Inlägg taggade: ost

11:58 28 Jul 2015

”Cooking in my kitchen has become the glue that has kept my family strong through out the years”. Vems bevingade ord? Momagern Kris Jenner, naturligtvis. Nu inte bara matriark i Kardashian/Jennerfamiljen, utan också kokboksförfattare. Det var ett tag sen den här boken dök upp, och det är verkligen på tiden att vi sätter tänderna i den här. Jag är nämligen inte bara intresserad av mat, utan också av all things Kardashian (och det är jag inte ensam om).

Den initiala frågeställningen när man ser omslaget på boken är: Kan Kris laga mat, eller är allt bara ett löjeväckande men ändå sympativäckande skämt? Jag tänkte att vi rätar ut frågetecknena genom två steg:
1. Vi tittar närmare på ett par recept
2. Vi analyserar den generella tonen i boken.

Okej! Let’s get Kooking! (notera skämtet!)

Vi börjar med ett nachosrecept. Inte vilket nachosrecept som helst, utan Nicole’s chicken natchos. Nicole ifråga är alltså Nicole Brown Simpsson, brutalt mördad av sin make O.J Simpsson som Kris avlidne make försvarade i rättegången. Finns det något bättre sätt att hedra en mördad kvinna än genom nachos?

En praktisk grej med det här receptet är att du nästan inte behöver tillaga någonting alls. Salsan anges till exempel bara som ”salsa” i ingredienslistan, så den köper du färdig i butiken. Kycklingen behöver du inte heller bry dig om att tillreda på något speciellt sätt, för den beskrivs bara som ”cooked chicken”. Den mest krävande delen av receptet är monteringen, och den lite speciella tekniken att ugnsbaka dina osttäckta nachos först, sedan lägga på grönsakerna, och sedan ugnsbaka alltsammans ytterligare en gång. Resultatet? En ganska intetsägande tallrik Taco Bar-nachos. Som ingen någonsin skulle DRÖMMA om att ha en fest utan.

Vi går vidare till ett härligt comford food-recept, som är extra intressant för att det är Kim som ligger bakom skapelsen.

Kim’s super cheesy macaroni and cheese visar sig dock bara vara ”inspirerat” av originalreceptet (kanske för att KiKi sparar orginalet till en egen kokbok i framtiden? Hoppas!). Nåja. Det som är utmärkande för den här specifika mac’n’cheeseupplevelsen är att det kräver sex (!) olika ostar.


Så här ser bilden i boken ut. Mums!

Det är verkligen super cheesy, som titeln utlovar! Men är det supergott på grund av ostbonanzan? Jag vänder mig till recensionerna på Amazon för att få svar. De som lagat det här receptet är arga, besvikna. De har köpt massor med dyr ost, smält ner allt till en gegga och blandat med makaroner, och upptäckt att det smakar som en helt vanlig mac’n’cheese. Nu vill de vill att Kris och Kim ska sona sitt brott.

Recepten åsido är den här boken en guldgruva för Kardashiandyrkaren. Kris namedroppar alla möjliga kändisar och bjuder på underliga och ganska menlösa anekdoter från både det ena och det andra, som den gången hon åt middag hos Jennifer Lopez: ”J-Lo had this stove that I had never seen before. It wasn’t just a stove, it was piece of art. It was the Holy Grail of stoves.” Hon är också mån om helhetsintrycket när hon skapar en måltid, något som tydligt framgår av hennes fokus på dukningen: ”Some people paint, others make music and dance. I make table settings. That’s my way of expressing my artistic and creative side”. Hon visar prov på sin fingertoppskänsla bland annat i en sektion där hon beskriver hur hon tänker när hon lagar italienskt: ”I am notorious for my table settings and my dishes. If I’m cooking an Italian meal I will grab my red Hermès china to go with the red sauce.”

Kris karriär som kokboksförfattare har börjat sådär. Boken sålde oväntat dåligt och har fått enormt mycket kritik både från seriösa kokbokskritiker och hängivna fans som öppensinnat gett sig på att laga recepten i boken. De är förvirrade och ogenomtänkta, och en återkommande kritik verkar vara att allt hela tiden blir onödigt dyrt. Det är förstås praktiskt om man kan laga mat ur en kokbok, men låt oss inte fara med osanning. Vi vet nog alla att det inte är därför man klickar hem In the kitchen with Kris.

