Om ni lyssnar lika mycket på Ji Nilsson som jag så kan ni inte ha missat att hon äntligen släppte sin EP Blue is the saddest colour idag. 

Vi måste prata om låten Nothing. 

Musikaliskt så passar den dig som också bölat mer än en gång på cykelturen över Götaälvbron till Bonnie Raitts I can’t make you love me. Jag hörde Nothing första gången för två veckor sedan. Jag stod på en t-baneperrong och tänkte ”Åh vad mysigt med en ny handklapp-gråtpop-dänga från Ji” pga älskar ju hennes låtar. Men så kom texten. Herregud! Plocka ut mitt hjärta och stampa på det why don’t you. Bröt ihop mitt framför alla på den där idiotiska perrongen. 

Tack, tack så jävla mycket. 

På tal om hur Nothing fick mig att känna så måste jag än en gång tipsa om mitt bästa radioinslag någonsin. I This American Life-avsnittet Break-Up finns ett fantastiskt reportage som heter Dr. Phil. Det handlar om en tjej som inser att hon aldrig kommer komma över sin brustna relation om hon inte skriver en kärlekslåt i samma stil som alla de hjärtskärande låtar hon själv ält-lyssnar på för att trösta sig (framför allt Against all odds aka Livets låt). För att få hjälp ringer hon upp Phil Collins och de pratar om hjärtesorg, break-ups och textförfattande. Exakt det han pratar om, hur att hålla det enkelt och kärnfullt gör låten mycket starkare är precis det Ji Nilsson lyckas med här. ”You don’t see me in the way you used to, when did it go away, I wonder is it gone”, snacka om att kunna ösa ner sina egna erfarenheter i hennes ord. Som en käftsmäll!

Det är obligatorisk lyssning för alla som antingen fått sitt hjärta söndersmulat eller är intresserade av låttexter (fick med exakt alla i någon av de två kategorierna va?). Här kan ni höra inslaget.