Kära läsare. Jag har varken lagat eller ätit något kul senaste tiden, vilket känns själadödande och på många sätt onödigt, men vad gör man när annat i livet kräver ens fulla uppmärksamhet? Sitter man hungrig, alternativt tuggandes på någon gammal äcklig sula? Ja, det kanske man gör. Men mest drömmer man sig bort. Nedan följer en drömsammanställning.

1. Bang Bang Cauliflower

Blomkål som rostas med panko och sriracha, inte en totalt skitdålig idé va? Jag har suttit på den här rätten länge nu, bidat min tid, tänkt att jag ska återskapa hemma. Det har än så länge inte blivit av. Tills dess kanske någon annan kan axla ansvaret? Recept finns här.

2. Dining on a Dime

Roligaste saken som finns: resa runt i världen och äta. Jag hade tänkt skriva att Eater-producerade Dining on a dime släcker den värsta törsten efter det, men det är ju helt fel. Det är tvärtom. Dining on a dime får det att klia över hela kroppen i vild panik över att jag inte är någon annanstans på jorden och utforskar det kulinariska utbudet, istället för att sitta och äta på samma gamla avocadomacka i samma gamla kök. Se på egen risk.

3. Allt med pistage

Har senaste tiden gått och närt en stark längtan efter ett fluffigt saffransgult persiskt ris, med pistagenötter och knalligt röda torkade tranbär eller granatäppelkärnor. Men kan lika väl tänka mig att lägga mitt pistage-krut på att göra en sån här pistagemousse innan dess.

4. Italien

Den här gamla semesterbilden från Comosjön för ett par somrar sedan triggade en längtan att återvända till pizzans (och Italodiscons) förlovade land. Så nu tänkte jag se till att göra drömmen till verklighet, och har bokat tio dagar på Amalfikusten med start om en dryg månad! Den ganska lilla staden Ravello är huvuddestinationen, där tänkte jag frodas i sällskap av diverse ät- och drickbart under ett parasoll, och den som varit där och har något saftigt tips får gärna höra av sig.

Tack och hej för denna gång, vi ses snart igen och pratar mer mat.
/Slaktarn

Hej. Jag känner mig inte på något skrivhumör idag, så jag ska fatta mig kort – här kommer ett middagstips: Sushiris med kyckling i sås på ingefära och soja, sesammarinerade böngroddar och gochujang! En slags mindre eklektisk släkting till den koreanska rätten bibimbap, if you will.

Jag kommer nu att lista denna maträtts USPs:
– Den känns invecklad och fancy men är enkel att laga.
– Jag älskar pocherat kycklingbröst till detta, men den går att variera proteinmässigt i princip hur du vill – använd lax, använd tofu (förslagsvis den här från Astrid och aporna, stekt i lite olja bara), använd bläckfisk. Använd vad sjutton du vill, bara du gör det med rimlig dos finess.
– Den är naturligtvis också svingod, annars skulle jag inte bry mig om att skriva ner receptet.

För att få till denna rätt behöver du följande: Sushiris, kycklingbröst eller annat valfritt protein, böngroddar, sesamolja, ljus soja, ingefära, strösocker, gul lök, och så gochujang (koreansk fermenterad chilisås, finns på asiatiska livs).

Gör så här:

1. Rundkornigt ris, eller sushiris, behöver ligga i blöt innan tillagning. Det kan förstöra lite för spontaniteten, men det betyder inte att du inte kan leva ett njutningsfullt och lyckligt liv ändå: efter att ha jobbat dig utbränd hela dagen och sedan handlat mat, så går du efter att ha passerat hemmets tröskel raka vägen in i köket och lägger riset i blöt. Ta inte ens av dig jackan, bara gå och gör det! Alla märken och varianter har förstås olika tillagningsinstruktioner, och dessa är det meningen att du ska följa, men det börjar troligtvis med blötläggning. Sen kan du spela The Sims, betala dina räkningar, eller vad du nu tycker om att göra som avkoppling. När du kopplat av den tid riset behöver för att ligga i blöt (eller längre om du nu vill det) så är både du och dina riskorn i perfekt skick att ge er in i fajten med resten av middagens råvaror.

2. Sätt igång med att koka riset. Bered dig sedan på att pochera kycklingen (pochera = koka, inget att vara nervös för): koka upp vatten i en liten kastrull, salta ordentligt, och ha eventuellt i buljong av valfritt slag. Ett par vitlöksklyftor du mosat till med kniven kan också vara gott att ha i. Lägg i kycklingbrösten när vattnet kokar, vrid sedan ner temperaturen till låg/medium, täck med lock. Låt gå i tio-femton minuter.