10:18 7 Jul 2015
Ätit den italienska klassikern melanzane alle parmigiana någon gång? Aubergine, ost och tomat i perfekt symbios. Då känner du redan till dess storhet, men kanske ej dess historia. Vi tar det från början, eftersom kronologisk ordning är min favoritordning.
Melanzane är italienska för aubergine (utförlig genomgång av auberginens magiska kraft här) och alle Parmigiana betyder inte ”med parmesan” som den lite obildade/efterblivne skulle kunna få för sig, utan kort och gott ”från Parma”. Lustigt nog har jag efter lite efterforskningar förstått att rätten varken ursprungligen lagtas med parmesanost (som heter parmegiano på grund av ursprunget från just Parma) eller ens ursprungligen kommer från staden Parma. Mystiken tätnar. Nej, rätten härstammar från Sicilien, där auberginerna växer i mängder och mozarellan (som är den mest frekvent använda osten i recept jag hittat) överlag är betydligt mer vanlig än parmesanosten. Namnförvirringen kommer av det italienska ordet palmigiana, vilket är namnet på de fönsterluckor av snedställda trälister som är så vanliga överallt i detta land. Lägger man nu ihop ett och ett så blir det plötsligt uppenbart varför rätten skulle vara döpt efter fönsterluckor. Melanzanen skärs nämligen tunt på längden läggs i lager, ungefär som i en moussaka. Därav fönsterlucksreferensen och ursprungsförvirringen. När rätten dök upp i den italiensk-amerikanska samhället i USA döptes rätten om till Eggplant Parmigiano, vilket ordagrant betyder aubergine parmesanost, och så har mozzarellan successivt konkurrerats ut.
Kul va?! Jag älskar sån här matkuriosa. Det kanske inte du gör, du kanske bara är här för att du inte kommer på vad du ska laga för middag ikväll. Tur för dig då att jag nu tänker berätta hur man lagar Melanzane alle parmigiana i en slags hybrid av den gamla och den nya versionen. Det är lite pyssel, men det är det värt.
Införskaffa:
Tre stora auberginer eller fem små
Olivolja
1 stor gul lök, finhackad
2 vitlöksklyftor hackade lite vårdslöst
Torkad oregano
Två burkar krossade tomater som inte är från typ eldorado
Svartpeppar, torkad oregano, flingsalt
Färsk basilika (och färsk oregano om du får feeling)
Runt tre nävar nyriven parmesanost
En klump mozzarella, helst av buffelmjölk, men man gör så gott man kan
1. Värm en panna med höga kanter och häll i en rejäl slatt olivolja. Temperaturen bör vara låg-medium. Ös i lök, vitlök och torkad oregano. De ska inte få färg utan bara svettas (dvs bli simmigt genomskinliga och mjuka). Häll i dina krossade tomater, rör runt och låt de puttra för sig själva så länge du orkar vänta. Har du en slurk vitt vin hemma kan du hälla i den också, det är inget fel med det.
2. Medan du väntar kan du ägna dig åt en ganska långtråkig men meditativ aktivitet: att grilla aubergine. Börja med att ta bort stjälkarna från auberginerna. Skär på längden i skivor om knappt 1 cm. Grilla dessa i grillpanna eller på en grill, eller stek i torr panna om du inte har något av dessa att tillgå. De ska få snygg färg på båda sidorna. Lägg åt sidan i en trevlig liten hög.
3. Efter MINST femton minuters tomatsåstillagning kan du kolla läget. Addera nymald svartpeppar och salt efter smak och kolla sötman – är den reducerad och söt eller stickig och har mycket syra i sig från burktomaterna? Kanske tjänar den på en nypa socker? Du vet bäst själv. Plocka bladen av din basilika och rör ner.
4. Ta fram en ugnsfast form som du litar på och påbörja det tillfredställande arbetet med själva monteringen. Börja med ett tunt lager tomatsås, trö över riven parmesan och täck med ett lager aubergineskivor. Repetera tills du inte har någon aubergine kvar. Avsluta med ett lager tomatsås och ännu en skur parmesan, bryt din mozzarella i bitar och lägg på. Laga i ugnen på 190 grader i en halvtimme, tills den är bubblig och osten är gyllene och lite krispig. Bäst är att äta den direkt, men det är inte shitty att ta sig an rätten när den är kall heller i ärlighetens namn.
Och ett PS: man kan laga den här rätten med fänkål eller zuccini om man tycker det är bra och/eller vill variera sig.
/Slaktarn
13:00 4 Jul 2015

