Det finns något magiskt över när man som tittare känner igen platser i filmer eller serier. En restaurang, en bardisk, ett gatuhörn. Som om de fiktiva karaktärerna finns på riktigt, lever mitt ibland oss. När som helst passerar du en av dem på gatan utan att märka det, och kanske bär en annan av dem skulden till att toalettsitsen var misstänkt uppvärmd när du satte dig? Deras draman i full gång parallellt med våra liv.

Eller tänk när man befinner sig på en plats man aldrig förr besökt men känner sig märkligt bekant med, och inser att det är just för att platsen agerat kuliss i en filmscen. Du har varit där förut, men du satt i soffan när du besökte den.

Jag har börjat kolla på serien Billions på HBO, och gjorde igår just en sådan upptäckt. I en scen där den federala åklagaren Chuck Roades ger en ung ekonomijournalist en present i form av en riktigt smaskig story sitter de på samma oansenliga hål-i-väggen-etablissemang som jag själv uppsökte när jag var i New York för precis ett år sedan: Saigon Vietnamese Sandwiches.

Kolla på stället! Anonymt så det förslår, och jag är oförskämt nöjd med att ha lyckats göra kopplingen. Var tvungen att gå tillbaka om jämföra med mina egna bilder från besöket för att bekräfta, hela upptäcksfärden i Chinatown finns att läsa om här.

/Slaktarn

Kära läsare. Jag är väldigt trött. Jag är nämligen inte bara er tillgivne slaktare, jag är även krogredaktör för Nöjesguidens Malmö/Lund. Dessutom vikarierar jag ibland i ett skolkök. Ja, du läste rätt! Jag outar mig själv här med som inhoppande mattant. Det är roligt, men man blir trött i armarna. Jag har planer på att berätta lite mer utförligt om detta, eller snarare om skolmat över huvud taget så småningom, så detta får räcka som teaser just nu. Huruvida man nu känner sig teasad av skolmat.

Nu till dagens väsentliga, som jag tänkte ta i punktform.

1. I månadens Nöjesguiden Malmö har jag listat Malmö och Lunds bästa franska. Och berättat om min egen helt normala och väldigt fjantiga romans med all things french under tonnåren. Den texten kan ni läsa här.

2. Jag har också varit och ätit på ett ställe som heter Vietnamese Sandwiches. Det ligger på Engelbrektsgatan i Malmö, och är nyöppnat. Förut låg det ett ställe som heter korvhuset där. Nu är det istället Banh Mi (jag struntar i att skriva apostroferna i banh mi, det blir ändå alltid fel) som gäller för hela slanten. Vietnamesisk matlaging är så jäkla fint, som en fräschare och krispigare variant av det välkända och ofta lite flottiga thailändska. Och så var det ju det här med de franska influenserna… som blir så väl synligt i just bahn mi. Nåväl, på Vietnamese Sandwiches åt jag inte mitt livs bästa bahn mi, men ändå en förbannat god lunch. Gå dit om ni vågar och vill och har några tjugor över. Men ta med maten till en park och ät, för lokalen är suger livsglädjen ur en.

Så här ser mackorna ut. Eller snarare, så här ser det ut när jag tagit en jättetugga av en baguette.

Nu måste jag vila så att jag orkar servera mat till barn imorgon igen.
Adjöss.