Inlägg taggade: rabarber

17:11 17 Aug 2017

Varje gång jag dricker sangria upplever jag det som en hyllning till mitt sextonåriga jag. Not a girl, not yet a women som Britney skulle formulerat det, och dryckesvalet – de gånger valet överhuvudtaget fanns – landade naturligtvis på en kanna vin pumpad med socker- och fruktsterioder. Rödvinsangrian må (för det mesta) tillhöra mitt förflutna, men nu är vi i mitten av augusti och det är dessutom fredag imorgon, så det är inte mer än rimligt att vi alla utökar sangriarepertoaren med en extra somrig variant gjord på rosévin, rabarber och jordgubb.

Det finns något en måste ta ställning till när det gäller att blanda till en sån här anrättning, och det är huruvida man accepterar grumlighet eller inte. Jag personligen gör det, uppskattar det till och med, men vi är ju inte alla av samma skrot och korn. De som är kräsna i frågan gör bäst i att koka en sirap på rabarber och jordgubb (detta recept är tjänligt, men släng i en kanelstång också while you’re at it), medan vi andra lite mer jordnära individer håller oss till puré-approachen. Det är också just där, i purén, vi tar avstamp nu när det nalkas recept.

1. Börja med att rensa och skära sådär fyra rabarberstjälkar i bitar. Lägg i en kastrull tillsammans med några ansade och delade jordgubbar, ett par-tre stycken räcker men ta så många du vill så länge du passar dig för att övermanna rabarbersmaken. Lägg till 1,5 dl strösocker och en kanelstång. Det kan behövas mer eller mindre socker beroende på rabarbernas syra, men sött är gött i detta fall. Låt bubbla på medelvärme i femton minuter.


2. Du bör då finna dig stirrandes ner i något som liknar det på bilden ovan. Plocka nu ut kanelstången och fös ner rabarberkoket i en mixer (eller använd mixerstav). Häll i lite vatten eller limejuice för att få fart på puréandet, och ge inte upp förrän du har en slät sörja.

3. Eftersom min plan var att ta med alltsammans till en god vän och blanda min rosésangria där packade jag ner min puré i en pålitlig gammal burk, och det är förresten en bra idé oavsett om du ska frakta den eller inte – du kommer nämligen förmodligen få lite över som du kan ställa i kylen och äta på havregrynsgröt följande morgonen.

Men nu till det verkligt viktiga: sangriamonteringen. Välj en kanna du gillar och häll i en hel flaska av ditt föredragna rosévin. Komplettera med runt en deciliter av din rabarber- och jordgubbspuré, släng i några isbitar och ordentligt med jordgubbar, eventuellt en kanelstång och, om du tillsatte limejuice i puréfasen, ett gäng limeskivor.

Nå, detta må vara den perfekta sommardrinken, men det betyder tyvärr inte (förutsatt att du inte använde dig av sirapsmetoden) att det är den perfekta emulsionen. Nej, denna drink kräver ett omrörningsverktyg, något som lyckligtvis betyder att du får användning för eventuella överblivna rabarberstänger – de kommer dig gladerligen till undsättning om du kallar på dem.

Rosésangria med rabarber och jordgubb

Rosésangria med rabarber och jordgubb

Nu återstår bara att låta din vän hälla upp i lämpliga glas och för dig att ta dig en näve chips i ena handen och ditt glas i den andra, och så avnjuter ni denna hyllning till livet, sommaren och den inre sextonåringen.

/Slaktarn

07:30 21 Jun 2017

Du kanske är en sån som ligger och fantiserar om syltkakor på nätterna. Hur de smälter i munnen, hallonens färg, den där segheten när man biter igenom. Ja, vi har väl alla våra små nöjen. Men låt mig erbjuda lite variation på eskapismerna: rabarberkakor. De kanske inte är vackra, men de är goda. Och till skillnad från i resten av livet så är godhet inom matvärlden faktiskt ett framgångskoncept.