Jag läser en del mattidningar och bloggar av amerikansk härkomst. Senaste veckorna har det varit ett jäkla recepthetsande gällande den stora högtidsdagen fjärde juli, som ju är USA:s självständighetsdag. Det grillas och skjuts fyrverkerier, dricks blaskig öl och mumsas på allehanda friterade djurdelar. Kul! Själv har jag aldrig firat fjärde juli då jag aldrig befunnit mig på amerikansk mark denna dag, och dessutom har en umgängeskrets med mycket låg halt amerikaner. Jag befinner mig som vanligt på behörigt avstånd från firandet, men tänkte ändå anamma den kulinariska biten. Kanske jag till och med gräver fram en grill.

Varsågoda, här får ni en best of från mitt matsurfande inför fjärde juli. Ta vad ni vill ha och lämna kvar resterna till kråkorna!

1. GRILLEN
Det känns orimligt att fira denna dag utan att grilla saker. Jag gillar att grilla, men ibland gillar jag själva fenomenet grillning mer än vad jag gillar det som blir resultatet. Här kommer ett par fail safe recept (nåja, det ena är väl mer ett slags… tips) som är högtidsdagen värdiga.

Tagliata på grillad flankstek och citron

Tagliata = italienskt hittepå där man tillagar kött och skär det jättetunt för att sedan marineras. Det här receptet är en slags hybrid mellan en kreation som Nigella Lawson klämt ur sig och nån slags egen variant som uppstått efter ett flertal omgångar flanksteksillagning. Flankstek är en billig köttbit från kossan som är ganska grovfibrig, platt och stor. Plattheten gör att den är mycket lämplig att grilla då det inte tar åratal att tillaga den. Här är det viktigt att grillen är rasande het, annars blir köttet trist och fult. Ta din flankstek och gnid in ordentligt med nymald svartpeppar och flingsalt. Låt den ligga framme lite om den nyss kommer från kylen innan du lägger den på grillen. Dela ett par citroner och lägg på grillen med den skurna sidan nedåt. Grilla flanksteken tills utsidan ser ut som den godaste grillade köttbit du kan tänka dig (detta går fort!), ta bort från grillen och slå in den ordentligt i folie. Låt den ligga i en kvart, ta fram och skär tunna skivor. Drappera dessa elegant på ett stort fat (som du kanske innan strött ut lite ruccola eller annat på). På denna öser du en liten emulsion av olivolja, saften från ett par av dina grillade citroner och krossade torkade chiliflingor. Toppa med färsk oregano, och mer flingsalt och grovmalen svartpeppar om det verkar lämpligt.

Det här med halloumin

Om man säger: ”Kom hem till mig och grilla! Ta med något kul som vi kan lägga på grillen!” så är det alltid någon som tar med sig halloumi. Jag tycker mycket om halloumi, så det är trevligt. Det härliga med halloumin försvinner dock om den skivas för tunt och speciellt om den sedan får ligga en stund innan den äts upp. Så låt mig här sätta ner foten och säga NÄE! Ingen mer seg torr halloumi. Lösningen är att skära halloumin i stora kuber på typ 3×3 cm. På en ost brukar man få fyra kuber. Grilla på hög värme men relativt kort, ta av grillen och pressa en av dina grillade citroner på och ät upp DIREKT.

2. MILKSHAKES
Hälften efterrätt, hälften drink. Och mycket amerikanskt. Jag har hittat två som känns extra tilltalande och passar bra efter middagen eller när som helst när man behöver höja humöret en aning, mest lämpliga för det vuxna klientelet.

Peanut Butter and Bourbon milkshake

Från The Skillet Diner i Seattle till din lyckliga trut: En vuxenversion av den klassiska vaniljmilkshaken. Detta shake tillagas genom att slänga ner alla ingredienser i en mixer, kör på puls några gånger och hälla upp i favoritglas. För en shake behöver du en sexa bourbon, en rejäl slatt lönnsirap (ta vanlig ljus sirap eller acaciahonung om du inte får tag i lönnsirap)  en dl jordnötssmör med bitar, runt 2,5 dl god vaniljglass och en näve isbitar. Tillsätt ett fint sugrör och sug i dig.

