I måndags började min semester, men ärligt talat sedan i fredags är detta jag:

Eller jo, jag dök från mellanhöjden på hopptornet i Tanto igår. Kände mig som världens modigaste cirkusakrobathjälte. Sen kom typ en gymnast och började göra bakåtvolter. Så jag

Har liksom avbrutit all aktivitet som annars känns som en självklar del av mig. Har knappt läst några nyheter, följt några tweets, sett vad andra gör på instagram, tyckt en massa saker eller ens brytt mig om allt det jag brinner för eller kokar över av. Istället växlar jag mellan att som den 11-åring jag är dyka ner från bryggor i vattnet, klättra upp, dyka ner igen tills huvudet sprängs. Sen lägger jag mig i solen på mage och ”läser” sista delen i Hungergames. Har helt ojämn färg på kroppen för vem pallar läsa på rygg. Vem pallar läsa över huvud taget? Håller mest i min bok och stirrar medan den blir skrynkligare för varje dag av mina blöta tassar. Då och då kommer jag hem och kyler ner mig i duschen, fast oftast inte pga att bada är väl ungefär att bli ren?

Då och då gör sig världen påmind genom min Omni-app, typ som nu när jag fick en notification om att SMHI klass 2-varnar om extremvärmen. Eller när jag lyssnat på Athena Farrokhzad och Baker Karims sommarprat och lipat. Vill går in på varför de är så viktiga men min hjärna får bara fram små fragment. ”..livet…orättvist….äntligen…nån… pratar…….”

Aja, ni fattar. Jag har stängt av all aktivitet i hjärnan och kroppen – är bara en svettig fläck på en handduk någonstans vid vatten.