mig mot buktat underligt hela tiden upptäcker att det är på grund av att en svullen beige quiltad chanelväska ligger och trycker bakom den. Kort därefter kommer en dam med silverfärgat hår i fönade vågor flytande över marmorn och utropar my DEAR you FOUND it!

Tillbaka till nuet! Martinin kräver sitt sällskap, och jag väljer sällskap från recepten i boken: varma oliver. Det är så enkelt och genialiskt. När oliverna är varma (inte skållheta, bara ljumna och lite till) blommar smakerna ut och konsistensen blir mjukare. Och! Och och och! Inte nog med det: det finns utrymme för ytterligare svängrum i form av extra adderade finesser så som rosmarinkvistar, vitlök, strimlor av apelsinskal, rostade fänkålsfrån… listan fortsätter i oändlighet.

Varma oliver ut Enkel God Mat av Olle T Cellton

Tillvägagångssätt är enkelt. Värm oliverna (förslagsvis en mix av olika varianter, stora som små och i olika färger) tillsammans med eventuella smaksättningar försiktigt i lite olja i en panna tills de är genomvarma utan att visa tecken på att brynas eller liknande oönskad aktivitet. Stjälp upp i en skål och använd händerna för att ta för dig.

/Slaktarn

23:20 12 Sep 2017

Spaghetti puttanesca. Myten, pastan, legenden.

Det är omöjligt att tala om denna rätt utan att ta upp namnet. Puttana på italienska betyder prostituerad, eller det lite mildare gatuflicka, och spaghetti alla puttanesca är således spaghetti på gatuflickans vis. Historien bakom namnet är oklar, men det finns flera teorier: en är att det är en kvick och billig rätt som lagas på mestadels skafferivaror, utmärkt för den prostituerade att rassla ihop mellan mötena. En annan tes är att rätten uppfanns på femtiotalet av en man vid namn Sandro Petti, när han hade ett gäng mycket sena och mycket hungriga gäster på sin restaurang. Petti improviserade fram en rätt av de få ingredienser han hade kvar, och den hamnade senare på menyn under namnet spaghetti puttanesca. Hur det än må vara med namnets ursprung har jag valt att döpa om rätten till slutty spaghetti, och det av rent personliga skäl – det är nämligen en av de rätter jag lagade i syfte att fälla den person jag numera lever tillsammans med. Frågar man honom om den måltiden så kommer han inte ha speciellt positiva minnen – jag var nämligen förblindad av kärlek (eller andra förvillande lika känslor) och glömde alldeles bort att samtliga ingredienser är mycket salta och att extra saltande är något som bör ske under stor försiktighet, och alltså blev rätten i princip oätlig.

Under lite mer sansade former svänger jag dock ihop en riktigt grym version, rejält chilistinn och där hälften av oliverna (som gärna får vara av blandade former och färger) hackas grovt och andra halvan lämnas hela. Citroncest är inte en del av det traditionella receptet, men det finns med i mitt – jag gillar när det är ordentligt med smak, och citronen lättar upp en smula och hindrar alltsammans från att bli tungt och murrigt.

Slutty Spaghetti, 2-3 portioner

Slutty Spaghetti

1. Börja med att slå på pastavattnet. Jag gillar fullkornsvarianten till den här rätten, men var och en efter sitt tycke och smak. Det här såsreceptet gäller för två till tre portioner – dosera pasta därefter. När det gäller ingredienserna till såsen är det klokt att ha allt ansande och hackande klart innan själva tillagningen börjar, det går nämligen på ett kick.

spaghetti puttanesca preparations
2. Täck botten av en liten kastrull med olivolja och hetta upp till låg/medeltemperatur. Skala och hacka tre klyftor vitlök fint, samt ett gäng sardeller – det är upp till dig hur många. Jag vill att sardellsmaken ska göra sig ordentligt hörd, så för min del blir det sådär åtta-tio stycken. Lägg först i sardellerna, och när de liksom ”smält” en aning kan du tillsätta vitlöken. Viktigt att värmen inte är för stark, den får inte brännas och bli besk. Ös sedan i torkade chiliflingor – så mycket eller lite du behagar! I mitt fall blir det en knapp matsked.

3. Dags för oliver. Blanda svarta och gröna, stora och små. Hälften hela (och eventuellt urkärnade om du orkar med sånt), hälften grovhackade. Mängd är återigen upp till dig, men ett par rejäla nävar tycker jag är lämpligt. Följ upp med ett par matskedar kapris, och använder du sånna som legat inpackade i salt bör du låta de ligga i vatten en stund innan för att avsaltifieras en smula. Lägg sedan till en knapp deciliter krossade eller passerade tomater, en nypa socker, och ett par nävar färska tomater i bitar. Riv sedan i skal av en halv citron, och om du har lust häller du också i ett glas vitt vin.

4. Låt alltsammans bubbla i lugn och ro i några minuter. Sedan kan du smaka av – förmodligen behövs inget salt då sardellerna, kaprisen och oliverna alla är mycket saltstinna, men kanske lite svartpeppar. Blanda ner spaghettin, och servera med mycket färska örter på toppen – traditionellt basilika och/eller persilja, men jag tog denna gång färsk oregano och basilika.

Slutty Spaghetti

Ät sedan i stora lass, helst av allt som nattmat efter en stökig utekväll, som en hyllning till din och min inre sköka.
/Slaktarn

PS. Fler fantastiska pastarecept hittar du här.

12:40 11 Dec 2016

Svårt med rubriksättningen här känner jag. Jag vill berätta en grej om oliver, ett sätt att flärdifiera sånna otrevliga burkoliver, men ”fattiga oliver” låter mer som som att man skulle behandlat en oliv på samma sätt som en fattig riddare, det vill säga att dränka den i en blandning av ägg, mjölk och mjöl för att sedan steka den. Det har inget att göra med verkligheten. Svårt, som sagt.

Men nu till det väsentliga! Burkoliverna. Inte ens dess egen mor kan väl känna kärlek till den svarta urkärnade burkoliven: de är blaskiga och har en suspekt svagt metallisk smak, med en konsistens som påminner om krita som mjukats upp i vatten. Dilemma: ibland är den svarta urkärnade burkoliven det enda man har, alternativt det enda man har råd med. Står du där med en näve sånna i handen är det rimligt att du ställer dig frågan: hur ska jag kunna vända detta till något positivt? Jag har, som så ofta även annars, svaret. Och det är att du halvtorkar dem i ugnen.

Häll av burkisarna i ett durkslag, stjälp ut på en plåt (se till att de inte ligger för tätt, de bör ha lite luft mellan sig) och ställ in i ugnen. Sisådär 180 grader i tjugo minuter borde göra susen – då har du plötsligt en produkt som smakar mer och dessutom har en trevligare konsistens. De blir mer smakkoncentrerade, torrare (uppenbarligen), men fortfarande lite tuggiga. Kör du dem ännu längre i ugnen torkas de helt, och får en annan karaktär, som även den är ganska trevlig. Den semitorkade oliven har dock en kvalitet jag uppskattar mycket, nämligen att de ser precis ut som små svarta klämvänliga nallebjörnsnosar. Inte för att påstå att dessa är något annat än goda, men när allt annat fallerar kan en positiv association som nallebjörnsnosar rädda dagen.

God helg!
/Slaktarn

Andra bloggar