Golden Cadillac

Snuskigt god shake på vaniljglass och galliano toppad med vispgrädde. Denna vuxensundae får du genom att mixa en halvliter vaniljglass med tre cl galliano och tre cl vit creme de cacao. Häll upp i ett högt glas, toppa med vispgrädde och en skur rostade hackade hasselnötter.

Tackohej!

17:58 21 Jun 2015

VAD FAN ÄR DET DÄR? undrar ni. DET DÄR ÄR JU INTE MIDDAG gastar en annan argt framför datorn. Jo hörrni det är min middag, och jag har i den lyckats kombinera två enheter trendmat (som kanske nu mera är mailstreammat): Surdegsbröd och pulled pork. Och, ja, jag är medveten om att det är en fruktansvärt ful bild. Men jag kan väl inte alltid vara så fin i kanten.

Ni har nog ätit pulled pork. Ni har nog lagat den en massa gånger också. Vissa av er. Men nu gör vi det här ändå, talar om det. Pulled pork lagas i en tjock järngryta eller emaljgryta i ugnen under många timmar. Ibland sätter jag igång rätten på kvällen och går sedan och lägger mig, sedan på morgonen lukar hela hemmet som en grillfest i den bergiga delen av USA. Den behöver nog minst tre timmar för att bli fin, men ju längre desto bättre. Notera att om du planerar lämna grytan under en längre tid kan man med fördel skruva ner temperaturen en liten smula och hälla på någon extra deciliter vatten. Detta behöver du för att laga denna gud av fläskrätter:

1 kilo fläskkarré
Några gula lökar
Några vitlöksklyftor
En matsked tomatpuré
En liten näve socker (gärna farinsocker)
En deciliter vatten
Någon god rökig sprit typ whiskey eller annat kul du har hemma
Chili, gärna flera sorter. Jag brukar ha i torkad ancho och chipotle (när de är torkade kan man med fördel doppa chilin i kokande vatten några sekunder innan man skär upp den så vaknar den till liv)
Paprikapulver, gärna rökt om du har hemma
Mald koriander, en dutt spiskummin, en skvätt nymald svartpeppar
Salt (men obs obs obs börja sparsamt och fyll på om det behövs)
En skvätt äppelcidervinäger

Gnid alltså in din hammie med kryddorna ordentligt, lägg ner i grytan och släng i hastigt och lustigt klyftad gul lök, krossade vitlöksklyftor, alla vätskor och sedan helt enkelt locket på och in i ugnen på 125 grader så länge du orkar vänta. Kan vara värt att titta in och röra runt lite då och då, kontrollera att det inte ser för torrt ut och så vidare. Efter några timmar kan man tillsätta lite mer av alla kryddorna om man känner för det. När det sedan äntligen är dags att avtäcka skapelsen tar man helt enkelt ett par gafflar och drar isär köttet i strimmor som blandas på ett mycket tillfredställande sätt med såsen i dess omnejd.

Idag hade jag lite sedan tidigare, så jag lade en rejäl blob på en skiva surdegsbröd, hyvlade över lite ost och gratinerade i ugnen. Det kändes ganska bra.

Imorgon åker jag till Italien! I en hel månad! Ses på andra sidan! Med munnen full av tryffel!
/Slaktarn

09:01 6 Maj 2015

När jag sticker kniven i mozzarellaförpackningen och vattnet rinner ut skriker jag alltid: VATTNET GÅR!!! även om ingen är i rummet. Det är helt enkelt omöjligt att motstå. Visste ni förresten att mozzarella + italienska maffian = sant? Nå, i vissa fall åtminstone. I juli 2012 arresterades Giuseppe Mandara, boss över Italiens största mozzarellaproduktion, för samröre med Camorramaffian. Dessutom har han sett till att sälja buffelmozzarella som i självaverket är utblandad med komjölk för att casha in extra. Här leds han mot en polisbil av två poliser medan han mycket maffiosoaktigt blossar på sin cigarr.

/Slaktarn