Ofta tänker jag: nu vill jag ha en öl och något friterat. Ungefär en fjärdedel av gångerna ser jag till att drömmen blir verklighet. Det är nämligen bra att hålla sig själv på halster ibland, speciellt när det gäller fet mat och öl.

Senast jag tänkte att jag ville ha en öl och något friterat lät mig själv få det jag ville ha. Det var på en strand, jag hade precis bränt mig på framsidan av benen, och lyckligtvis låg det en för ändamålet lämplig restaurang bara några sandiga kliv bort. Eftersom allt det här utspelade sig på en ö i Grekland var utbudet av det friterade av grekisk natur. Något som förekom på var och varannan meny, och som jag där och då fick tillfälle att beställa in, var zucchinifritters. Inte friterade, men stekta i så pass mycket olja att de ändå obemärkt kan ta sig in i utmärkt-till-en-öl-kategorin.

Ett sidospår: Jag har svårt att översätta det engelska ordet ”fritters” till något som låter aptitligt på svenska – det rör ju sig om en slags biff, nästan alltid en grönsaksbaserad biff, men ordet ”biff” fungerar inte. Plätt kanske? Näe det har inte heller den klang jag eftersträvar. Har ni några förslag så mottages dessa med stor tacksamhet i kommentarerna.

Zucchinifritters med fetaost

Ej i bild: 1 st kall öl

1. Riv 800 gram zucchini grovt och krama ur så mycket vätska du förmår. Blanda 2 dl vetemjöl med tre ägg och 1 tsk bakpulver. Smula i ett paket (150 gram) fetaost och rör ner zucchinin. Här går det också bra att ösa ner valfri färsk ört – mynta tillexempel, eller ett lass persilja. Jag brukar inte salta då fetaosten är ganska salt i sig, men en skur svartpeppar har ju ingen dött av.

3. Hetta upp någon neutral vegetabilisk olja till medel/hög temperatur i en stekpanna du litar på – och snåla inte – och stek plättar i önskat format tills de antagit en tjusig gyllenbrun färg.

4. Servera direkt och med någon typ av dippsås! Här är en god som också har fördelen att den är svinenkel att få till: blanda 2 dl grekisk yoghurt med ett par rejäla nävar finhackad dill och mynta, salt och peppar.

Nu har du en magisk formel för att bota själslig vånda, alternativt höja stämningen när du och din bästis ska ses och uppdatera varandra om vad som hänt i sommar. Varsågod! Bon appétit.
/Slaktarn

Min kompis har kommit ut på andra sidan av ett uppbrott med sin kille. Det är femte gången på ett halvår men den här gången är det över på riktigt. För att markera avskedet har hon gjort ett herbarium av alla sticklingar han gett henne. ”Han är död för mig nu” säger hon till oss och jag tittar på högen av vita ark som ligger i press i bokhyllan.

Vi äter chips och dricker rosévin. Min vän berättar om killen innan herbariekillen, att ofta när hon kom hem till den gemensamma lägenheten fann hon honom sittande i mörkret i vardagsrummet, böjd över en skärm med stirriga ögon. Som att han kommit hem medan det fortfarande var ljust och inte begripit att det plötsligt blivit kväll. ”Han satt böjd som en ostkrok, hade ont i nacken och allt möjligt”.

Vi går ut och äter middag. Blomkål till den ena, musslor till den andra. Kallrökt lax med rödbetor till mig. Ett killgäng slår sig ner vid bordet bredvid och är så högljudda att vi inte kan höra varandra prata. Jag tar mod till mig och frågar om de skulle kunna dämpa sig lite. Känner mig rädd för att måltiden kanske kommer att bli förstörd om de nekar mig den sänkta ljudnivån, att de ska tycka att jag är en surkärring och visa det. De sitter trots allt bara femton centimeter bort. De verkar stötta, säger ”prata högre ni då!”, men sedan lyder de ändå. En liten seger. Lättad beställer jag in ännu en bernard, och då ser jag det: ostbågar.

Det är exotiskt att se ute på lokal. Men här finns en ostkrok som tillåtits inträde i de fina rummen. En möjlighet till markering för den som vill visa att den fortfarande är Jenny from the block.

Vid åsynen av ostbågarna bubblar ett minne fram: jag var sjutton år och barnvakt hos en familj i området. Barnen hade namn som var något i stil med mommo eller mallan eller mollan. En kväll skulle föräldrarna komma hem sent, så jag lät barnen titta på Harry Potter med svensk dubbning, och så åt vi glass med o’hoj chokladsås. Jag tog fram en skål med ostbågar också. Mommo eller mallan eller mollan kastade sig över ostbågarna, jag försökte flera gånger säga till henne att sakta ner och ta det lugnt, men det bet inte, hon hetsade. När hon nått skålens botten blev hon märkligt tyst och sjönk bakåt i soffan. Efter en stund mumlade hon: ”jag måste kräkas”. Hennes bleka anlete sade mig att det var bråttom, och jag höll undan hennes hår medan en hel påse ostkrokar gick mot sin sista vila i toaletten. Efter det åt jag inte ostbågar på flera år.

Men så möts vi nu igen på en uteservering. Ostbågen uppgraderad till första klass. Det duger ändå inte. Jag är inte Jenny from the block.

Torsdag, en utmärkt dag att lära sig laga rökiga rostade kikärtor! De passar nämligen mycket bra som snacks till den lilla drink du kanske planerar att ta dig imorgon kväll, och blir det några över rekommenderar jag att du lagar en tomatsoppa till middag på söndag och toppar med dessa + en åttiotals-drizzle syrad grädde.

Det var nämligen precis vad jag gjorde när jag gav mig på att laga dessa *smokey chickpeas* (bra bandnamn?) första gången, och de som blev över sitter jag nu och smäller i mig medan jag ägnar mig åt den fantastiska aktiviteten repetition av gymnasiematte. Det gör jag alldeles rätt i, för de är svingoda, och fördröjer dessutom lunchhungern på ett för matematiken mycket positivt vis.

Ugnsrostade rökiga kikärtor

1. Här jobbar vi kikärtor på burk. Ta fram så många burkar du vill, häll av spadet (eller spara och gör veganska maränger) och skölj kikärtorna noga.

2. Lägg i en stor skål och blanda ner kryddorna (följande mått avser en burk kikärtor, dubblera för att passa din mängd): 1 tesked rökt paprika pulver, en tesked vanligt paprikapulver, en nypa cayennepeppar, en stor nypa flingsalt, en matsked honung, lite vegetabilisk neutral olja. Blanda runt ordentligt.

3. Lägg ut på en bakpappersklädd plåt, kör i ugnen på 200 grader i ca 15 minuter. När du tar ut dem ska de ha hårdnat, fått en mörk nötig färg, och framförallt smaka amazeballs. Låt svalna och använd till vad än ditt hjärta behagar.

Älskar rökigheten i kombination med honungen! Det kanske du också gör, men det viktigaste du kan ta med dig från detta recept är själva bastekniken, och att dessa kikärtor går att smaksätta med precis vad som helst. Citronskal och rosmarin, klibbig barbecuesås, kummin och korianderfrön, eller bara olivolja, chiliflakes och flingsalt.

Good luck and good bye,
/Slaktarn