3.  Under tiden riset och kycklingen gör sin grej ska du göra din grej, som i detta fall är såsen. Finhacka ingefära (tänk en bit motsvarande din tumme) och ett par vitlöksklyftor, och skär en stor gul lök i halvmånar. Sätt en stekpanna på medel/hög temperatur, häll i lite neutral olja, och lägg i den gula löken. När den gått några minuter lägger du i resten. Efter ytterligare några minuter (det får gärna ta färg, men låt inte vitlöken brännas!) häller du i en halv deciliter soja och lika mycket vatten, och en matsked socker. Rör runt och se på medan allt bubblar och lever om. Vill du ha mer sås? Ja då dubblar du bara mängden soja/vatten/socker. Inga konstigheter. Kom bara ihåg att smaka av socker- och salthalten, och reglera efter preferens. När såsen reducerats en aning kan du välja mellan att ha den som den är, eller reda av den lite med maizenamjöl. Your call. Jag tycker om att reda av den, då fastnar den bättre på kycklingen och böngroddarna.

4. Avsluta med att plocka upp din kyckling, skär den i skivor, och lägg ner i såsen. Marinera sedan en näve böngroddar i en sådär halv matsked sesamolja. Sedan är det dags att montera alltsammans: ris i botten, kyckling och sås ovanpå, sedan böngroddarna. Ringla över gochijangsåsen (har du köpt gochujangpasta kan du späda ut den med lite vatten från tekokaren, så blir den mer ”ringelbar”). Avsluta med en skur furikake eller ett gäng rostade sesamfrön på toppen.

/Slaktarn

PS! Grej som är god till: Gurka, marinerad i en lag på risvinäger, socker och chiliflingor. Men det är plusmeny-tillval.

Först och främst: den här maträtten har ingenting med Pokémon att göra. Så, hejdå, hälften av alla som letat sig hit (ni kan läsa mer om kombinationen mat och pokémon här och här). Vi ska istället prata om den just nu starkast strålande stjärnan på de snabbt roterande mattrendernas himmel: Hawaiiansk poké!

I svepande drag kan man beskriva det som en sallad på marinerad rå fisk, inte helt sällan gulfenad tonfisk (kallas då ahi poké), som kan ätas som den är eller tillsammans med ris, grönsaker eller nudlar. Ordet ”poké” (uttalas ungefär po-kay) är ett hawaiianskt verb för att skiva eller skära i bitar, och rätten verkar ha sitt ursprung till sjöss då fiskare började krydda upp bitar av fångsten, inte helst sällan med japanskt influerade smaker som soja, sesamolja, sjögräs och furikake (en mix av rostade sesamfrön och torkat sjögräs).

På Hawaii kan man hitta poké färdigt i otaliga versioner i mataffären, som ett snack i en plastmugg på bensinmacken eller som en tjusig förrätt innan middagen. Den version som emigrerat till fastlandet och blivit så populär är den som slagit sig i slang med det likvärdigt hajpade fenomenet med så kallade ”bowls”. Att mumsa i sig rå fisk är inget nytt, inte ens i väst. Rätter som japansk sushi, tataki eller sashimi, vår egen svenska gravlax, sydamerikansk ceviche eller för all del den italienska tonfiskcarpaccion är högt älskade. Men hur skiljer sig pokén från sina klasskompisar egentligen? Till skillnad från sashimi skär man i en poké fisken i kuber snarare än skivor, men kuber mer som i fallet ceviche snarare än säg en fisktartar (där man tärnar fisken smått). Så, vad är skillnaden mellan poké och ceviche egentligen? I en artikel jag läste för en tid sedan beskrev en kock dess egenhet med hjälp av en rött vin versus vitt vin-jämförelse: ”Ceviche, with all of its bright, acidic flavours, speaks more to a white wine, whereas poké has more bold, savoury and rounded flavours that speak more to red wine”.

Det är en rätt som är mycket lätt att laga (mer ett slags monteringsjobb snarare än faktisk matlagning) och där egen anpassning är the name of the game – det finns ett ramverk för bassmakerna, men det är ett ramverk som inbjuder till förändring utifrån individuell preferens. Lätt chockad över insikten att jag åstadkommit mitt livs första ”bowl” (vad i…) tänkte jag nu guida er till framgång i pokémakandets värld. Redo? Redo.

1. Fisken
Det finns olika skolor gällande hanteringen av fisken. Antingen kör du den snabba varianten och skär fisken i kuber, blandar runt i marinad och kryddor och äter bums, eller så gör du som jag och marinerar den en längre tid. Viktigt att tänka på är dock att om den ska marineras så bör du inte lägga till eventuell citrussaft förrän precis innan servering (syran tillagar fisken, och så står du där med en jäkla ceviche ändå, en märklig sådan dessutom). Du kan egentligen välja vilken fisk du behagar, så länge den är av riktigt fin kvalité (tänk kategori sushifisk så kan det inte gå fel). Tonfisk är som sagt vanligt, men då vi alla vet att man hamnar i helvetet om man äter både gul- och blåfenad tonfisk har jag valt lax istället.

