Mnåååh det här klippet snörper så hårt om mitt hjärta (obs varning för kul klipp):

Nicole Kidman berättar för Jimmy Fallon att hon var intresserad av honom och han hade missat det helt och hållet. Och nu är det för sent. Blicken när han fattar att han hade kunnat få vara med henne!

Tänk om man hade tillgång till all info, om man bara visste. Inte nödvändigtvis att man hade gjort något åt det, men bara att veta vilka alternativ har haft i livet. Typ: ”Åh vi ville verkligen bli kompis med dig, men du verkade helt off när du gick hem tidigare den där kvällen” när man själv kanske inte alls menat att dissa men haft mensvärk eller känt sig utanför för att alla andra verkade känna varandra. Eller om det var nåt jobb man hade kunnat få regera. Som att få vara glassinspektör i Bahamas men de trodde att man hade nåt annat på g. Eller den här morbida tanken slagit mig alldeles för många gånger sedan jag var typ 13 bast: Om jag dör nu, vilka hade plötsligt outat att de varit kära i mig i tusen år? En gång har en person berättat att hen kände så när vi var yngre och det fina var att det ruckade om min självbild från den tiden. Jag var helt säker på att ALLA tyckte jag var lika kufig som jag kände mig. Men så var det nån där som ändå såg mig.

Men vettefan om man vill veta ändå.. Eller? Alltså jag vill liksom ha all information utan att behöva reagera med ett beslut. Typ veta i hemlighet. Eller få reda på dagen innan jag dör för att slippa behöva *göra nåt åt det*. Åh gud, jag är så sjuk i huvudet och jag behöver se om Sliding Doors. Hejdå