Ok, så om ett litet tag kommer Mattepatte och hämtar mig med bilen och så ska vi upp till stugan. Jag gillar stugan så himla mycket, det är den platsen på jorden där en kall öl smakar godast och det var där jag ens hörde talas om skägglav för första gången (alltså som skägg som växer på träd och är superkänsligt för föroreningar, det är därför man aldrig ser det eftersom luften är kass överallt – dock är det sällan det ser så Sagan om Ringen ut som på bilden). Det är med andra ord otroligt fridfullt och lugnt där. Men också öde. Och öde är skrämmer mig så så mycket eftersom jag är extremt mörkrädd. Jag önskar verkligen att jag var coolare, men sanningen är att jag till och med har svårt att sova ensam i lägenheten i stan utan att tv:n är på efterersom jag är föreställer mig att random yxmördare kommer att bryta sig in. Tänk er då en stuga mitt ute i ingenstans med flera kilometer skog runtom. En dröm för flera säkert, men för mig.. Ehm.. Mest väldigt läskigt när det blir mörkt.
Jag är inte alls någon som tror på spöken och andar och ”andra sidan”, men ändå så spänner jag mig i hela kroppen när det blir mörkt. Och jag kan inte se skräckfilmer eller ens skräckliknande scener på film eftersom de triggar min fantasi för mycket och ältas genom natten. Det värsta jag vet är nästan att stå i en tänd lägenhet eller ett tänt hus och titta ut genom fönstret när det är mörkt, jag börjar nästan se i syne och föreställa mig hur någon random läskig typ står utanför och gömmer sig i mörkret och tittar in. Jag vet inte ens vem min perp är. Det skulle kunna vara en ailien, ett monster, en Kevin, en ”snuskgubbe”, en vadsomhelst! Och det här har alltså blivit värre med åren. Men jag jobbar på det, jag tränar mig i att gå på utedasset när det blivit mörkt och jag övar på att inte distrahera mig med hörlurar på natten. Vi får se vilka KBT-steg jag lyckas ta den här vändan. Med mig i bilen har jag i alla fall en fin liten spellista som motar bort spökena och demonerna, den kanske hjälper er också.
Hur gör ni andra som också är mörkrädda (jag vet att ni finns där)?
Jag är precis likadan. Fast kanske värre? Jag kan inte somna ensam hemma. Efter ett antal timmar med lampan tänd och en serie i bakgrunden så brukar kroppen lägga av av ren utmattning, men ofta är jag vaken hela natten. Sedan går solen upp och jag somnar bums. Har t.om. tänkt på att gå i terapi eller nåt (finns det? Borde ju finnas). Fast jag övar också mig själv på att gå på sommarstugans utedass, inte springa hem när det är mörkt och att inte tända i heeela lägenheten när mörkret har lagt sig utanför fönstret. Trevligt att inte vara ensam.