Skär fisken i feta kuber och blanda med finhackad vårlök, ljus soja, mirin och en rejäl skvätt sesamolja, och strö över torkat sjögräs i små flingor. Lägg till mer grejer om du har lust, så som färsk eller torkad krossad chili, rostade sesamfrön, en skvätt risvinäger (med måtta!). I många recept ingår candlenut, en nöt som i Sverige inte är helt lätt att få tag i, men som kan ersättas av grovhackad macadamianöt. Låt fisken stå kyld och marineras i minst två timmar. När du tar fram den kommer den ha mörknat och antagit en glasartad transparens och fått en fastare textur. Det är saltet i sojan som bidragit med denna magi – en slags gravning tack vare saltet. Jag gillar detta för att texturen blir mör och liksom uniform – samma konsistens genom hela bettet. Som att skära genom en kub med smör, typ. Servera ensam som en förrätt, eller gå vidare till nästa steg!

2. Tillbehören
Tillbehören är en riktig djungel, men en rolig sådan! Du tar precis vad du vill, glasnudlar, sushiris, spiraliserade grönsaker eller till och med nakenhavre, och kombinerar med grönsaker du gillar. Jag tänkte berätta vad jag själv kör på, men se det för all del som ett slappt riktningsutpekande snarare än en bestämd pekpinne.

Jag började med att koka svart ris i dashibuljong. Jag gillar den nötiga och tuggiga karaktären i svart ris, det funkar bra till sesamoljan och sältan i fisken. Dashibiljongen blir som en snygg nickning till havet, men använd för all del saltat vatten eller någon annan buljong om du är mer taggad på det. Sushiris är annars ett annat alternativ jag gärna ger mig på.

Medan riset kokar ägnar du dig åt dina grönsaker. Jag valde morot skuren i stickor, sojabönor (så snygga i all sin blekt jadegröna prakt!), halverade räddisor, tärnad avokado och gurka som jag tärnat och marinerat i risvinäger, socker, chiliflingor och lite vatten. Släng ner alla ingredienser huller om buller, eller lägg upp de på det lite pedantiska och lätt ätstörda (men mycket estetiskt tilltalande) viset jag demonstrerat på bilden.

Välj sedan ut någon topping du gillar: krasse, tunt skivad färsk jalapeño, rostade sesamfrön, flingor av sjögräs, koriander, tångkaviar eller forellrom, ja vad sjutton du har lust med. Stoppa här eller dra på med ytterliggare finesser: Majonnäs (som den är, eller blandad med något: sesamolja eller sriraca tillexempel), ytterligare en skvätt soja, ponzusås, limejuice… världen är ditt poké-ostron. Du är tränaren i det här poké-gymet.

Hoppas denna fiskfest till lektion var lärorik, eller åtminstone inspirerande! Har du egna erfarenheter eller synpunkter är jag idel öra, tveka inte att lufta.

Adjöss och tack för fisken,
/Slaktarn

Nu finns det mangold i butikerna. Solklart snyggast i klassen, och har dessutom ett excentriskt namn. What’s not to love?

Mangold är en grönsak som så att säga är vacker utan spackel. Det finns ingen anledning att kamoflera dess personlighet med onödigt många distraktioner (förutom att det skulle vara kul då, möjligen). Det är en kålsort med en ganska distinkt beska och en nästan lite jordig smak, men också en slags sötma som du bör vårda ömt och framhäva bäst du kan. Just beskan gör sig utmärkt tillsammans med salta parningar, som bacon eller sardeller, och receptet som följer är precis på den linjen.

Mangold med rökt sidfläsk, vitt vin och vildris

1. Steg ett: koka ditt ris. Bäst blir det om du har lite kvar från gårdagens förhoppningsvis goda middag, då får man också den tillfredställande känslan av att ha tagit till vara på rester på ett ypperligt sätt.

2. Skölj din mangold och skär upp den. Stjälkarna i bitar på några centimeter, blasten i mer generösa bitar. Ta fram en vitlöksklyfta och hacka tunt. Tärna upp sidfläsket och stek. Lägg i en klick smör, och stek mangoldstjälkarna tillsammans med vitlöken på medelvärme. Lägg till blasten efter ett par minuter.

3. Häll på ett glas vitt vin och låt bubbla upp rejält. Salta, peppra. När vinet reducerats ner till sidär hälften stjälper du i riset, vänder runt ordentligt så att allt får bekanta sig, och sedan upp på en tallrik. Är du ägare av en riktigt bra olivolja tycker jag det är läge att ta fram den nu.

Ät som det är eller som ett tillbehör. Snyggt, men framförallt gott.
/Slaktarn