Det finns en handfull röster jag drar på i mina lurar när jag behöver få ut gråten. Ni vet när den ligger och bubblar under ytan men aldrig riktigt går hela vägen. Då behöver man vissa röster för att släppa spärren och bara låta det ösa ur en. En av mina starkaste sådana är Matilda Sjöströms. Alltså sångerskan i göteborgsbandet Steget. Sedan de släppte sin första skiva 2010 så har jag använt den på det sättet några gånger om året. Hennes röst (i kombination med hur hon tar sig an text, hur musiken passar så perfekt och hela sjunga på göteborgska om platser i Göteborg-grejen) går rakt in i mig.

Så! I veckan såg jag någon statusuppdatering från henne om att hon ska släppa sitt första singel som soloartist och att det var en dröm hon inte vågat genomföra innan. Soloprojektet heter Det Brinner och den första låten kom ut imorse. Låt oss säga så här:

Om du gillar en röst som är så direkt att det inte går att hålla upp försvar mot den, texter som drar åt bitter hämnd-hållet, La Roux-mollig discopop, dubbelhandklapp och cowbell, en Nile Rodgers-funkig gitarr och en fucking Phil Collins In the air tonight-trumma. Då kommer den här låten kännas lika mycket i dig som det gjorde i mig. VARSÅGOD!

PS. som extramaterial: Phil Collins In the air tonight-tumsolo loopad i 30 minuter. Hehe.