Bilden jag får i huvudet av insiktiga insiktsmän med splitternya insiktsglasögon som precis har upptäckt att världen har patriarkala, rasistiska, homo- och transfoba strukturer och bara måste dela med sig på internet/krogen/jobbet/varsomheeelst av sina ytkrafsande men ogenerat långrandiga analyser.

Känslan när dessa insiktiga insiktsmän får enorma mängder cred, hyllningar och uppmärksamhet trots att de som utsätts för strukturerna som insiktsmännen just har upptäckt – har skrivit, analyserat, skrikit, sjungit, demonstrerat, agerat och gjort och gör allt de kan för att synliggöra detta sedan långt innan insiktsmännen var födda.

Men att iniktsmännen alltid har haft och alltid kommer att ha privilegiet att bara inte lyssna

Känslan av att saker tydligen bara hörs när de som redan är on top säger dem

och att de som är on top inte har något emot att ta utrymmet ännu en gång.

Att de dessutom plötsligt framstår som himla världsräddande helgon som UPPFUNNIT insikten

..trots att deras insikt borde varit så enormt självklar sedan alltid (men inte har behövt vara det för att – just det! – vi lever i ett patriarkalt, rasistiskt, homo- och transfobt samhälle) gör mig exakt så här trött:

Asså, verkligen toppen att ni är med!

Heja getting there och så vidare! Men se gärna också att bara för att ni just fått dessa insikter så betyder det inte att ni inte fortfarande är en aktiv del av strukturen och läs gärna på om vad ni kan göra för att lämna plats åt andra. För tro det eller ej, det finns människor som kommit ganska mycket längre i sina analyser av det ni precis börjat ana och de kan vara värda att läsa, lyssna på och lyfta. Det måste alltså inte alltid vara ni som hörs.

Mmm.. jag vet, chockerade.

Okej, pusskramhej!