Det rör sig alltså om rabarberkompott istället för hallonsylt. Jobbigt, kanske du tänker, men det är det inte. Det enda ”jobbiga” med att göra rabarberkompott är att skala och skiva rabarberna, för den ska den bara stå på spisen och göra sin grej, alldeles ensam. Några matskedar tar du åt sidan till dina kakor, resten lägger du dig på soffan och äter med vispgrädde lite då och då när du känner för det, inget jobbigt med det.

rabarberkakan är den nya syltkakan

1. Gör kakdegen (recept här). Slå in i plast, lägg att vila i kylen.

2. Gör rabarberkompott! Det finns massa olika recept på detta, och alla varianter går väl mer eller mindre an. Det viktigaste är att den inte blir för rinnig, eftersom den ska toppa kakorna. Hur mycket socker man har i beror på hur sura rabarber du kommit över, smaka dig fram. Här kommer ett grundrecept att förhålla sig till, men jag vill understryka att jag uppmuntrar till egna utsvävningar:

Skala och skiva 500 gram rabarber, lägg i en kastrull tillsammans med 1 dl vatten, 0,5 dl strösocker (men som sagt, smaka och se om du vill ha i mer), och en hel urskrapad vaniljstång (alternativt en tesked vaniljsocker om du inte pallar skaffa en stång). Vill du spejsa till det ytterligare kan du nu välja att ha i saker som stjärnanis, en kanelstång, limeskal, citronskal eller krossad kardemumma. Koka nu på medelvärme tills rabarbern mjuknat, rör om ibland. Om du tycker att kompotten är för rinnig låter du den stå en stund till, så får den reduceras något. Alternativt har du i någon tesked maizenamjöl, se bara till att röra om ordentligt.

3. Fram med kakdegen, forma kakorna, lägg på en plåt och gör en fördjupning i mitten på varje kaka. I med så rabarberkompott du får plats med, och så skjuts in i ugnen på 150 grader i femton minuter.

4. Bjud alla du känner, bli älskad och hyllad för all framtid.

/Slaktarn

PS. Här finns mer rabarberläsning, och här finns ett recept på rabarbersylt som man lagar i ugnen! Varsågod för det. Det är gott som tusan vill jag lova.

 

15:06 25 Maj 2015
Rabarber. Det är verkligen inget jag tänker på hela tiden. Men jag läste något om dom idag som jag tyckte var spännande. Så jag började tänka lite mer.
Uppenbarligen namngavs rabarbern av “de gamla grekerna” när växten kom till Grekland från Kina. Grekerna beslutade kalla växten för rha barbaron, en sammansättning av två ord vars betydelse är ungefär “inte härifrån”. Barbaron är dessutom samma ord som ordet barbar härstammar från. Känslan är ju kort sagt att grekerna inte alls verkade haja vad det var för jädra växt de kommit i kontakt med. Någonting får mig att känna att det är fallet även idag med rabarber. Vi envisas att stoppa den i sockriga sällskap som efterrätter, krämer, sylter, chutneys och så vidare, av gammal vana eller helt enkelt av förvirring över att komma i kontakt med något så färglatt och syrligt.
Hos min farmor i Västerbotten växer de största rabarber jag sett i hela mitt liv. De har dessutom bara blivit större med åren. Man kan räkna med att få tag i hur många meterhöga stjälkar som helst och att kunna äta så många rabarberpajer att man glatt fräter sönder gomen av all askorbinsyra då rabarberna ju har något förtrollande över sig. För mig osar de av en tid då något oskyldigt och ljust försiggick. En tid när det var hur enkelt som helst att springa över gräsmattan och kasta sig in under ett enormt rabarberblad för att undkomma regnet alternativt en rovdjurslik storebror i full färd med en kurragörralek (ja, detta har hänt).
Jag tror att jag skulle få jobba ganska hårt dessa dagar för att få plats under ett sånt där blad, speciellt som de rabarber jag köper i mataffären på sommaren saknar blad över huvud taget. Det får mig också att tänka att nog måste man väl kunna känna sig öppen för att utvidga rabarbernas användningsområde. Till en sötaktig kolgrillad köttbit? Inte vet jag. Men vi kan väl prova.

Andra bloggar